irinka

Idag är det min födelsedag. Jag vill erkänna att jag inte är särskild förtjust i att fira år och denna höst är inget undantag. Att titta på kalender och konstatera att ett år har gått i högsta fart och jag har inte hunnit med att fånga alla guldvärda ögonblick gör mig ledsen och fundersam.

Dagen har blivit en riktig Guds gåva. Solen sken, fåglarna kvittrade, min förkylning stack i väg skrämd av festliga tankar i mitt huvud. Men en riktig fest blev det aldrig. Jag sabbade själv min efterlängtade SPA-dagen och valde att stanna hemma och undvika temperaturändringar i min fortfarande svaga kropp.

Det gick bra ändå. En festlig middag lagade min kära man och för underhållningen stod min katt Leo. Dotter och hennes sambo "klädde" mig från topp till tå med sina presenter. Och massa gratulerationer från alla världens hörn har kommit under hela dagen. Ja, jag är nöjd 46 åriga tant och livet bara börjar !

Jag tycker inte om regnet. Det gör mig deprimerad och kraftlöss. Det räcker till att det bara regnar en dag för att jag skulle börja längta efter sol och sommar. Men när det regnar några dagar i rad... blir jag helt förkrossad och söker tröst i någon fin och glad musik eller.. i mina glada sommarbilder...
Igår regnade det hela dagen. Jag kände mig trött och ledsen, ensam och sviken...Min kära man var bortrest och hade det kul i dotters sällskap i Stockholm. Även katten verkade vara ledsen och trött. Då öppnade jag dator för att ta fram sommarbilder och få bort trista tankar. Men även dator var utråkad av vädret och informerade mig om att min hårddisk inte hade tillräckligt med tom utrymme och på grund av detta kunde jag inte se några bilder.
Tänk på min besvikelse! Men jag gav inte upp och gjorde nåt jag aldrig hade gjort förut utan min mans hjälp. Jag tog fram cdskivor, sorterade all data och bilder och brände detta på cd. Det gick lätt. Och jag fick massor av ledig utrymme på min hårddisk. Det tog massa tid och jag hann inte att njuta av sommarbilder.
Det ska jag göra idag. För det regnar fortfarande ute och jag vägrar att deppa.

På väg till Skansen 14.08.10



En glad ekorre

Gosspelfestival



Promenad i Bromma

Åskväder som jag hade fått uppleva under min vistelse i Vitryssland väckte i min kropp och själ inte bara rädsla och panik. Jag fick se med egna ögon hur svaga vi människor är när det gäller naturens krafter. Vi kan vara väldigt smarta och väldigt rika men vi kan inte lura naturen ändå, det är den som får bestämma...

Efter en kraftig storm i mitt samhälle Zirovichi tog jag dessa skrämmande bilder...

Jag är hemma efter 5 veckors långa vistelse i Vitryssland och känner mig överlycklig över att kunna slappna av och andas fritt.  Verkligen har jag lämnat bakom mig alla sömnlösa nätter, plågsamma dagar i värsta hetta när termometer visade ca 38 grader och min hjärna höll på att krypa ihop.
Sommaren överraskade alla oss med otrolig hög temperatur i alla fall nere i Europa, bla i länder där min familj bor.
När jag landade nere i Minsk 23 juni blev jag mött av dimma och friska vindar. Min bästis hade på sig en varm jacka och kastade blick på mig som bara hade en somrig kavaj på sig och sa: - Du är klädd fel, här är ganska kallt.
Jag mötte hennes ord med leende och svarade att jag kom men värme från min vackra Sverige. Då visste jag inte att mina ord skulle stämma så bra... Nästa morgonen sken solen varmt och min bästis sa till mig: - Du är en fé...
I MInsk tillbringade jag två dagar och de var mest lyckade dagar av hela min semester.
Sedan åkte jag hem till Zirovichi och då började otrolig varmt väder som förstörde alla mina planer.. Min stackars kropp orkade inte med fuktighet och hetta, jag drabbades av sömnlöshet, min sjuka mamma kollapsade och fördes till sjukhus, det var verkligen kamp för mig att smälta alla dessa problem och försöka hitta krafter för att kunna möta min syrra som skulle anlända 2 juli med sin tvååriga son.
Nu när jag sitter här hemma i min vackra stora lägenhet vid havet och blickar tillbaka på mmin resa som hade omvandlats till ett riktigt prov förstår jag hur bra vi har här i Sverige och ändå klagar och klagar på massa små saker, bråkar av ingenting, pratar skit bakom ryggen , gnäller mm. Alla dessa saker är så små när jag gämför dem med problem som uppstår och som människor i Vitryssland handkas om.
Där kämpar man för att besegra naturkatastrofer, ekonomiska problem, sjukdomar och fattigdomen... Och ändå hittar man tid och lust för att umgås med varandra och ha det kul...
Jag kommer att minnas min semester både på ont och gott.

Gud, vad upptagen är jag nu när det bara är 3 dagar kvar till min resa! En vecka i sängen med huvudtrycket har försenat alla mina ärenden och jag har börjat känna mig panikslagen igen...
Men Viktorias bröllop kunde jag inte missa. Jag tycker mycket om hennes personlighet och önskar henne all lycka i världen och många friska barn.
Ägnade åt Tv tittande två timmar i värsta ruset  i mitt schema. Fick tårar i ögonen och tänkte på mitt eget bröllop som ägde rum i kyrka i Vitryssland för 2 år sedan. Då fick jag till äkta man min egen prins som har hgått med mig på livet hela 25 år!!!! Vår ceremoni var inte lika lång  men vacker och speciell ändå och detta blir minne för livet...

Under många år hade jag firat Sveriges national dagen ute på stan, bland folkmassa. Detta år blev det annorlundna. Vet inte om min vistelse i Stockholm förra helgen påverkade på det, men jag sökte denna gång lugn och ro. Packade ryggsäckar, stoppade ner en svensk flagga, fotokamera, en filt,massa god mat och med min man hand i hand vandrade en lång sträcka upp till Njurunda. Vi gick ca 6 km, njöt av vacker natur och fågelkvittrande. På en brygga nära vattnet satt vi och åt. Det blåste lite kallt men annars var det riktigt myssigt.

Jag sjöng Nationalsången och dansade på gräset. Min lilla man tog massa vackra kort på mig.

Viva Sverige, världens tryggaste land! I love you!

Idag är tisdag men min tidsklocka stannade i söndags då åkte jag hem till Sundsvall efter 4 dagars vistelse hos Nelia. Vi hade så kul tillsammans och jag hade fått så många nya upplevelser att jag vägrar lämna det bakom mig. Jag sitter och redigerar bilder och skrattar en gång till av alla roliga stunder som vi hade tillsammans.

Nelia är min stolhet, min fortsättning och min klippa. Visst är min man  det viktigaste klippan i mitt liv men Nelia är mycket speciell för mig och hennes framgångar i livet ger mig krafter och energi.  Trots att jag inte hade sovit riktigt bra hos henne( jag är mycket speciell vad det gäller sömn och krav på säng, kudde, tystnad mm)men min kropp kände sig ändå riktigt bra och jag orkade lätt med alla våra promenader och utflykter.
Nu är jag hemma igen och planerar redan nu min nästa resa till Stockholm. Jag blev förälskad i denna sagolika stad och nu blir mer resor ner där jag kan njuta av härliga stunder med Nelia...

Till min stora glädje hade jag upptäckt att naturen där nere är lika vacker som här och kanske ännu vackrare...

Jag vet att det är för tidigt att skriva om sommaren. Men tre sista dagar liknar ju mer denna gudomliga årstid som vi i Sverige möter med en stor längtan. Sommaren här är det bästa som finns, så vacker natur  kan du knappast hitta någonstans..Så tycker jag i alla fall, som är född i Vitryssland, har släkt i Ryssland, på Kuba, i Florida men avgudar ändå Sverige för dess fantastiska sommar.

Som ni förstår är för mig väldigt svårt att hålla min annars hemknytna  kropp inne när utevärld utmanar och lockar mig ut med sina gudomliga dofter, färger,fågelsånger och allt annat som plösligt har väckts till livet i detta land.

Jag har sorterat bort en del av mina aktiviteter för att kunna umgås med naturen. TVen, yogga, aerobiks, kareokesjungande har jag lagt på hyllan. Och nu prioriterar jag långa stavpromenader helst 2 timmars...
Efter regnet har jag gått ut och har tillbringat två värdefulla timmar nere vid havet. Gick en lång strecka och bara njöt av tillvaro...
Jag älskar dig, livet!

Denna vecka har jag ägnat åt min man. Nuförtiden arbetar han i Stockholm och kommer hem i slutet av vecka. Min lilla fina man sliter sig mellan Sundsvall och Stockholm och hans arbete är inte det lättaste. Han kom hem väldigt trött i onsdags och jag hade bestämd mig  att ägna resterande 4 dagar åt honom och hjälpa honom att återskapa glimten i ögona och livsglädje. Datorer som han jobbar med suger ut hans energi...
I fredags åkte vi till stan för shopping. Denna gång stod min man i centrum. Med stor tålamod gick jag med han hand i hand från affär till affär i sökandet efter ett par fina byxor och några moderna skjortor.
Till slut köpte vi ett par Lee jens och två skjortor. En av dem med svarta färgen tyckte jag mest. Min lilla man ville tacka mig för tålamod och hjälp och köpte för mig hela 4 presenter! Gissa hur glad jag hade blivit!


Idag hade vi en romantisk utflykt till okända platsen i Kvissleby, där vi satt i gräset, njöt av solen och utsikt, pratade timmarna om allt, lyssnade på fåglar, åt och hade så myssigt!
När jag såg min trötta man sittande i gräset med bar fota, tänkte jag på en fantastisk film Pretty women där Julia Roberts tar sin älskade ut i park och hjälper honom att slappna av. Så var det för mig idag. Naturen har givit min man nya krafter och vi kom hem trötta, lyckliga och utvilade...
Jag hoppas på ett fint väder nästa helgen för att kunna repetera vår romantiska utflykt till någon ny plats. För att här i Sundsvall finns så många sagolika platser som jag vill gärna dela med min man.

Ja, jag har börjat med en ny vana. Varje kväll går jag ut och rastar min katt minst en halvtimme. Märker tydligt hur Leo har blivit gladare och piggare, hur längtar han efter våra promenader och springer till dörren så fort går jag ut.
Jag tar kamera med mig och fotograferar Leos utforskning av naturen. Ibland kan det se riktigt roligt ut som här t.ex.

Jag är ledig hela 4 dagar och vi ska promenera mycket, min man, min katt och jag...

Igår hade jag så trevligt! Undra hur mycket kan göra ett umgänge med trevliga människor när du känner dig lite trött och nervös! Det var jag igår efter en sömnlöss natt med tankarna om min lilla Nelia som skulle på sin andra resa till Ryssland och på min SET introduktion för arbets kollegor. Jag kände mig helt slut när jag körde hem kl.16.00 efter en lyckad presentation och med ovisshet i huvudet om Nelias landning i Moskva. När jag känner så här stora oro och trötthet i kroppen brukar jag kasta mig i sängen, stänga telefonen, ta en sömntablett och lämna min kropp åt sömn-terapeuten. Ibland funkar det bra och jag vaknar om ett par timmar utvilad och pigg. Ibland kan dey gå riktig illa när jag vaknar ännu tröttare och oroligare än jag var...
Igår tänkte jag inte hoppa i sängen. Min vän Ulla skulle komma på midddagen till mig och väntan på hennes besök gav mig så många krafter , göädje och energy att jag glömde bort all trötthet och oro över Nelia.
Vi satt och pratade länge, hon är så varm och öppen att jag vågar att prata om vad som helst och hon sitter och lyssnar som ingen annan här i Sverige har lyssnat på mig. Tiden flyger så fort när hon är här att jag ibland önskar stoppa klockan och fånga ögonblicket...
Ingenting kan ersätta en fin människa på din sida, en god vän... Glöm inte det!!! Var rädd om dem som kan lyssna på, acceptera dig som du er och dela med dig sin glädje och sorg! Då blir livet enklare och ljusare tro på mig!!!
Tack min vän att du finns i mitt liv och att jag mår så bra idag efter en fin kväll med dig!!!!

Lördags morgon bjöd mig på olika överraskningar. Vaknar av hårda slag i fönsterruta. Drar upp svarta rulldardiner och upptäcker att det det snöar kraftigt, nästan som på en riktig vinter.- Inte igen, protesterar jag inne i min själ.- Det blir innedag igen, snurrar tankarna i huvudet. Söker havet med min trötta blick och upptäcker att det är fri. Inatt tog det sig ut från sin iskalla fängelse.

- Jag kommer snart att hälsa på , skickar jag mitt osynliga tankemeddelande till havet. - Vänta bara till solen kommer fram!

Havet gömmer sig igen, denna gång i  den tjocka dimman. Jag passar på och lägger mina krafter åt hushållsarbete. Jag är övertygad om att på eftermiddagen kommer solen att ta sig fri igen. Då ska jag gå ner och hälsa på min bästa vän, havet, som jag har inte sett på tre månader.
Vinden blir starkare och starkare och alla gråa moln dras i väg.
Jag tar min kamera och går ner till stranden som ligger bara 100 meter bort från vårt hus.
Havet möter mig med sin glada skratt och vågorna viskar i mitt öra sina kärleksfulla visor.
- Nu är vi tillsammans igen, viskar jag tillbaks och blundar för en stund av lycka.
LIvet har sina goda stunder!

En tung dimma sveper sakta över Sundsvall och minskar en gång till någon chans för  Gud att släppa ut solen från mörkrets fängelse. Jag vill skrika  så högt att alla uppe på himlen kan höra min desperata röst och hjälpa till att befria solen. Min kropp är tömd på krafter och påminner soltorkade tomat. Men tomaten hade bättre öde. Den torkades av solen. Min kropp däremot har torkats av regn, dimma och kyla.



Jag har en stor vilja att packa resväska och dra till något varmt land. Förra året var jag i denna tid på Kuba.Vi planerade att åka dit igen nu i april. Men resan blev av. Nästa år fyller min svärmor 80 år då måste vi vara på plats.
Men jag fortfarande drömmer om nån resa. Men viljan och möjlighet går isär. Imorgon kommer det att regna igen. Och jag kommer att kliva upp med ont i huvudet och enorm trötthet. Även Kubabilder kommer inte att lyckats med att skrämma bort dåligt humör och depression. Jag vill ha vår och nu!!!

Jag sitter hemma framför fönstret och noterar att det fortfarande är ljust ute trots att klockan visar 18.15.  Idag har vi haft en solig dag och med glädje har jag kunnat konstatera att snöhögarna förvinner med otrolig fart och allt tyder på att våren har kommit för att stanna. Inne i mitt hjärta önskar jag det men vi vet alla att här i Norrland kan man bli bjuden på olika överraskningar.
Trots allt hänger vårkänslorna i luften. Jag har slängt för gott min varma dunjacka och har tagit på mig tunn vårjacka. Mössan önskar jag också lägga på hyllan men kalla vindarna biter fortfarande i mina öron.
Skidorna har jag kvar till hands , vem vet vad blir om en vecka. Jag har inte hunnit med att ta avsked med skidspår på grund av mitt oväntat ryggskott. Men det hinner jag göra så klart.
Havet, min underbara vän, ligger fortfarande stilla under ett tjöck lager av is. Fängslat under så många veckor är havet förmodligen väldigt suget på att ta sig fri och jag väntar tålmodigt på vårt första kärleksmöte.
Fåglarna sjunger gladare än någonsing och deras melodier berusar mitt huvud och inspirerar mig till nya dikter...

Livet börjar på nytt,
efter kalla vinter.
Himmel är igen blå-vitt
och styrs av varma vindar.
Fåglar sjunger glatt och starkt
och välkomnar våren,
som kan väcka med sin hand
all natur som sover...

Jag utforskade närliggande skog med skidorna på. Gud var roligt det var! Jag skrattade som ett litet barn när jag fastnade i djupa snödrivor och kunde inte ta mig loss. Tur att jag hade stavar och humöret som var på toppen..

 Snart ska jag gå och lägga mig.. Igen... Det känns som bara igår njöt jag av fredags berusande frihet framför TVen med en spännande film på programmet och idag är det redan onsdag.  Visst har det varit inte vilken onsdag som helst. Den har överraskad oss med enorma portioner av snön.
På parkeringen på mitt jobb hjälpte vi åt varandra att "knuffa" ut bilar från stora snöhögar. Jag fick skrapa min bil minst en halvtimme och upplevde en spännande "slalom" åkning på väg till stan. Hemma på parkeringen fick vi  jobba hårt för att kunna parkera bilen på vår plats. En ung kille, vår högergranne på parkeringen  hjälpte oss  med att rensa från snön vår gemensamma plats. När vi var nästan färdiga kom stora traktorn in på parkeringen och började plogga snön. Typiskt oss. Men jag tycker att det har varit kul att skotta snön tillsammans med min man , det gör man inte ju varje dag. Trötta men nöjda kom vi hem till kattens stora glädje. Då bestämde jag mig för en fin middag, laxfilé med potatis och sallad.

Efter midddagen fick jag se min favo Medium som jag hade missat i måndags. Och nu ska jag gå och lägga mig för att kunna njuta av min nästa bok av Lisa Marklund.. God natt på er alla!