irinka

Det är hon, så klart, min underbara Nelia! 
Min lilla flicka som har gått igenom livets svåraste vägar med leende och styrka. Det är bara vi ,hennes föräldrar, vet  hur mycket har hon lidit i sitt liv, hur mycket har hon kämpat och ni, alla andra, som umgås med henne har ingen anning vilka svåra prov har hon klarat i sitt liv.  Hon är nästan alltid glad och positiv, sprider enorm livsglädje och energi men kan bli mycket sårbar och ledsen om någon är orättvis mot henne 
När jag satt och skrev bok om vårt liv och Nelias barndom tårarna rann på tangentbordet. Jag var rädd för att förstöra dator men kunde inte hålla mig. Det fanns så många tragiska saker i vårt liv som hade  lämnat sina djupa spår inte bara i våra minnen men också i våra själar.
Här är bara en liten bit från min bok....
   Sjukdomen kom smygande i min kropp och jag kände mig sämre och sämre. 17 december kollapsade jag med Nelia i famnen på väg från hennes dagis. När jag öppnade ögon låg jag i sängen på mitt studentrum och några grannar stod runt mig. De blev tysta när jag rörde på mig och min första fråga var Var är mitt barn? Nelia klarade sig ganska bra, hon fick några skrapsår i ansikte och blödde från näsan. Det var en av mina bekanta som upptäckte mig liggande medvetslös på marken i närheten av vår studentbostad. Nelia satt nära mig i snön och grät. Hon var bara två år gammal och kunde inte förstå varför mamma "hade somnat " mitt på vägen.

Vi, människor, behöver ibland " gräva" i vårt minne för att kunna uppskatta det som vi har just nu. Och jag har bara ett önskemål : att mitt barn aldrig mer ska uppleva livets "helvete" och att hon kan erövra framtiden med glädje och lust som Gitarr Hero!