irinka

Vilken inspirerande kurs har jag fått möjlighet att gå på! Två dagar jobbade vi , 44 glada tjejer on en kille med två fantastiska handledare i Statshusets sagolika lokaler. När det var dags för oss att säga Hej då och avsluta fredag kändes så obeskrivligt lätt i kroppen som lyckades med att ladda baterierna och få nya styrkor och inspiration.

Ja, mina damer och herrar, det börjar att planeras nya moderna tankar och arbetsätt  som kommer att gynna hela kommunen. Det hela heter Livskunskap som kommer förmodligen att stå obligatoriskt på schemat i varje klass. Ett viktigt ämne, tycker jag som hjälper med social och emotionell träning och skapar bättre förutsättningar för inlärnings prosess.
Två dagar fick vi, deltagare, testa på olika intressanta former och metoder som gör Livkunskaps lektioner till en upplevelse och berikar barnens vardag på skolan. Jag som har provat på allt möjligt i min undervisning fick möjlighet till enn öppen dialog och utbyte av tankar. Det kändes så kul att kunna möta någon som kan inspirera dig med ännu roligare ideér och projekt.
Jag satt som förtrollat på alla föreläsningar och sög i mig all nyttig. Nu blir det mitt viktiga uppdrag att kunna överföra det vidare till mina arbetskamrater.
Och jag redan nu längtar efter våra nästa möten i slutet av mars för att kunna njuta av igen av Kreativitet, Fantasi och Vilja!!!!

Fågelholkar som mina underbara ettor konstruerade efter min inspiration.

Jag älskar att skriva och när jag promenerar får mina tankar möjlighet att sorteras så det är oftast väldigt snabbt arbete för mig att landa framför bordet och skriva ner allt jag tänker..
Nu går jag och funderar  mycket över pedagogernas roll i barnens vardag. Nutidens skola ser mycket annorlundna ut och det går inte att lösa alla problem genom att bara vara pedagog. Varje pedagog måste ha det lilla eller stora extra som saknar många barn hemma- värme och förståelse som barnen märker tydligt i din blick i dina ord och dina handlingar.
Under denna vecka har jag fått 3 varma brev från flickor på min fritids. Tre olika grupperingar utan att veta det satt och skrev fina brev till mig. Men i varje brev stod en magisk fras som gjorde mig glad och lycklig: Fröken Irina, du är världens bästa fröken...Jag hittade tid och mötte alla tjejer och tackade för fina ord.
Det är väldigt viktigt för oss pedagoger att hitta tid, att ägna tid åt alla barn på skolan. Ibland gäller det bara att säga hej eller få ögonkontakt. Barnen behöver känna att de är viktiga, var och en, att de är sedda och bekräftade.
Och för dem som vill bli sedda lite extra, kan en duktig pedagog alltid planera  något speciellt. På min skola har jag börjat köra ute på rasterna spontan konsert Skolans talanger. En förstärkare med mikrofonen finns till hands och jag försöker hitta kareokeinspelningar. I onsdags körde vi igång med För att du finns låten av Sonja Aldén, nästa onsdag kommer det att bli minst 6 skolans talanger som ska ge järnet på skolgården.
Det behövs så lite för att göra barnen nöjda och lyckliga. Bara lite vilja av oss vuxna och engagamang...

Vilket fantastiskt firande av national dagen fick vi, sundsvallsborna åskåda detta år!

Barn och ungdomar stod i fokus och deras kreativitet och engagemang hade inga gränser.

De ägde stora scenen och spred glädje med sina vackra sånger, de omvandlade gräsmattan på Esplanaden till dansgolvet och smittade alla med sin danslust, de fascinerade med sitt passionerat instrumentspelande, de bjöd oss alla på en minneupplevelse.

Jag var glad att jag inte hade lyssnat på några av mina vänner som valde att stanna hemma denna dag på grund av att "inga kända artister var närvarande på scenen". Jag stod i folkmassan förtrollad av unga talanger( några av dem var mina gamla elever) och en stor känsla av stolthet för vår nya generation hade vuxit i mitt hjärta.

Sundsvall är rik på kreativa, fantasifulla och engagerade barn och ungdomar. Men hur ofta får de möjlighet att visa sig till stora publiken? Det bör väl organiseras mer aktiviteter på hemmaplan där våra unga talanger kan synas, höras och få bekräftelse. Deras engagemang och vilja att dela sina intressen med dem andra kan möjligtvis inspirera de som står utanför samhällets kulturella institutioner och även visa vägen till meningsfull fritid. Ge barn och ungdomar mer chanser att "regera" på Sundsvalls scener och uppleva ansvaret för sundsvallsbornas underhållning. De klarar det galant må du tro!

Jag som har arbetat många år med teater, musik och drama i skolvärlden vet vilken betydelse vuxnas engagemang och inspiration har för alla våra villiga och aktiva barn och ungdomar. Bakom varje duktig dansare, sångare, gymnast eller musiker står en erfaren pedagog som har delat med sin elev sina kunskaper och erfarenheter. Och mina tankar är alltid med den gruppen av barn och ungdomar som aldrig har haft chans att få tillgång till en sådan pedagog, tränare eller gruppledare. Väldigt många av dessa barn och ungdomar behöver verkligen Någon som kan hjälpa dem att lyfta upp sina positiva sidor, stärka självkänsla och hitta sin plats i vårt svenska samhälle.

Jag efterlyser ett stort ungdoms hus som hade kunnat samla alla kreativa och engagerade ungdomar och pedagoger under samma tak där de skulle få mojlighet att förverkliga sina goda idéer och  projekt.  Jag efterlyser en plats där många unga talanger skulle kunna umgås med varandra och arrangera aktiviteter för sina jämnåriga sundsvallbor.  Och där skulle även välkomnas våra "utanförstående och bråkliga " unga människor för att få chans att förverkliga sina drömmar och visa sina dolda positiva sidor.

Då skulle kanske  Sundsvall bli ännu rikare på kreativa och sysselsätta ungdomar och självklart på nöjda och lugna för samhällets framtid vuxna. Vi behöver  verkligen varann !

Vems fel är det att vi inte räcker till?

Nu har det hänt detta igen. Jag läser om ett förtvivlat barn som väljer att ta sitt liv på grund av samhällets brister och vill inte tro att det är sant. Vart är vi egentligen på väg i vårt fina frihets land? Hur många mer tragiska händelser måste skaka vårt samhälle för att vi skulle förstå att mobbningen är ALLAS problem?

     Som pedagog och representant av KRAM (kris och antimobbnings) team på St. - Olofs-skolan vet jag hur grovt mobbningen kan vara och hur viktigt för oss, pedagoger är att ge detta problem största prioritering på skolan. Dag efter dag, år efter år lägger vårt team mycket energi, kunskaper och insatser i antimobbnings arbete men...Det räcker inte till och vi räcker inte till.

     Det är sorligt att konstatera att vi, pedagoger, ibland känner oss frustrerade när vi inte räcker till alla behövande barn, barn som saknar en vanlig vuxen att prata med, barn som inte har några förebilder, barn med dålig självförtroende, barn som lever i "trasiga" familjeförhållanden, barn som aldrig hade haft chans att bearbeta sina känslor efter krigsupplevelser, barn som somnar med rädsla för utvisning, barn som slåss och skriker för att få bekräftelse och uppmärksamhet. Många av dessa barn behöver professionell hjälp och extra resurser och vad händer i verkligheten? Kuratorer, personliga assistenter, beteendevetare, psykologer, speciella pedagoger, rastvärdar - alla dessa viktiga yrkeskategorier har nästan försvunnit i jakten efter besparingar.

     Regeringen sätter hårdare press på svenska skolan för att höja utbildningens kvalité. Visst är det viktigt med alla nya nationella prov, skriftliga bedömningar, läxor men vi måste komma ihåg att barnens trygghet, hälsa och välbefinnande bör komma i första rum.

     Vi, pedagoger, kan vara väldigt duktiga på att lösa konflikter och upptäcka mobbnings simptomer i god tid men vi behöver föräldrarnas engagemang och agerande för att nå varje barn och hjälpa till varje individ. Mobbarna behöver lika stor hjälp och förståelse som deras offer men får dem det? Hur många föräldrar kan erkänna med handen på hjärtat att de orkar ägna åt sina skolbarn åtminstone någon timme per dag, hur många hittar tid att besöka skola då och då, att träffa barnens kompisar, att samtala om vänskap och relationer, att lyssna på och ge råd?

     Jag vill inte bedöma andras brister och fel men jag är säker på att en öppen dialog mellan skola och föräldrar kan ge givande resultat och även .. rädda livet. Inte mindre viktigt är att samhällets och kommuners prioriteringar kan granskas så att vi, pedagoger, räcker till!

Läste i tidningen häromdagen om Centralpartiets arbetsgrupps förslag om förkortning av sommarlovet och införing av tredje skoltermin i grundskolan. Om denna nyhet hade publicerats den första april hade jag reagerat på den som på ett passande skämt. Men centralpartiets Sofia Larsen tänkte på allvar när hon hade lämnat sitt förslag till årets Centerstämman.

Hur tänker man då? - är min spontana fråga. Hur effektivt och inspirerat arbetar vi ,vuxna under soliga och  så efterlängtade varma sommardagar? Hur skulle vi reagera om vi hade blivit av vår rätt till sommarsemester?

Vi kan inte ta från våra barn deras dröm, deras års högpunkt och en viktig del av deras barndom. Redan på vinter börjar många barn räkna dagar till sommarlovet och planera sommarens äventyr.

Som förälder kommer jag fortfarande ihåg hur min dotter längtade efter sköna sovmorgnar, sol och bad, mattefria veckor, avslappnad tillvaro och umgänge med kompisar. Redan i början av maj brukade hon följa noggrant sin kalender och stryka bort dag efter dag kvarstående veckor till sommarlovet. Och redan då, några veckor innan sommarlovet kunde jag konstatera att hennes studieförmåga hade minskat betydligt med kommande vårvärme och sol.

Som pedagog kan jag föreställa mig hur en skoldag kan se ut om vi tvingar våra elever att "hämta kunskaper" i en het sommardag.  Halvtomma klasser (många familjer med invandrar- bakgrund besöker sina hemländer på sommaren), omotiverade och okoncentrerade elever som sitter med tankarna om ett dopp i bassängen eller havet, stressade fröknar som "grillas" av värme i klassrummet, som med hjälp av persienner försöker att "skydda" sina elever från sommarutmaningar och gör allt möjligt och omöjligt för att hålla dem kvar på skolbänkarna till skoldagens slut..

Jag tvivlar på att förkortning av sommarlovet och extra skoldagar på sommaren kommer att berika elevernas kunskaper. Men att detta kan påverka negativt på deras hälsa och minska deras ork under skolåret - det är jag säker på...

Vår långa norrlands vinter lägger sina tydliga spår på vår välbefinnande och stimulans. På sommaren brukar vi alla pigga upp oss och njuta av livet på nytt. Barnen njuter också av livet på sitt sätt. De gillar att hoppa på studsmattor och bada i havet, cykla och plocka smultron, leka i gröna kohagen och springa så mycket att bena blir" fulla med spring" som är solklart i Idas sommarvisa.  Låt dem att bevara sitt livs njutning - sommarlovet som en viktig del av deras barndom och försök att hitta bättre lösningar för att öka lärarledda lektioner...

Jag kände på mig att NÅGON skulle reagera på mitt sista inlägg om friskolornas påverkan på kommunala skolans status och att dessa reaktioner kommera att publiceras i söndags tidning. Jag hade rätt. Imorse hittade jag på engång kommentarer i Ordet fritt av Maria som försvarade friskolorna genom att berätta om enskild friskola där hennes barn kommer att börja till hösten. Att 25 % föräldrar på informations möten hade invandrarbakgrund kunde inte övertyga mig om att friskolorna är lika öppna för alla barn i samhället. Engelska skolan som kommer att öppnas i Sundsvall kunde utan att avstänga sig nå denna grupp av invandrare som kommer från engelsk talande länder. Självklart är de välkomna till friskolan , barnen som redan har engelska som sitt modersmål. Utan att "leka" detektiven kan jag gissa att invandrarföräldrar som närvrade på informations möten behärskade engelska...
Jag vill inte försvara kommunala skolans "svaghet" genom att lägga skulden på friskolan. Man kan inte kamma alla med samma kam. Och att många kommunala skolor  har tappat inte bara sin status men även sin kvalitet- är inte något nytt. Så jag är glad att få olika reaktioner och kritik på mina inlägg och jag hoppas att dessa reflektioner läser dem som arbetar i kommunala skolor och som har tappat greppet om sin viktiga roll som pedagog. För att om barnen springer runt i klassen och gör vad de vill beror på pedagogens brister....Och när jag försvarar kommunala skolan tänker jag i första hand på min egen skola där görs massa positiva förändringar för att göra skolan mer attraktiv. Men görs samma saker på andra kommunala skolor? Det är tveksamt!  Så lyssna på kritiken och börja omorganiseras!

Jag tror att det är dags för mig att börja ägna mer plats i mitt blogg åt pedagogiska diskussioner och reflektioner. Jag är nog tillräckligt erfaren för det och kan ge många nyttiga råd till många pedagoger som behöver det.  Det är dags att sortera mina tankar, ideer och upplevelser och ge dem livet på nytt! Det är dags komma ut från "garderoben" och säga högt vad jag tycker och tänker.
Förresten, jag är bra på att ordna shower på fritids. Nutidens barn vill bli sedda, hörda och betraktade. De vill ha kul och vill härma sina idoler. Många älskar att sjunga, många- att dansa, finns de som älskar att vara med i teater och vill ha någon roll...Det finns barn som skriver vackra dikter men har aldig haft någon chans att läsa dem upp.
Jag "spånar" efter alla dessa talanger på min fritids och bjuder dem att vara med i månads show. Självklart är det viktigt för mig att hitta tid för att lyssna på alla "nybakade" artister, hjälpa dem med akompanemang, kläder, vissa dansrörelser, teaterrepliker.. Den rollen som jag tar på mig (arrangören) kräver ibland min lediga tid hemma. Men det står jag för...Resultaten blir så överraskande och glädjande att jag glömmer bort min trötthet och stressmoment..
Imorse skrev jag en ny låt som jag tänker sjunga på månadsshow på onsdag. Jag kommer att klä mig som Pippi Långstrump och ska bjuda på några roliga gåtor och överraskningar... Redan nu kan föreställa mig barnens glada ögon och höra deras förtjusta skratt.. Och detta är högsta belöning för mig , pedagogen...

Jag läste någon gång för länge sedan om att man aldrig blir gammal om man arbetar med barnen. Sanningen ligger i dessa kloka ord och barnen smittar oss pedagoger inte bara med sin livsglädje och energy men även med sin barnsyn på många olika saker..
Idag på förmiddagen satt jag med några sexåringar och åt lunch i skolrestaurangen. Barnen hade en livlig diskussion om... Melodifestivalen.
- Jag älskar Agnes för att hon har så vackert hår och guldbyxor, resonerade en av flickor.
- Jag blev besviken på BWO, de hade töntiga kläder, sa andra flicka.
- Amy Diamonds är bäst, kom tredje flicka i samtal,jag har alla hennes cdskivor...
En sexårig pojke lyssnade på flickornas tjat och väntade på sin tur.
- Har du någon favorit i Melodifestivalen? frågade jag honom...
- Självklart, sa pojken glatt. Kevin Borg är min idol. Jag röstade på honom en gång och då svarade han själv i telefonen och sa till mig: Hej , det är Kevin och tack för din röst...