Mors dag på Kuba
Jag har förväntat mig en festlig frukost i sängen men min man har tillbringat halva dagen på jobbet.
Men jag har inte tänkt att deppa utan honom och har fixat en speciell frukost a la Varadero för mig själv. Ja först vill jag berätta vad är det för något.
När vi njöt av all inklusive på turistplats Tortuga på Varadero blev jag imponerad av kubanska tortilla som stektes framför dina ögon med alla önskade ingredienser. Tortillan var himmelskt gått och jag lovade mia att belöna mig på söndagar med detta underverk.
Idag var det dags. Det smakade så gott!
Vi ringde till Kuba och grattade vår lilla mamma-svärmor som sa till min förtjust:
- Irina, alla dina kläder som jag fick i present hade jag provat och alla sa att jag såg ut som en drottning ( todo el mundo ha dicho que estoy vestida como la reina).
Vad roligt att hon känner sig ung och vacker på nytt efter vår resa!!!
Min tortilla:
Vår lilla mamma-svärmor i min klänning:
Sammanfattning av Kubaresan
På lång resa med stor kärlek och längtan
Jag tillhör den gruppen av svenskar som reser utomlands årligen för att kunna tillfredställa ett av sina största behov - umgås med sin familj, gamla vänner och bekanta. Att packa resväska har blivit en hel vanlig rutin i mitt liv efter jag har gift mig med en man från Kuba och har lämnat mitt hemland Vitryssland. Trots att jag har bott i Sverige i tolv långa år har jag fortfarande svårt att acceptera att våra familjer är splittrade över hela världen. Mitt hjärta och min kropp pendlar mellan Kuba och Vitryssland, USA och Ryssland där finns livets största rikedom: mina anhöriga och vänner.
Resor till Vitryssland och Ryssland där bor min lilla mamma och två systrar med sina stora familjer är mer spontana och oplanerade medan resor till Kuba och möte med kubansk släkt är en efterlängtad dröm som ibland kan förverkligas efter hela... sju år!
Att besöka Kuba som turist för att uppleva världens skönaste strand Varadero, njuta av gamla bilar i vackra Havanna och "smaka" på kubansk kultur är en sak. Att åka till Kuba för att umgås med sin kubanska familj och ge dem så mycket värme och kärlek som du bara kan - är en annan sak.
Jag planerar noggrant mina resor till Kuba, jag är inställd på att utnyttja varje sekund för att "duscha" mina anhöriga i kärlek och uppmärksamhet, jag drömmer om långa promenader på Havannas livliga gator där jag får berusas av oceans doft och vad händer? Jag flyger dit i kalla november och insjuknar i magsjuka redan på tredje dagen efter smakprov av sällsynta frukter eller kranvatten. Och då tar drömmarna slut.
Så hände mig för sju år sedan. Min resa till Kuba blev en katastrof . Jag låg sjuk hela nio dagar av tretton. Jag missade allt: umgänge med familj, utforskning av Havanna, oceans uppfriskande och inspirerande vågor.
Denna gång ville jag inte upprepa samma fel igen. Inga konstiga frukter och bara vatten på flaskan - tog jag ett hårt beslut som skulle bli nyttigt till alla er som tänker resa till Kuba någon gång.
Som turist behöver man inte stora packningar när man reser till Kuba. Min rekommendation är enkel: några par shorts, korta kjolar och linnen, bekväma skor för svettiga fötter, keps eller hat som är ett måste mitt på dagen när även asfalten börjar smältas av starka solstrålar, solglasögon och solskydd helst med högsta faktor.
Jag åker till Kuba med enorm stor väska fullproppad med presenter, mediciner, suvenirer och foto album. Till min kubanska familj vill jag så klart"frakta" en liten bit av Sverige: i resväskan får plats en svensk flagga, några tröjor med svensk symbol, en ask Alladin, en tub av Kalles kaviar och några cd med svensk musik.
Havanna möter oss med 20graders värme och kvävande stink av avgaser. Svärmor är klädd i varm kavaj och klagar på kalla fronten som har orsakat temperaturminskning och " kyla". Jag trivs däremot underbart med kubanska "kylan" efter långa svenska vinter och skänker bort alla mina varma kläder till mina "nedfrysna" släktingar. De är nöjda och mycket pratsamma. Jag ställer in min klocka till en lokal tid (sex timmar bakåt) och fortsätter njuta av årets längsta dygn som innehåller hela 30 timmar.
På morgonen överraskas jag av ovanligt högt ljud från gatan. Bilisternas tuttande som en speciell hälsning på Kuba har fungerat bättre än väckarklockan. Där förstår jag från första dagen att mina sovmorgnar ska bli en dröm. Det luktar gått i hela huset och glada svärmor "trollar" i köket med hela stabben av släktingar för att tillfredställa svenska gäster med en festlig mat.
Kubanerna älskar mat och trots brist på många varor imponerar med sitt goda kubanska kök och matlagnings fantasi. Bönor, linser och kikärtor, ris, grönsaker och frukter är basämnen i kubanska maträtter.
Efter en enkel kubansk frukost som består av ett glas av nypressad ananasjuice, en hård macka med smör och en bit av kubansk paj (panetella) tar jag med dotter Nelia och hennes sambo Thomas promenad ute i den fria. Vår trio kommer lätt överrens om promenads mål. Vi ville visa Thomas två platser som har haft koppling till vårt liv på Kuba på 90 talet. De platserna är gammal Zoo och Akvarium.
Jag har aldrig sett turister på gammal Zoo i Havanna. Det är mest kubanska familjer som besöker denna plats som väcker mer sorg än glädje.
På Zoo upptäcker vi betydligt mindre djur och fåglar i gemförelse med våra första besök för 19 år sedan.
Många av Zooinvånare överlevde inte en svår speciell period som drabbade Kuba efter Sovjets krasch 1991. Av dotters gamla favorita djur finns kvar bara flamingo, zebra och flodhäst som gömmer sig i träsket och visar oss bara sin rygg.
Jag njuter av färgglada rosa flamingo som var lätt tillgängliga och inte rädda för besökare för 19 år sedan. Nu står dem instängda men ändå vackra som regerande skönheter på Zoo.
Varför är de så få? - frågar jag en zooarbetare som krattar gamla gräset.
- Före detta Zooägaren stekte många av dem till privata middagar, skojar arbetaren och sedan förklarar allvarligt att en del flamingo har blivit flyttade till en annan modernare Zoo som finns i Havanna.
Akvarium imponerar inte lika mycket som i gamla tider. För sex sus(kubanska valutan) som motsvarar ca 60 svenska kronor får vi inbjudan att åskåda några sällsynta fiskearter, hungriga men simvilliga sköldpaddor och en riktig Delfinshow. Delfinerna är fantastiskt duktiga och intelligenta och bevisar en gång till att de är lika kloka som människor.
I Havanna finns det många andra viktiga platser som jag har önskat att besöka. En av dem - nyöppnade ryska katedralen som har väckt en stor uppmärksamhet i latinska Amerika och Ryssland. Som otur är katedralen stängd när jag knackar på porten och jag nöjer mig med ett vackert foto..
För fem "sus"- 50 svenska kronor får jag åskåda Havanna farande i "kokostaxi", ett vanligt men roligt färdmedel som har fått sitt namn av själva kubaner på grund av likhet med kokosnöt. Många nya moderna byggnader överraskar min blick och de uppfräschade Havannas slitna look från mitt sista besök.
Promenaden i gamla Havanna där finns massa små och stora restauranger och kaféer avslutar jag med en trevlig middag som består av kubansk ostsoppa, bläckfisks gryta och himmelskt gott bakelse vid namnet Selva Negra. En otrolig känsla av välbefinnande som paralisserar min trötta och svettiga kropp förstärker jag av en kopp starkt kubanskt kaffe .
Jag betalar 10 sus (ca 100 svenska kronor) för denna goda middag och tillsammans med resten av familj tar promenad på Havannas populäraste och mest älskade plats malekon.
Malekon kallas ibland för Havannas hjärta. Här samlas kubaner efter tunga arbetsdagen och umgås med varandra. Malekon är bästa plats för dejtar av alla möjliga slag.
Att vara på Kuba och missa landets stränder som attraherar och lockar turister från hela världen med sitt diamantrena vatten och sockerliknande sand har känts för mig djupt orättvisst. Men jag har aldrig tänkt mig att ersätta umgänge med kubansk släkt med vistelse på någon fin turistplats med badmöjligheter. Sol och bad hade funnits bara i mina drömmar men inte i planer.
Men drömmarna som lever länge i ditt hjärta kan förverkligas ibland just då du väntar på detta minst. Min kära man har överraskat alla oss med sin inbjudan till bästa kubanska strand Varadero och inbjudan gäller inte bara mig, dotter och hennes sambo men även hans mamma och syster.
Det har blivit en underbar vecka på Varadero med "all inklusive"- allt som dessa ord kan innehålla: fantastiskt god mat, rum med oceans utsikt, natt föreställningar och shower, gemenskap och fina stunder med kubansk familj. 78 åriga svärmor har berikat vår vardag på stranden med sina oändliga minneberättelser och roliga skämt. En turistplats Tortuga(sköldpadda) förtrollar oss alla med sin paradisliknande natur och vänliga människor. Vi njuter av varandra och uppskattar varje ögonblick som vi fått uppleva tillsammans. Svärmors ledsna ögon börjar återställd sin ungdomliga gnista och tillsammans med oss hittar vår lilla kära mamma, svärmor och farmor balans och harmoni.
Vi är enda svenskar på Tortuga men vi representerar Sverige på bästa sätt och är med i alla tävlingar och roliga engagemang.
-Skriv om Kuba och hälsa att svenskarna är välkomna hit, ber mig vänliga och glada kubaner som har omvandlat vår vistelse på Varadero till .. en saga.
Om du har besökt Kuba någon gång som turist kommer du aldrig glömma bort detta land. Om du har familj där borta ska alltid en bit av ditt hjärta finnas med dem. Vänner och familj är största rikedom utan tvivlan. Och jag vet att inga distanser kan förhindra oss från att möta varandra även om vi måste flyga till en annan sida av planeten. Men tro mig 1200 mils långa resa kan upplevas som ett ögonblick om du vet att någon väntar på dig, saknar dig och älskar dig.
Kuba i mitt hjärta.
Tur att vi har tre lediga dagar och kanske efter dem kommer jag att må bättre. Fysiskt och psykiskt för att min svaga kropp är här men min lidande själ är fortfarande på Kuba med vår kubanska familj. Jag saknar dem väldigt mycket och detta gör ont.
Igår skrev jag en stor reportage om min resa till ST men jag är inte säker att den kommer att publiceras. Men reportagen hjälpte mig att samla mina tankar och bearbeta intryck. Men när jag gick genom alla kort som blev tagna på Kuba brast jag i gråt.
Det behövs inte att skriva med många ord hur bra kände jag mig där med de som hade väntat så länge på vårt möte. Alla dessa bilder berättar för sig själv..
.
Ryska Katedralen i Havanna ...
Vackra växter på ett tobakmuseum.
Jag trivs bra hos svärmor i hennes vackra "palats".
Ocean imponerade med sina stora vågor och vacker färg...
Turistplatsen Tortuga...
Snart börjar show...
Kan ni ta mig i sin grupp???
Kubaresan, dag 2
Akvarium hade en stor utrymme men lite djur och fiskar. Jag blev förtrollad av små sjöhästar som lekte i vattnet.
Thomas blev imponerad av sköldpaddor.
Vi såg inte krokodilar fast de hade funnits där förut. Men där fanns många katter som inte hörde hemma där..
.
Delfinshow var höjdpunkten i vårt besök.
Om jag inte vore en människa skulle jag vilja vara en delfin
På Zoo en dag..
Vi ringde efter taxi och efter en kvart stod vi framför porten till Zoo. Det kostade nästan 3 euro för att kunna komma in, det var grattis för många år sedan..
Zoon ändrades mycket... Träden blev större och vackrare men antalet djur minskade betydligt... Vi gick runt och berättade för Nelias sambo om alla våra favorita djur och sittplatser.
Jag älskar fortfarande flamingos vackra färger..
Detta träd hade massa vackra blommor...
Vi såg bara en flodhäst. Var det den som Nelia klappade en gång i tiden på ryggen?
Mangoträd kommer att ge massa frukter i år...
Dessa lianer inspirerade mig till en dans...
Zebra, zebra mår du bra?
Hej Havanna!
Vi åkte hem i två bilar. Där fanns JOsés pappa David och gammal Olgita som väntade på oss.
Jag kände inte igen David. Efter hjärtinfarkt i somras såg han mycket sliten och sjuk ut. Han påminde mig mycket min pappa så jag brast i tårar... Sedan kramades vi och satt en stund och pratade, bara han och jag...
Jag bytte om mig och vi alla satt på svärmors terras och åt middag. Svärmor visade mig vårt sovrum som såg annorlundna ur efter 7 år. Det var nymöblerat och fräsh, jag trivdes i det.
Svärmor Raquel som jag började kalla för mami lagade en festlig middag för oss alla och vi njöt av varandra..
Vad kul att var med sina nära och kära! Lyckligaste ögonblick i livet eller hur???
Resan till Kuba(fortsättningen)
Det var många kubaner på planet men majoriteten var turister. Vi var inte turister...Vi var på väg att möta vår familj som vi inte hade träffat på 7 år. Jag i alla fall.
Resan var obehaglig. Tänk att flygplanet skakade hela tiden och i vissa stunder märkte jag oro i flygvärdinnans ögon. Vi satt fastspända nästan hela resan och jag vågade inte ta mig till toaletten ... Turbulensen var enorm och det var svårt att dricka vatten från våra muggar. Planet skakades så märkligt att passagerare spyllde sitt kaffe på varandra... Det hände mig för första gången i mitt liv trots att jag hade flugit minst 50 flygplan... Vilken start på vår resa!!!!
Resan till Kuba
Allt var som planerat. Vi lämnade Sundsvall kl.16.30 på måndags eftremiddagen 6/4 och tog vägen till Norrtälja. Jag kände mig trött efter arbetsdagen men tröttheten förvann efter jag stängde dörren till vår lägenhet och sa Hej då till Sundsvall.
Vi sov ett par timmar hos Nelia och väckaklockan avbröt våra drömmar kl.3 på morgonen. Snabb frukost , kontroll av biljetter och passen och vi satt i bilen igen på väg till Arlanda.
Planet till Paris var fullproppat. Vi hoppades på att få sova en liten stund och följde med blickar alla passagerare med små barn som passerade förbi oss i flygsalongen. Vi ville inte ha dem som grannar. Ni förstår väl varför...
Min blick fångade en vacker kille som tillsammans med sitt kvinligt sällskap och två gulliga barn tog sin plats framför oss. Det var självaste.. Orup och hans närvaro tog bort min trötthet. Jag vågade inte ta kort på min idol men Nelia lyckades med att göra det med sin mobil. Orup satt med hörlurar hela resan och mimade glatt till några melodier.
Hans glada ungar spelade något spel och när de skrattade för högt bad Orup dem att tänka på andra männskor och vara tystare. Det var mycket trevligt att ha Orups sällskap som grannar på planet..
Charles de Golls flygplats mötte oss med livlig människorsström. Jag var jättetrött och sökte någon plats för att kunna lägga mig och sova. Även golvet skulle duga för mig i detta ögonblick.
Min man bjöd mig på en kopp uppfriskande cappuchino och vi satt och samtalade på ett litet café. Nelia och Thomas var inte lika trötta som jag och försökte pigga upp mig med sina göada skämt.
Jag behövde frisk luft och vi gick ut för en stund. Och då hände det!
Brandbil, ambulansbil och militär bil med tungt utrustade soldater anlände till vår terminal och på fem minuter evakuerades alla från den våningen där vi satt och fikade för 5 minuter sedan. Alla affärer stängdes och hela våningen blev tömd på folk. Vi stod och kunde inte fatta något. Vi kunde inte komma in för att checka in oss på Havanna flyget och oron var stor...
INgen kunde svara på våra frågor och alla väntade på något märkligt... terrorister, bomb eller gisslan... Men vi hade fel tavk ocj lov! En bortgömd väska utan ägare orsakade allt detta pådrag med soldater, ambulans, brandbil... Ägaren hittades och allt blev under kontroll.. igen.
Vi kom in och bestämde oss att inte ta mer risker med promenader och söka vår gate. Vi hade två timmar kvar till nästa flyget men vi ville vara på en säker sida... Man kan inte vara avslappnad i Paris..
Tiden gick fort och gaten öppnades till slut. Nu var det bara 10 timmar kvar till vårt möte med Kuba..