Torsdags mys - min verklighet
Innan Nytt år märkte jag hur trött jag var på torsdagar. Torsdagen var segaste dag i min vecka. Jag orkade inte så mycket, bara satt i fåtöljen och tittade på min favorit Medium. På fredagar var jag ännu tröttare och då förbrukades helgen för reabilitering..
Nu är det annorlundna med torsdagar. Jag ägnar en halvtimme åt massagestolen på jobbet innan jag åker hem. Hemma tar ett gått fika(breton smörgåskex med ost och en kopp cappuccino)och sedan går ut på en promenad. Efter promenaden lagar jag riktig gått middag och efter middagen njuter av saltbad , ansiktsbehandling och lugn musik.
Efter det känner jag mig som en ny människa.
Idag har jag tagit stavpromenad vid stranden. Det var lagom kallt. Stannade för att lyssna på havet men möttes av stillhet och tystnad. Havet blev "fångat" av isen och tappade rösten.
Kom hem pigg och glad och lagade en tajländsk maträtt : nudlar med räckor och champinjoner. Det blev riktigt gått.
Efter middagen "landade" i badkar och unnade mig en lugnande timme med ansiktmasken på och vacker musik. Medan låg i badkaret njöt av en kopp té med citron och honung.
Nu är jag redo för att möta helgen och ....nya utmanningar...
Livet har sina roliga stunder
Vill ni höra vad jag har gjort på slutet av min arbetsdag? Då får ni skratta lika mycket som jag... På skolan där jag arbetar renoveras vissa lokaler och toaletter. En av toaletterna ligger på våningen där jag arbetar på fritids. Två snälla killar, en målare och en snickare har omvandlat vår toalett till ett riktigt snyggt rum. De har pysslat där nästan hela dagen och har hört alla mina musikstunder med barnen.
- Du sjunger otroligt snyggt, sa målaren. Jag sysslar också med musik, spelar gitarr så det känns kul att höra så mycket musik på er skola.
- Kan du sjunga någon låt för oss medan vi monterar på plats toastolen? frågade äldre killen. Jag var trummis i mina bästa år.
Jag lovade att sjunga för dem när andra personalen kommer upp till mig och jag ska gå hem.
Då var det dags. Jag satt på bänken nära toarummet med gittaren på knän och sjöng. KIllarna pysslade med toastolen.. Det såg roligt ut. Men ändå roligare blev det efter några sekunder när alla mina fritidsbarn som kan alla mina sånger ställde sig bakom mig och började hjälpa till. Det lät så underbart att arbetarna höll andan.
- Vad fint sjunger ni med er fröken, sa en av killarna. Jag målar på många skolor men sådana fantastiska sånger och vackra röster har jag aldrig hört.
Kan ni tänka hur glad jag blev efter dessa fantastiska ord!
Hej onsdag!
Livet har sina goda stunder!
Idag har jag haft en bildlektion med mina underbara sjuåringar. Vi pratade om Sveriges fåglar och tittade på massa av dem. Sedan valde barnen själva vilken fågel de skulle rita och färglägga med vattenfärger.
Jag satte på en vacker naturmusik och alla började sitt arbete.Först gick jag runt och hjälpte till med valet av fåglar. När alla barn kom i gång med sitt arbete satt jag vid ett bord där fanns bara tjejer. Jag tog penna och ritade min fågel. Det blev strandskata. Sedan började jag måla den.
- Din fågel är så vacker, sa en av flickor. Min är inte lika snygg.
- När du blir lika stor som jag kommer du att rita mycket vackrare än jag, lugnade jag henne.
- Jag vill ha glasögon som dig, sa en annan flicka fundersamt.
- När du blir lika gammal som jag ska du kanske få glasögon, lugnade jag henne. Men jag önskar att du inte ska behöva dem. Jag tycker inte om glasögon, de är bara måste för mig.
- Jag vill ha samma hår som du, långt och ljust, sa med drömröst en korthårig flicka.
- Håret kan växa så långt du vill och du kan färga det i vilken färg som helst när du blir vuxen.
Barnen blev tysta en stund men sedan hördes en röst:
-Jag vill bli en snäll fröken som du och spela och sjunga så fint som du.
Min kropp behover "renoveras"
Jag har börjat använda gångstavar för sju år sedan. Då fick jag ett par i julklapp. Och på denna tid såg jag inte ute så många i min ålder med stavar. I Bredsand var jag kanske " en pioner".
- Har du glömt dina skidor? fick jag höra många gånger. Min man ville inte promenera med mig då för att det var lite pinsamt enligt honom.
Jag är som jag är. Jag struntar i vad de andra tycker om jag gillar någontig. Efter mina första stavpromenader var jag "fast" och med tiden gick jag även långa sträckor från Bredsand till Nacksta. Stavarna rättade till min ställning, lyfte upp brösten, utvecklade armmuskler. Men inte det fick mig att " bli kär" i stavpromenader. Det var mest min nya trygghet vid balansrubbningar som jag led av i så många år. Med stavar fick jag två extra "ben" och kunde hålla balansen vid värsta yrselattacker.
Tiden ändrar trender. Nu finns många unga damer och män som promenerar med stavar. Ingen tittar på dem med skeptiska blickar som jag fick uppleva en gång i tiden.
Jag har börjat med min favorit sysselsättning igen. Jag byter om när jag kommer från jobbet och tar 40 minuters promenad. Jag sviker inte min yoga heller. Är jag hemma i god tid, hinner jag även ta 30 minuters yogapass.
Denna månad får jag vila från intensivt skrivande. Nu ska jag satsa på min hälsa och välmående och självklart "samla" inspiration och.... njuta av vinters överraskningar!!!!.
Min lilla mamma fyllde 68 år.
Mamma och pappa levde inte tillsammans. Men pappa var en enda man i min mammas liv. Och far till hennes tre barn. Och en människa med glatt humör. Och bästa hantverkare i vårt område. Mamma älskade honom och med hans död förlorade hon inte bara sin hälsa och livsglädje. Hon sjunger inte mer, hon orkar inte gå ut, hon tillbringar mer tid på sjukhus än hemma.
Jag älskar min mamma och känner mig maktlös och svag för att jag inte kan hjälpa henne bekämpa hennes sjukdomar. Och det är väldig svårt att kunna hjälpa en människa som inte ser ljus i mörkret, som är fast i mörka labirinten ....
Mina vänner i Vitryssland hjälpte mig att gratta min mamma. Jag ville överraska henne med några "trevligheter" så jag bad min väninna att skicka ett paket med frukter, hennes favorit chokladgodis, parfym. Mina kollegor från en vitrysk tidning där jag har en egen rubrik publicerade min dikt med hjärtliga gratulationer och sände hennes favoritsång på radio. Men bästa present för henne var mitt telefonsamtal för att hon fick prata med sin älskade barnbarn Nelia. Vi upprepade många gånger att vi älskar henne väldigt mycket och hoppas på att se henne på sommaren. Hon lovade att vänta på oss. Hoppas att hon håller sitt löfte!
Min egen "gitarr-hero"!
Det är hon, så klart, min underbara Nelia!
Min lilla flicka som har gått igenom livets svåraste vägar med leende och styrka. Det är bara vi ,hennes föräldrar, vet hur mycket har hon lidit i sitt liv, hur mycket har hon kämpat och ni, alla andra, som umgås med henne har ingen anning vilka svåra prov har hon klarat i sitt liv. Hon är nästan alltid glad och positiv, sprider enorm livsglädje och energi men kan bli mycket sårbar och ledsen om någon är orättvis mot henne
När jag satt och skrev bok om vårt liv och Nelias barndom tårarna rann på tangentbordet. Jag var rädd för att förstöra dator men kunde inte hålla mig. Det fanns så många tragiska saker i vårt liv som hade lämnat sina djupa spår inte bara i våra minnen men också i våra själar.
Här är bara en liten bit från min bok....
Sjukdomen kom smygande i min kropp och jag kände mig sämre och sämre. 17 december kollapsade jag med Nelia i famnen på väg från hennes dagis. När jag öppnade ögon låg jag i sängen på mitt studentrum och några grannar stod runt mig. De blev tysta när jag rörde på mig och min första fråga var Var är mitt barn? Nelia klarade sig ganska bra, hon fick några skrapsår i ansikte och blödde från näsan. Det var en av mina bekanta som upptäckte mig liggande medvetslös på marken i närheten av vår studentbostad. Nelia satt nära mig i snön och grät. Hon var bara två år gammal och kunde inte förstå varför mamma "hade somnat " mitt på vägen.
Vi, människor, behöver ibland " gräva" i vårt minne för att kunna uppskatta det som vi har just nu. Och jag har bara ett önskemål : att mitt barn aldrig mer ska uppleva livets "helvete" och att hon kan erövra framtiden med glädje och lust som Gitarr Hero!
En vacker vinterdag.
Nu såg allt annorlunda ut. Havet var vackert på sitt nya sätt.. Stora isklumpar påminde isberg från kända filmer. Skogen var klädd i sin finaste klädsel. Himlen var mörk-blå. Björkarna var lite nedfrysna men.... det var ändå en sagolik upplevelse!!! Tack vinter för det!
Mina tankar är med er, mina älskade ungdomar.
Jag har hunnit med att ta en timmers promenad, avslappande salt bad, grädda pankakor, besvara några email och de är fortfarande på väg hem... Resan tar nästan 4 timmar och alla dessa timmar är mina tankar med dem.
Nelia lär mig nya saker och hjälper till att utvecklas. Förra gången visade hon mig hur man öppnar egen blogg. Jag har utvecklat hennes kunskaper och har blivit " fast" med bloggskrivande.
Hon fick som födelsedagpresent första del av min bok och hennes höga betyg på mitt skrivande gav mig styrka och inspiration för att skapa del två av boken som blev mycket starkare både känslomässigt och språkligt. Nu fick hon denna del som present till Alla hjärtans dag och jag kommer at vänta på hennes avdöme.
Igår lärde hon mig att baka kladdkaka på hennes sätt. Hon bjöd oss också på hennes underbara kavjar rullar som hon är bäst på!
Hon rensade min dator och tog bort massa virusprogram som jag hade infiltrerat utan att veta hur. Hon laddade ner alla sina fina kort som jag kan njuta av någon kväll efter jobbet.
Hon lärde mig att hitta musikvideon på youtube och kunna dela den med andra mina bloggläsare.
Idag har jag fått en present av henne: ett spel Gitarr heros.
- Du kommer att älska det, sa hon till mig . Hon hade rätt. Jag kunde inte lämna gitarren ifrån mig tills jag inte hade blivit nöjd med resultaten. Nu kommer jag att träna hård för att bli proffs på det!
Men viktigaste av allt är våra långa samtal om .... vad som helst för att det inte finns något ämne som jag inte kan ta upp med min dotter. Vad önskar mer en lycklig mamma i sitt liv???
Viva la REA!
Ikväll kommer jag att lägga mig för tidigt för att kunna kompensera min sömn som jag inte fick tillräckligt förra natten. Jag måste sova åtta timmar för att kunna känna mig utvilad och energifylld, för att slippa yrsel och huvudvärk. Sömn är för mig mycket viktigare än mat. Jag försöker att hålla mitt dagsschema men ibland slarvar jag med min regim och förstör för mig själv hela dagen. Så här blev idag.
Igår lade jag mig väldigt sent, nästan klockan 12 . Orsaken till detta var Åke Smedbergs bok Blod av mitt blod som jag hade börjat läsa i helgen. Romanen väckte hos mig ett stort intresse och spänningen växte med varje nylästa sida. Jag "plågade " mig själv och avbröt min läsning i söndags mitt i höjpunkten av händelserna. Igår längtade jag hem från jobbet för att kunna fortsätta njuta av detektiven. Jag lämnade inte boken tills jag inte var färdig med den. Då klockan visade midnatt.
Idag har jag varit seg och trött, yr och kravtlös. För att pigga upp mig svängde in på stan efter jobbet. Trodde att slutrea kunde höja mitt adrenalin. Märkte på en gång att jag var ganska sent ute på jakt efter snygga och 75 %billigare varor. Det som fanns kvar motsvarade inte mina förväntningar och mina behov. Men jag hittade en vacker skjorta för min mans syster på Fanny, en läcker kavaj för min dotter på Kappahl och jätte gulliga strumpbyxor för mig på Åhléns. Och priserna var verkligen...oseriösa. Viva la REA!
Naturens underverk...
Öppnade ögonen och " landade" i verklighet. Stora snödrivor, grå himmel, kyla och ...fågelsång. Detta kan man bara uppleva i Sverige. Här sjunger fåglar lika glatt på vinter som på sommaren. De är nöjda och trivs med människor omkring sig som matar dem och hjälper att överleva. Då betalar dem tillbaks med samma pris : de sjunger sina glada sånger och berikar våra grå och kalla vinterdagar med värme och glädje. Vilken balans!
Jag saknar en vän som kan dela mina intressen
Ibland känner jag mig så ensam. Saknar min lilla mamma som smittade mig med sin enorma sånglust , belönade med sin vackra röst och kunde alltid ge sin bedömning av mina låtar. Jag saknar min lilla syster Marina som hängde med på mina stavpromenader och tyckte att det var kul. Jag saknar sexåriga systersson Aleshka som lärde sig att sjunga alla mina barnsånger och som kunde krama och pussa mig utan någon anledning. Jag saknar min bästa kompis Irina som läste alla mina insändare och kunde ge ett nyttigt råd. För att kunna leva i Sverige och ha ett stabilt liv har jag fått betala högsta priset som heter ensamhet.
Jag hatar ensamheten. Jag dämpar den med mitt skrivande och musik, yoga och promenader men det räcker inte. Jag saknar en vän som skulle vilja dela mina intressen och inspirera med något nytt, en vän som har känslor och som bryr sig, en vän som kan fylla min vardag med sin närvaro och sin livsglädje.
Jag har tur att jag har en fantastisk människa, min man vid min sida med han är "datornörd "och orkar inte med mina "galna" ideér och mångsidiga intressen. Så jag vänder mig till.....min gitarr som tröstar, glädjer och förstår...
Jag har en vän som hjälper mig att kämpa
mot ensamhet och livets hårda lagar,
som kan omvandla en vardag till festen,
som accepterar alla mina tankar.
Denna vän är glad när jag är glad,
han är mycket ledsen när jag gråter,
Han kan lida, älska och förlåta,
Denna vän är min gamla gitarr!
Du finns i mina drömmar, min lilla pappa
Snart är det två år som gått men jag kan inte släppa smärtan än. Jag blir ledsen och förbannad när jag tänker att Han inte finns länge och Någon går fri efter sin grymma gärning. Men så är livet...
Pappas minne lever kvar i mitt hjärta och jag är glad när han kommer till mig i drömmen. Då ställer jag altid samma fråga: vem har gjort det med dig? Och när min lilla pappa börjar berätta sanningen för mig måste jag altid bli väckt av något eller någon... Det hände samma sak inatt. Jag frågade honom hur han hade det nu och pappa hann inte att svara. Väckaklockan skrämde bort min dröm... Typiskt!
När mitt huvud säger STOPP
Det gjorde jag utan tvekan. Sov nästan hela lördag. Klev upp för att äta frukost och mata Leo. Orkade att rensa kylskåpet, jag hatar verkligen att göra det! Men igår var det dags att motstå sin vilja och utföra detta viktiga uppdrag. Det finns bara två saker som jag hatar i hushållsarbete. Det är nämligen strykning och rengöring av kylskåpet. När mitt huvud känner sig verkligen trött och behöver avslappning kör jag min egen terapi. Då stryker jag eller sorterar saker i kylskåpet. Det räcker bara en halvtimme för mig av denna tråkiga sysselsättning för att bli så sömnig att jag går och lägger mig på en gång och.... sover länge..
Samma sak hände igår. Rensade kylskåpet och tappade alla krafter. Hoppade i sängen mitt på dagen och sov..... som en stock. Vaknade klockan 18.15 och hela lördag var redan borta. Ägnade kvällen åt tv-program och läsning. Sedan - i säng igen. Tur att det finns söndag, tänkte jag med befriande lättnad. Imorgon blir det bättre än idag...
Det blev inte bättre. Vaknade sent med ont i huvud. Ville gå ut och möttes av värsta oväder. Havet stönade som sårade lejon. Vinden blåste så hård att min mössa flög iväg som en liten fjäder.
Satt och redigerade boken men blev så sömnig att var tvungen att ta en tupplur. 40 minuters sömn fyllde kropen med energi och jag klarade att laga festlig middag. Sedan tog ett varmt saltbad och slappnade av rejält.
Nu ska jag redigera några bilder och sova.. igen. Imorgon kanske blir det bättre än idag. Bara att mitt huvud inte sviker mig. Igen...
Det är inget fel med LIDL.
Jag tycker om att handla på LIDL. Håller inte med dem som påstår att affärn har en dålig kvalitet och passar bara för "fattiga" invånare med utländsk backgrund. Jag vet att det finns folk som skäms att handla på LIDL. Även några mina bekanta försöker bortförklara sig när jag möter dem där " potatisen har tagit slut och vägarna bara var förbi, annars handlar jag inte här...."
Jag handlar på LIDL. Frukter ocg grönsaker, bröd och glass, nötter och godis. Det finns vissa varor som jag bara köper där för att jag inte har hittat liknande goda på en annan affär. Till exempel, min favorit sharon frukt i jätte stora storlekar fanns i oktober månad bara på LIDL.
LIDL har höjt sin status under sista året och har fått massa nya kunder bland vanliga svenskar. Det glädjer mig för att jag inte gillar ..fördomar.
MIna favorita saker från LIDL besöket idag:
Mix Megapol väckte kärleksmelodi i mitt hjärta.
I min bok beskriver jag denna märkliga händelse så här:
Lionell Reachis röst och hans berömda låt Hello förtrollade mig och jag stod stilla några sekunder. Mina tankar avbröts av någons hand som landade på min axel. En lång kille stod bakom mig och ville bjuda mig på dans. Jag hann inte åskåda honom ordenligt och efter några sekunder stod vi i mitten av folkmassa och rörde oss sakta till musiken.Killens händer var behagliga och mjuka och jag lutade mitt huvud mot hans kraftiga bröst. Jag kände mig trygg och lugn. En främmande känsla av harmoni landade i min kropp. Hans parfum berusade mig och hans vackra röst som sjöng tillsammans med Lionell Reachi gjorde mig ännu mer nyfiken. Jag önskade att dansen aldrig skulle ta slut.
När musiken tystnade vågade jag titta upp på min partner och blev förstenat av hans skönhet. Han var lång och vältränad. Men inte detta brände mig som en kall dusch. Han var otroligt vacker, denna okände kille .. Hela han med sina bruna ögon, brinnande läppar, ett vackert leende - hela han var onaturligt harmonisk och snygg!
- Gud, hjälp mig , tänkte jag då, vilken snygging har valt just mig bland så många vackra tjejer.!
Ja, svårt att tro men snyggingen och jag kommer att fira 13 oktober 2009 hela 25 års dag från vår första träff, vår första dans och vår första kyss. Och låten Hello låter ofta hemma hos oss. En fantastisk låt som har hjälpt oss att hitta varandra i livets labyrint.
You are my hero, baby!
Jag satt i köket och njöt av varmt té och tittade ut genom fönstret.En behaglig känsla av trygghet och välbefinnande smög in i kroppen. Det är så skönt att vara hemma och känna sig bekvämt även i värsta stormen!
Jag öppnade balkongen för att ställa ut sopporna och möttes av en stark vind som slog mot ansikte och jag tappade andan. Gud, vilket oväder!
Jag ville ta mig in så fort som möjligt och ilsken vind blev instängd ute.
Mitt hus är min borg brukade säga min pappa när jag var liten och nu kom jag på hans kloka ord och min kropp fylldes med oro. Ja vi har så bra här i Sverige, varmt och skönt men hur är det med min sjuka mamma? Förra januari plågades vi alla tre( mamma, min man och jag) av fruktansvärd kyla i hemmet. Ute var det minus 20 och inne, kanske, 15? Eller mindre... Vi sov i kläder och jag vågade inte tvätta mitt huvud. Vi hade spisen tänd halva dagen för att värma lite köket. Vi andades värsta farliga ämnen och till slut blev jag så sjuk att vi alla fick paniken. Jag var rädd för att missa mitt flygplan och hamna där på kalla sjukhus.
Och nu njuter jag av svenska värme. Inne i alla fall. Går i linne och shorts även på vinter. Luxigt eller hur?
Det finns inte dåligt väder, det finns bara dålig kläder, brukar säga min kära man. Och idag ville han erövra vädret. Han valde att gå hem hela vägen i värsta snöstrormen med vinden mot ansikte.
Jag var orolig det kan jag erkänna. Väntade på hans samtal och var redo att springa till bilen och åka och plocka honom på halvavägen. Men jag hade fel. Han kom hem vått och trött men stolt och nöjd med röda kinder och glimten i ögat.
Du är min hjälte idag, sa jag med stor förtjustning. Och jag ska belöna dig med en goooooood middag och många kramar.
Vad vore yoga utan stress?
Varje dag lovar jag mig att kliva upp lite tidigare för att släppa stressa mig i onödan. Jag håller ut mitt löfte men en konstig sak sätter mitt liv i obalans: än tidigare jag vaknar dess mer vill jag hinna att göra innan jag sticker till jobbet.
Igår missade jag vädretprognosen och imorse blev överraskade av en stor mängd av snön som jag var tvungen att ta bort från bilen i snabbt tempo. Svettet rann från min panna när jag lämnade parkeringen. Fram till E4 och ville bara gasa på men landade i en lång bilkö bakom ploggbilen. Hej och hå, jag fick verkligen slappna av och köra hela sträcken med snigels fart på 20 km /timme. Drömmen att komma till skolan innan klockan 8.00 försvann lika snabbt som mitt glada humör.
Kom till skolan prick klockan 8.00 med hjärtklappningen och dåligt samvete.
Bokade massagestolen för att kunna varva ner på lunchen men ägnade denna tid åt intervjuer till språkkurs. Det var verkligen dags att skicka dom i väg.
Slutade arbetsdagen och möttes av värsta snöstormen. Körde med obehaglig känsla av illamående hela väggen hem. Snö som attackerade framruta på min bil orsakade kaos i mitt redan svaga huvud. Jag kunde inte se vägen och ibland fick jag känslan att bilen flög och snöflingor var en sjärnhimmel .Effekten av denna illusion blev mycket negativ. Jag mådde illa och var nära att spy.
Nu är jag hemma och behöver en snabb kur för min trötta kropp. Vet ni var det blir? En bra portion av.... ja, självklart , av yoga som är min bästa medicin just nu och håller min kropp i balans. Hoppas den räddar min kväll.
Vad vore yoga utan stress? Ingenting!
Sundsvalls drake gör någon frustrerad eller ...lättad?
Sundsvall har en vacker symbol som vi alla sundsvallborna är stolta över. Det är Drake. På våren ställs ut massa färgglada drakeskulpturer som tillverkades i Tyskland men skapades av svenska duktiga konstnärer.
På vinter kan vi njuta av en stor grön Drake som brukar ställas på Olof Palmes torg. Det är fantasifulla elever från någon skola som brukar skapa detta faschinerande verk.
Men det finns onda människor som bara vill sabotera saker och förstöra för dem andra. Någon försökte bränna upp Draken men stackarn overlevde ändå med brännskador på vänster sida.
Jag vill inte bedöma någon. Kanske mår människan så illa att paniken och smärta övergår til ofattbara gärningar. Vissa skadar sig själva, vissa skadar någon eller något i omgivningen. Hur mycket bryr vi oss om de som inte har någon , som känner sig osynliga i folkmassan?
Så kände jag mig en gång i tiden men min frustration övergick till mina dikter och sånger:
Jag sitter här och ingen vet
att jag vill lämna min planet,
det är så hemskt att vara ensam tro jag,
jag skriker högt och ingen hör,
och ingen knackar på min dörr
och bara stjärnor viskar: Haliluija ( min text till välkända låten)
Förlåt, Drake, förlåt!
Du är det finaste jag vet...
Jag satt hela förmiddagen och skrev några kapitel till min autobiografisk bok. Den ägnar jag åt min underbara dotter Nelia som tillsammans med mig har gått genom många svåra stunder och prövningar i vårt liv.
Idag har jag skrivit om vår vistelse på Cuba och många olika minnen har väckts till livet.
....Hon var bara fem år gammal och gick på balettskola i själva Havanna som grundades av berömda Alicia Alonso. Det var inte lätt att köpa en balettklänningen men farmor kunde gräva under jorden men skaffa allt som älskade barnbarnet behövde.
Hon tränade ett halvt år och vi, föräldrar, skulle kunna se hennes uppträdande på berömda Garcia Lorkas teater.
Förbereddelserna var stora. Jag hann operera mina ögon med laser för att kunna se bra och njuta av min dotters framträdande.
Vi mötte dem med applåder, våra femåringar som hade likadana frisyrer och intog scenen. Men till vår stora besvikelse... tog hela dansen bara.... två minuter. Jag såg Nelias kropp när hon tog två steg åt sidan och ... inte mer..
.
- Visst , mamma jag var duktig? frågade hon mig efteråt.
- Du var bäst av alla, svarade jag och hon behövde inte något mer. Bara min, mammas beröm.
Nu är du nästa vuxen, min gumma. Men för mig är du forfarande bäst av alla och jag älskar dig så mycket!!!!
