irinka

Jag har väntat på denna dag både med glädje och sorg. Varje skolavslutning är ju en glädjefull dag för varje fröken. Men när man går på sin sista skolavslutning på en skola där man har sjungit med barnen nästan i 11 år då är det inte så roligt.
Vädret visade en stor solidaritet med mina blandade känslor. Först överraskade mig morgonen med sina gråa toner och kyla. Redan då förstod jag att min vackra klänningen inte var aktuell. Det blev lite panik för att många av mina saker var redan inpackade i stora kartonglådor ( jag gjorde dem i ordning redan i slutet av april före första visningen). Jag hann att glömma i vilka av dessa kartonger lade jag just kläder.
Jag rev tejpen från två kartonglådor och till min besvikelse hittade inte det som jag sökte. det låg porslin i en av lådorna och Nelias gossedjur i en annan.

Hjälp mig käraste Gud, var min första vädjan till Herre. Jag inspekterade min mans garderob och till min stora glädjen hittade där en av mina kjolar som jag med visningsfeber i huvudet gömde någon gång. Nu återstod det bara en övre del av "kostymen". Tre olika kavajer hittade jag på en gång till min stora lycka.
Så var det klädproblemet fixat.

På skolgården rördes det som i en gryta. Ljudanläggningen, instrument, scendekorationen, stolar- allt skulle ju hamna på plats i god tid. Och just då när allt blen inkopplad började det regna. Vilken otur.!!!
Jag klädde mikrofonerna i plastpåsarna , utrystades med handukar och började torka barnens sittplatser som bara på några minuter omvandlades till vattenpölar. Många nyfikna vuxna stod på sidan och med stort intresse observerade mitt arbete.
Jag var riktig förbannad på vädret, tog mikrofon och sa högt: Nu bör det vara nog!!! Hör du mig, Gud!
Det var bara på skoj men det slutade regna exakt 2-3 minuter innan skolavslutningen började.
Jag kände mig inte nervös alls när jag spelade på gitarren 4 sånger. Men när efter skolavslutningen kom fram till mig en våg av barn och föräldrar med vackra buketter och presenter bröt jag ihop. Tårarna rann och blandades med regndroppar på mitt ansikte. Märkligt men att då började det regna igen...
Att vara en omtyckt fröken och att få plats i barnens hjärtan är en konst. Man kan ha en hög utblildning, massa poäng och behörigheter men  lyckas inte ändå med att beröra varje individ... Jag är glad att jag inte tillhör denna grupp och jag vet att mina elever kommer att sakna mig...

Känner du nån som längtar efter en fin lägenhet vid havet?

Då kan jag rekommendera min underbara lägenhet som jag tyvärr måste sälja på grund av mytt flytt till huvudstaden.

Jag älskar detta fantastiska inspirationsrika ställe som jag hade fastnad för 11 år sedan och kommer aldrig att

glömma... Titta och njut!!!

Känner du någon som tänker på att flytta till havet och leva i naturparadiset?  Min lägenhet passar då perfekt!!!!

Vi är som en liten familj nu när vår pappa jobbar i Stockholm. Jag känner så stort tacksamhet till denna underbara varelse som saknar mig medan jag är borta och visar sin stora glädje och beundran när jag stigen in genom dörren.

Han får sova på min säng och jag blir inte länge störd av hans snarkande och jamande i sömnen.
Han säger hej när jag öppnar ögonen och tänder lampan. Han anpassar sina vilda leker i korridoren till mitt schema och aldrig väcker mig i önödan. han är underbar, världens bästa katt, min Leo!!!

Jag börjar tröttna på vinters grymheter och min längtan efter sol och värme växer i min kropp och själ för varje dag som går.

Det känns som att vinter jävlas med mig detta år, passar på att jag är övergiven alldeles ensam i denna iskalla stad , att jag är svag och nedstämd mer än någonsin på grund av all otydlig framtid och många hastiga beslut.

Varje morgon står jag en stund förstenat på sidan av min nedfrysna lidande bil och tänker på mitt öde. Det känns så orättvisst att många av mina grannar som inte behöver vakna tidigt och ”dra” till jobbet har plats i inne garaget. Det har inte jag.  Jag har blivit trött på att ständigt påminna om min existens till vår egen ”borgmästare” i bostadsföreningen. Jag fortsätter att vara osynlig och tålmodig ,jag vill inte störa, jag vill inte sticka ut, det är bättre så…

Jag skrapar min bil nästan varje morgon och känner en stor smärta i alla mina handleder på nätterna. Håller jag på att bli gammal? Eller är vinter lite för lång och för kall detta år?

Jag hatar vinter och kallar den för den dumma kärringen när  kyliga vinden biter mig i kinderna och irriterande snöflingor landar som små kristaller på mina ögonlock. Jag samlar ibland alla mina innekrafter för att inte skrika högt hur trött jag är på att sitta i immande bil, köra på ishala vägar, känna lukt av faran vid mötande lastbilar. Du som kör bil varje dag säkert förstår mig…

På kvällen när jag tar en lång stavpromenad runt i villaområde ångrar jag alla mina mörka tankar om vinter. Förtrollat av vinters stillhet och harmoni , omfamnat av vintes kyla , berusad av höga luften som blandas med en stark talldoft går jag som en övergiven spöke samma sträcka kväll efter kväll efter kväll. Det finns något magiskt i dessa mina monotona promenader. Jag blir avslappnad , lugn och trött på ett behagligt sätt. Jag får inspiration till nya dikter och sånger. Jag lämnar mig själv åt naturens behandling och låter  tiden bara rinna iväg utan att stressa mig.

Och till vinter viskar jag då en kärleksförklaring som låter så här:

- Du är en riktig trolldam du…

Vaknar på morgonen med ont i örat och konstaterar att öroninflamation finns kvar. Det blir mer droppar men värme knappast ,termometer visar -15 och jag funderar på hur mitt öra kommer att känna sig i en sådan kyla.

Tar på mig en rysk pälsmössa och tar mig i väg till jobbet, trött som vanligt men positivt inställd. Slappnar av i bilen och njuter av kärleksmelodier som byter varandra en efter en. Fattar efter en stund: Alla hjärtans dag är framme.
Telefonen ringer men jag når inte den... Den ligger som vanligt på baksättet. Inne på skolans parkering läser hastigt min älsklings sms från Stockholm och ler nöjd.. Han har hunnit före mig... igen...
Går sakta mot skolan och andas djupa andetag, njuter av stillhet och tystnad .. för en stund. Tio minuter senare sitter jag framför dator och skriver några meil, läser posten och tar ut några texter.
Hinner ner till Aulan innan min klass kommer in. Sätter på en fin melodi Min kärlek och Charley Clamps röst fyller rummet med kärlek och värme.
Vi sjunger och skrattar, äter kexar och tränar teater, tiden bara rusar iväg. Alla verkar vara nöjda. lektioner slutar.
Jag tar på mig täckbyxor och varm jacka och skyndar mig ut i kylan... Nu blir det 30 minuters rastverksamhet. Jag hinner med att möta många 5or som kommer att vara med i snowbordtävling efter lunchen. Sedan springer jag till köket med en stor termos, det behövs varm saft för alla tävlande..
Klockan visar 10.00 och jag visslar eleverna in. Springer snabbt till toaletten och upptäcker en stor korg med vaniljhjärtor i personalrummet. Vilken underbar överraskning. Stoppar i mig ett hjärta och återvänder till Aulan för att möta grupp 2 med Charley Clamp. Samma sång, samma program men inga kexar denna gång- eleverna har lunch efter musiklektionen och jag vågar inte att störa deras matlust med mina bakelser...
Äter pedagogiska lunchen med några av mina artister och passar på att diskutera några ändringar i showprogrammet. Hämtar saft i köket och skyndar mig till backen. Snart är det dags för snowbordtävlingen.

Efter snowbordtävlingen som avslutas med fika 12.45 sätter mig vid dator och korrigerar showprogrammet. Sedan gör en ny  showerbjudan som kommer att hängas på alla dörrar.

Tar samlingen med 16 barn på fritids och läser en spökhistoria, väldigt tråkig kan jag säga...Märker det själv mitt i historien med då är det för sent att backa. Reagerar inte när mina barn börjar att gäspa och småprata, försöker avsluta läsning med ära. Inne i själen skäms för mitt dåliga val, aldrig mer kommer att använda denna dumma bok som jag har hittat hemma på dotters bokhylla.
Skickar tvåorna till meliss och tar en ny grupp som är sugen på dramalekar. Vi leker en timme och barnen har det väldigt kul förutom att fröken, jag, börjar må illa...
Nöjda ettor återvänder till sina avdelningar och jag tar nästa pass: i korridoren väntar på mig 6 artister som vill sjunga i mikrofon. Kopplar mikrofoner och kör 30 minuters träning. Vad kul att mina artister sjunger så bra!
Äntligen är det dags för att springa till bilen. Sitter en stund framför ratten och känner hur huvudet snurrar runt. Tar ett djupt andetag och startar motor. Jag ska hem....Och där kommer jag att ordna fest för mig och Leo.
Vi förtjänar det, verkligen..efter en sådan tuff arbetsdag!

Det var verkligen kallt idag trots solens försök att skicka lite värme och ljus till vår nedfrysna värld. Min vackra balkong omvandlades till issiga slott och även katten Leo i sin tjocka päls kände sig hjälplös på balkongen, hans korta ute besök avslutades med galopp tillbaks i  det varma rummet. Det brukar han inte göra annars på sommaren...
Jag övervägde länge om jag skulle lämna min varma lya och våga "sticka" näsan i kylan. Till slut övertalades jag av glada solstrålar och tog mig ut till stranden.
Bilden som jag fick uppleva var sagolik och magisk. Jag hade kameran med mig som vanligt och tog några bilder.
Att ta en lång promenad var min önskan men kylan tog hårda grepp i mig och efter bara en halvtimme var jag tvungen att återvända hem till  kattens stora glädje.
Lunchen som bestod av potatissoppa med champinioner och varma småbröd med ost dämpade nedkylnings syndrom i min kropp. Det var verkligen gott!!!
Jag tog en tupplur som varade nästan i två timmar( tuppkoma) och vaknade pigg och glad . Då var det dags att duka julbord ala Irina.
Jag tycker inte om matslöseri. På julbordet brukar vi alltid ha det vi tycker om : ryska röror med sil och ärtor, gravad lax, kokta ägg med kaviar, salami, oliver och varm rätt.
Det är inte mat som klär bordet, det är dem som sitter med dig och delar mat gör fin stämning. Jag hade trevligt med mina älskade killar( min man och katt). 
God fortsättning!

God Jul önskar jag er alla och Gott nytt år!!!

Nu hörs det mina julsånger på vår våning. Jag sjunger om Jul på 5 olika språk och hoppas på att mina grannar bara njuter av min röst. Ingen av dem i alla fall har knackat i väggen och detta är en bra tecken.
Julen regerar hemma hos mig och jag har skaffat en julstämning som passar just mig. Min man jobbar i huvudstaden och styr inte så mycket min inredning så jag har fullmakt denna jul. Även Leo verkar har tappat intresse för alla glittrande saker och har slutat att reta mig med små skadegörelserna då och då. Tack och lov!

             

Ho, ho ho,

Finns några trogna läsare kvar? Och ni säkert undrar vart min skrivlust har tagit vägen.. Nej, den finns kvar och jag har skrivit massa saker men inte i min blogg. Igår publicerades en av mina krönikor i ST. På hemmaplan i Vitryssland går det ännu bättre.
December har varit en riktig höjdare i mitt ändå turbulenta liv. Efter några tråkiga händelser med mina familjmedlemmar (farbrors död, min mans svåra infektion, systers sjukdom) i oktober/november hade jag inga krafter kvar i slutet av november och var väldigt nära att gå i väggen igen...
Men sedan åkte jag till Stockholm och tillbringade 4 dagar med min underbara familj, min man, vår dotter Nelia och hennes sambo Thomas. Min älskade katt Leo följde med och min lycka var hel. Jag behövde inte oroa mig om någonting, all min största rikedom i detta liv- min familj - var med mig...
Resan piggade upp mig och belönade  med underbara upplevelser. Jag älskar Stockholm, det vill jag bara skrika högt, denna magiska stad planterar inspiration i min kropp och själ. Jag älskar min fantastiska familj och tackar Gud att jag går på livet med så underbara människor som bryr sig om mig och vill att jag ska må bra!!!
Jag tog massa fina bilder som jag vill dela med er...

Det finns jag redan igår att solen skulle komma tillbaks. Himlen var otroligt vacker igår kväll och jag sprang efter kamera för att ta en bild.



Hoppades på att dimman skulle försvinna och återställa balans i min kropp och nämligen i mitt värkande huvud.

Otroligt men jag sov gått utan värk. Redan kl.8.30 kände mig pigg och fylld av energi. 

- Denna dag kan vi inte missa, slog tanken.- Det blir en lång utflykt med picknik ute i naturen..
.....Det blev ingen picknik... Min man vaknade med en stark ont i ryggen och kunde inte röra sin höger hand. Det blev massage med salva, varma kuddar och mm. Han valde att stanna hemma för att inte försämra saken.
Men jag kunde inte avstå av min starka frästelse och gav mig ut i naturen på egen hand. Gick samma sträcka som jag kanske hade gått minst 10000 gånger på alla dessa år men ändå kände mig överraskad och förtrollad...
och blev belönat av naturen- hittade en kantarell plats. Det blir en god kantarellsås till nästa helg!

Dimman fängslade vår stad i onsdags. Sen dess har jag haft en fruktansvärd huvudvärk som fortfarande plogar mig. Fyra dagar i rad förstör dimman alla mina planer och jag önskar bara att allt tar slut och solen kommer fram igen.. Då försvinner kanske huvudvärk eller annars måste jag gå till läkare...
Jag hade planer att åka med min man till Sidsjö och tillbringa där ett par timmar. Men huvudet värkade hela natten och jag steg upp väldigt sent. "Ipren" var inte till en stor hjälp. Utflykten blev av och jag var besviken på mig själv och på vädret.
- Vi kan ta en sväng vid havet, sa min kära man.- Havet brukar bota din smärta bättre än tabletter.
Han hade rätt. Efter två timmars promenad  i höstens rike mådde jag mycket bättre.
Och dumma dimman kunde inte göra mig ledsen..

Vid Fläsjan såg vi två svanar ... i dimman

Min lilla man trivs ute i naturen

Att min katt är musikalisk och tycker om musik visste jag för länge sedan. Men hans intresse till gamla klassiker uptäckte jag i tisdags. Jag satt i köket och lyssnade på många gamla klassiker som länkades på dator en efter en. Katten dykte upp när jag sjöng Sailing tillsammans med Rod Stewart. Det verkade att han älskade musiken. Han satt nära dator och började stirra på skärmen. Jag höjde volymen och katten gillade det. Det blev några roliga bilder ...

Det är många färger,
då är hösten här
och löven virvlar runt
och färgerna så vackra är, sjunger jag på skolan med mina "sötnosar" på musiklektionerna.
Hösten har prisat oss med fantastiska tre veckor rika på solen och värme, färgstarka nyanser och berusande dofter.
Höstens skönhet är obeskrivlig och jag tröttnar inte på att överraskas om och om igen. Ingen dag är sig lik. Och jag försöker att "dokumentera" alla sagolika ögonblick när mitt möte med naturen är mer än bara ett möte...
Jag promenerar vid havet varje kväll minst en timme och besöker min egen"relaxavdelning".  En gammal däck som värms av solen på dagen ersätter en strandstol för mig och när jag sitter i den och hör vågornas viskning känns det som om jag ligger i en bubbelpool. Kroppen blir avslappnad och lätt som en fjäder.
Livet är verkligen en gåva tänker jag då när jag njuter av hösten...

Min egen relaxavdelning...

Det var på tiden för mig att skriva några rader i min blogg!

Skrivlusten har försvunnit denna höst eller kanske ersatts med många andra fritids sysselsättningar. Det är inte lätt att gå på livet med massa intressen i själen som jag verkligen älskar och vill hålla på. Självklart är det det svårt för mig att landa framför dator när  ett sagolikt väder är ute, gudomliga färger, berusade dofter och hög luft.
Så efter jobbet drar jag till havet eller ut i skogen för att suga i mig sista värmen, njuta av magiska solstrålar. Om det finns kvar krafter  i kroppen efter raska promenader ägnar jag en timme åt min älskade yoga.
 Och innan sömnen kryper ner i min trötta kropp läser jag gärna nåt av Lisa Marklund.
Denna höst har jag blivit besatt av en gammal musik, 70-80 talets klassiker. Varje kväll sjunger jag nån gammal låt som påminner om min ungdom och sprider varma minnen i kroppen.  Beatles står nu på listan. Let it be är min favolåt, förresten och jag är riktigt bra på den...

Trots allt hittar jag tid åt många andra saker: matlagning, aerobiks, växtplantering mm. Idag har jag pratat nästa två timmar i telefon med min älskade mamma och syrra och sedan har jag skrivit 5 brev till mina kompisar.
Men dagens höjdpunkt var min utflykt ut i naturen med min älskade man. Han arbetar i Stockholm och kommer hem på slutet av vecka. Gissa hur mycket saknar jag min klippa och vill verkligen omvandla våra 2 helgdagar till upplevelse. Och det lyckas jag med alltid! Fråga min älskling!!!
 Tacopaj åskar min "prins"







Nan är ingen romantik men jas smittar honom med mina tokiga ideer.