Musik och sång är mina hemliga älskare

Jag kan inte leva utan dem. Musik och sång är mer än bara mina intressen. De följer mig överrallt och vi söker tillsammas
 nya utmaningar.


Jag skriver egna sånger och egen musik nästan vardagligen men jag lär mig gärna gamla klassiker...

 

Tankarna efter finalen i Globen




Först och främst ångrade jag mig så mycket att jag inte försökte  köpa biljetter till denna otroliga show. Med tanke att just denna helg tillbringade min kära man i Stockholm med betald hotell, jag kunde ju övernatta hos honom eller hos Nelia. Istället blev det en utråkat kväll framför TVen med sovande Leo på sidan.

Visst kunde jag inte missa finalen även om jag stod med strykjärnen i handen och föärsökte att göra i ordning all min vårkläder. Från måndag kommer jag att klä mig glatt och vårig, hej då mörka nyanser till nästa säsongen.
Finalen bjöd på en del överraskningar. Jessica A. var vackraste av alla och hennes breda leende rymdes inte på min tv skärm, undrar vem som hade instruerat henne att ha detta opassande leende till en så sorlig låt.
Pernilla, stackars hon, bytte desperat sin klänning och skor för att få mer röster men... Hon måste ju förstå att hennes tåg hade redan gått. Hennes låt var en enda som hade gammaldagsschlagers anda. Med förgäves...
Andreas J. i sin gröna jacka och sin speciella hängande ställning gjorde inte så mycket på scenen, men låten var helt okej.
Anna, underbara Anna, som på något sätt påminner mig unga Madonna tog tittarnas hjärtan med storm och jag röstade på henne med.  Jag satt med gittaren och kompade hennes låt på en gång, så enkel den var men otroligt vacker. Så nu har jag sysselsättning för dagen, imorgon tänker jag bjuda på denna låt mina barn på skolan. Hur glada kommer dem att bli!!!


Inspirations vecka?

Hela veckan har jag haft konstiga impulser i kroppen som har fått sitt utlopp i form av mina nya dikter och sånger. Hela veckan har jag gått med låten Show must gå on på tungan och idag har jag konstaterat att nu kan jag hela texten och alla akkorder. Mina egna impulser har fått sitt liv i två låtar. En av dem har jag skrivit för mina skolbarn, för mina otroliga sexåringar som sjunger alla mina sånger med en stor glädje. Nu var det dags för en ny sång om färger. På en timme föddes en glad låt som fastnade snabbt i mitt minne och som även mina sötnosar hade sjungit utan problem. Sången handlar om olika färger och har en vacker refräng. Den är lång men första rader låter så här:

bananerna är gula,

det vet vi alla om.

Och bruna är köttbullar,

som många tycket om.

Röd färg har tomater

liksom mitt blod och ditt

och svart är just på natten

när vi har vintertid.

Idag har jag skrivit en ballad om kärleken, som har lite drammatisk inledning:

Om du tycker att jag,

inte bör stanna här.

Om du säger att du

inte älskar mig mer.

Om ditt hjärta är tomt,

finns inga känslor kvar,

Om du vill göra slut,

tar jag det på allvar...

Idag har jag tränat aerobiks och har hittat några livliga låtar på spanska av någon som heter Nek, har aldrig hört om han, men hans låtar och gitarrspelande lät så fint att jag bestämde mig för att sjunga på spanska hans två sånger. Så nästa vecka kommer att bli för mig spansk inspirerande. Show must gå on får vila en stund...


Erik- du är bäst!

Jag hade tipsat för länge sedan Eriks seger i Idol. Han var min favorit från första dagen. En fin, snäll, omjuk kille med otrolig röstkapacitet passade perfekt till Idolrollen. Men jag fick kalla fötter förra veckan när han fick hänga löss med Tove i duellen. Då förstod jag att det kunde hända vad som helst i finalen.
Visst är Calle en värdig finalist men hans röst kan aldrig överskrida Eriks. Erik är en stor talang och jag hoppas på att han ska få sin chans att imponera på världen.
Jag ringde och röstade på min idol varje fredag. Jag grät till hans starka låtar, jag höll tummarna för honom vid omröstningen. Nu ska jag bara vänta till någon chans att få uppleva hans musik live då skulle jag bli väldigt glad!
Tack Erik för en fin resa och för min enorma glädje efter finalen!



När jag fick höra resultaten jublade jag så glatt att skrämde min katt.



Erik är en ny Idol utan tvivlan

Vilken fantastisk underhållning fick jag uppleva igår när jag landade framför TVen för att se Idols final!
 Den som fick mig att gråta liksom Laila Bagge var Erik. Hans gudomliga röst kan ingen av deltagagare överskrida. För mig är han en värd vinnare. Jag hoppas att hans inre är lika snygg som hans röst. Han behöver lite mer utstrålning men det fixar kan så klart med tiden.
Vilka dolda talanger har vår sångbegåvade Sverige! Man blir skitstolt ,självklart.


Ola är min favorit i Körslaget

Jag tycker om att ägna min lördags kväll år Körslaget. Detta program är både spännande och lärorikt. Som musikintresserad människa passar jag på att utöka mina kunskaper om musikvärlden och självklart  röstar jag på mina favoriter. Denna gång är Ola den utan tvekan. Pontare har också överraskat mig  med sin otroliga personlighet. Förut var han i mina ögon lite konstig artist och jag kallade honom "påfågel" för att han gillar ju ha fjädrar i huvud. Men nu har Pontare förändrat mina åsikter om honom. Han är ömjuk, fantasifull och mycket begåvad människa.
Ola är en stor talang med. Tänk på hans snabba framgånger. Tur att Idol har givit honom en chans i livet. Med tårar i ögon tittar jag på Olas morfars Bertil scennärvaro. Var roligt att Ola inte glomde bort sin älskade morfar och bjöd honom att vara med.
Hoppas att du vinner, Ola. Min röst är på dig, glada pojken!



Idol gör mig ledsen

Idag har jag skrivit en ny krönika som jag kommer att skicka till ST. Det handlar om Idolprogrammet, livets mening och min egen erfarenhet som artist. Idol gör mig ledsen när jag ser att så många unga människor söker sig till Idolutmaningar utan att ha minsta talang eller artisteri... 
Jag hade en stor chans i livet att stå i rampljuset men valde en annan väg.
Krönikan väckte gamla minnen och jag tog fram ett kassetband från min sista konsert i Vitryssland 1995 och tittade på den en gång till.... Sedan var det en timme sjungande med mikrofonen med min kareokemaskin och några låtar med gitarren. Jag älskar musiken utan tvivlan och den hjälper mig att ta bort saknaden efter min familj...
Och medan jag hade gjort ordning i mitt blåa rum lyssnade jag på mina stora idoler - gruppen BEATLES.



Så här såg jag ut för 14 år sedan..


Idol är igång

Nu kommer jag att tillbringa en del tid framför TVn för att njuta av Idol. Varje år brukar jag välja ut några favotiter bland deltagarna och följa dem med stort intresse. Det är kul att konstatera att jurys åsikter oftast stämmer med mina.
Nuvarande jury är mycket mer proffsigare än föregående och deras omdömen är realistiska och rättvisa.
Laila Bagge överraskade mig med sin danstalang och jag har läst mycket om denna talangsfulla och mäktiga kvinna. Hoppas att hon och Niklas Walgren fortsåtter lyckligt sitt stormiga förhållande.
Två manliga medlemmar i jurin är också mina favoriter. Charmiga, mjuka, snygga och begåvade är dem visst kvinnornas drömprinsar. Jag har läst en del om deras liv och beundrar deras talang.
För tre år sedan hejjade jag på lilla Agnes. Hon vann hela skiten och jag var väldigt nöjd. Hennes vinnarlåt Right here, right now sjunger jag fortfarande...
Kevin Borg blev min favoartist i fjol. Vilken människa och vilken energybomb!
Vem ska jag följa denna säsong får vi se. Men det blir säkert en eller två personer som förtjänar plats i mitt hjärta...


Ola Salo i sin roll som Jesus

Han överraskade mig igen.. Ola Salo som gästade  Babben hade ingen likhet med gammal Ola som halvnaken rullade på scenen när han presenterade Sverige i Eurovision för två år sedan.. Här satt en mogen , lugn och självsäker man framför kameran och hela han utstrålade balans och harmoni.. Rollen som Jesus i musikalen lämnade sina spår på Ola men det var inte bara skägg och långt hår... Jag tror att Ola fick "smaka" på makt  och spelar ingen roll att detta har han upplevt bara på scenen.  Han är stark och efterfrågad igen är det inte poången?


Har vi någon chans att få bättre placering i Moskva?

Varje år blir vi överrskade över nya personligheter på Globens scen och av resultat av omröstningen. Varje år hör man röster som föreslår att ändra på melodifestivalens rutiner men... händer ingenting! Vi väljer en person som har så lite chans att lyckas i Europa om och om och om.
Jag har ingenting emot Madlens udda bidrag Voix som kanske kan imponera på europeiska publiken med sin ovanliga kombination. Jag hoppas att Madlen kommer att få mer röster än Stenmark, The Ark och Perelli. Att skicka ett bidrag för att representera ett land är en sak men att utelämna detta bidrag för misslyckande är en annan sak. Här i Sverige får man all ära av folket  för sin udda bidrag men där nere blir man nästan hånad....
Bryr vi verkligen oss om Sveriges plats i Eurovision eller följer bara en gammal regel "gillar vi så kommer de att gilla"..
Jag blev verkligen ledsen när min hyllade artist Martin Stenmark fick så låg placering i Eurovision. Han mådde så dåligt efter detta och vågade inte visa sig offentligt ett tag.
The Arks Ola Salo hamnade i djup dipression efter sitt misslyckande och bytte artisteriet mot skådespeleri. Hans roll som Jesus var inte överraskande för mig. Rollen säkert hjälpte honom att stärka sitt förtroende och självkänsla efter  sitt fiasko i Finland.
Jag önskar modiga Madlen lycka till i Moskva...

Rap och musik på min dagordning

Min dator är så seg idag att jag inte orkar sitta framför den. Det blir ett snabbt meddelande för att klockan visar 20.52 och om 8 minuter börjar House, jag älskar denna serie och vill inte missa den, så klart!
Igår och idag satte jag timmarna och "lekte" med min synt. Det var inte något spontant spelande, nej, jag försökte skriva vackra refränger till alla mina raplåtar. Killarna frågade mig igår på repetitionen om jag kunde spela keybord istället gitarren som inte gav lika vacker effekt. Jag lovade dem att prova hemma och fastnade igår ett par timmar. Idag ville jag frescha minnet  och hitta vackra inledningar till alla 5 raplåtar. Det tog tid så klart men jag lämnade keybord nöjd. Bäst av alla rapsånger blev en låt om vår skola.
Jag älskar refrängen som jag kommer att sjunga med vacker  melodi. I refrängen står det så här:
jag trivs här som jag är,
jag kan bli bättre,
jag kan ge mer...
På denna skola
har jag gått så många år,
jag vet, St.- Olof
idag är bättre än igår...

Och sedan sjunger killarna:
jag är trygg på vår skola,
gillar skolrestaurangen,
Kul att här, på St.-Olof
finns så många talanger...
Här finns vuxna som brinner,
som kan ta bort min smärta,
de som aldrig försvinner
från min själ och mitt hjärta...

Det  blir spännande när vi kommer att uppträda inför hela skolan... Hoppas att denna dag blir snart...

musik

Musik har altid spelat en stor roll i mitt liv. När jag var liten drömde jag om att bli en känd artist. Jag längtade efter en möjlighet att få lära mig att spela nogot instrument. Men det kostade pengar och min familj som bestod av tre barn och två vuxna inte kunde investera pengar i mitt musikintresse. Men jag sjöng i skolkören och lärde mig att "plinga" på pianot på en dagis där min mamma var förskolärare. När jag var 15 började jag min utbildning på en lärarskola och där hade vi ett obligotoriskt ämne- instrument spelande. Jag valde dragspel och efter ett par år behärskade jag detta instrument så bra som helst. Men min favoinstrument är gitarr. Min barndomskärlek, pojkgrannen Ura lärde mig att spela gitarr när jag var 17 år. Då sörjde jag min första olyckliga kärleksromans och skrev massor av kärlekslåtar. Gittaren passade perfekt till mina nedstämda toner och detta magiska instrument har jag använt under hela mitt liv. Jag tackar min granne Ura som hade ägnat sin tid åt mig och hade ispirerat mig då. Jag tror inte att han som arbetar som psykiater i nuvarande
liv använder gittaren lika mycket som jag!
!

RSS 2.0