irinka

En tung dimma sveper sakta över Sundsvall och minskar en gång till någon chans för  Gud att släppa ut solen från mörkrets fängelse. Jag vill skrika  så högt att alla uppe på himlen kan höra min desperata röst och hjälpa till att befria solen. Min kropp är tömd på krafter och påminner soltorkade tomat. Men tomaten hade bättre öde. Den torkades av solen. Min kropp däremot har torkats av regn, dimma och kyla.



Jag har en stor vilja att packa resväska och dra till något varmt land. Förra året var jag i denna tid på Kuba.Vi planerade att åka dit igen nu i april. Men resan blev av. Nästa år fyller min svärmor 80 år då måste vi vara på plats.
Men jag fortfarande drömmer om nån resa. Men viljan och möjlighet går isär. Imorgon kommer det att regna igen. Och jag kommer att kliva upp med ont i huvudet och enorm trötthet. Även Kubabilder kommer inte att lyckats med att skrämma bort dåligt humör och depression. Jag vill ha vår och nu!!!