irinka

Jag satt hela förmiddagen och skrev några kapitel till min autobiografisk bok. Den ägnar jag åt min underbara dotter Nelia som tillsammans med mig har gått genom många svåra stunder och prövningar i vårt liv. 
Idag har jag skrivit om vår vistelse på Cuba och många olika minnen har väckts till livet. 

 ....Hon var bara fem år gammal och gick på balettskola i själva Havanna som grundades av berömda Alicia Alonso. Det var inte lätt att köpa en balettklänningen men farmor kunde gräva under jorden men skaffa allt som älskade barnbarnet behövde.
Hon tränade ett halvt år och vi, föräldrar, skulle kunna se hennes uppträdande på berömda Garcia Lorkas teater.
Förbereddelserna var stora. Jag hann operera mina ögon med laser för att kunna se bra och njuta av min dotters framträdande.
Vi mötte dem med applåder, våra femåringar som hade likadana frisyrer och intog scenen. Men till vår stora besvikelse... tog hela dansen bara.... två minuter. Jag såg Nelias kropp när hon tog två steg åt sidan och ... inte mer..
.

- Visst , mamma jag var duktig? frågade hon mig efteråt.

- Du var bäst av alla, svarade jag och hon behövde inte något mer. Bara min, mammas beröm.
 Nu är du nästa vuxen, min gumma. Men för mig är du forfarande bäst av alla och jag älskar dig så mycket!!!!