irinka

Jag har bott i Sundsvall alla mina tolv år som  jag har tillbringat i Sverige. Älskar denna lilla stad  och dens trevliga människor och fina traditioner. Vissa helger så promenarar jag bara på stans vackra gator och njuter av samhörighet och självklart av stadens vackra arkitektur.
Sundsvall har en vacker symbol som vi alla sundsvallborna är stolta över. Det är Drake. På våren ställs ut  massa färgglada drakeskulpturer som tillverkades i Tyskland  men skapades av svenska duktiga konstnärer.
På vinter kan vi njuta av en stor grön Drake som brukar ställas på Olof Palmes torg. Det är fantasifulla elever från någon skola som brukar skapa detta faschinerande verk.
Men det finns onda människor som  bara vill sabotera saker och förstöra för dem andra. Någon försökte bränna upp Draken men  stackarn overlevde ändå med brännskador på vänster sida.
Jag vill inte bedöma någon. Kanske mår människan så illa att paniken och smärta övergår til ofattbara gärningar. Vissa skadar sig själva, vissa skadar någon eller något i omgivningen. Hur mycket bryr vi oss om de som inte har någon , som känner sig osynliga i folkmassan?
Så kände jag mig en gång i tiden men min frustration övergick till mina dikter och sånger:
Jag sitter här och ingen vet
att jag vill lämna min planet,
det är så hemskt att vara ensam tro jag,
jag skriker högt och ingen hör,
och ingen knackar på min dörr
och bara stjärnor viskar: Haliluija ( min text till välkända låten)

Förlåt, Drake, förlåt!