Äntligen semester!
Dimman flyger sakta förbi min balkong och jag försöker att samla min tankar och reflektera över de sista veckorna. Sommaren har kommit och tiden rinner ut och jag konstaterar sorgligt att snart kommer dagarna att bli kortare.Bara om en vecka..Vad har jag missat detta år? Sommarkänsla och sommarglädje???
Skolavslutningen där jag satt och spelade gitarr, sjöng "solo" i min egen sång GUl och blå med ca 90 barn på scenen som en stor färgglad kör - kommer jag att minnas länge. Barnens glada röster, glittrande av lycka ögon, deras skratt och kramar har fyllt min kropp till toppen med tacksamhet ... för att jag har världens roligaste yrke och med äran går på livet och tar ansvaret för allt jag gör och allt jag skapar...Och mina små änglar till mina elever - är störta belöning som en pedagog kan önska sig...
Igår kom jag hem och stormade som ett hav. Gick ner till stranden för att få bort trycket från hjärnan och upptäckte att havet var lika förbannad och upprörd som jag. Satt på stranaden och bad Gud att ge mig krafter och styrka och befria min vardag från dumma, onda människor.
- Du är stark, skrek vågorna.
- Men du måste tro på dig mer, viskade vinden.
- Din styrka hittar du i dina elever, vibrerade i huvud kloka ord som en av mina kollegor hade sagt...
Det kändes lättnad i kroppen och jag bestämde mig för att släppa bort alla dumma tankar. Plocka dem i sen stor säck och kasta i havet. För nu är jag på semester. Äntligen!
Skolavslutningen där jag satt och spelade gitarr, sjöng "solo" i min egen sång GUl och blå med ca 90 barn på scenen som en stor färgglad kör - kommer jag att minnas länge. Barnens glada röster, glittrande av lycka ögon, deras skratt och kramar har fyllt min kropp till toppen med tacksamhet ... för att jag har världens roligaste yrke och med äran går på livet och tar ansvaret för allt jag gör och allt jag skapar...Och mina små änglar till mina elever - är störta belöning som en pedagog kan önska sig...
Igår kom jag hem och stormade som ett hav. Gick ner till stranden för att få bort trycket från hjärnan och upptäckte att havet var lika förbannad och upprörd som jag. Satt på stranaden och bad Gud att ge mig krafter och styrka och befria min vardag från dumma, onda människor.
- Du är stark, skrek vågorna.
- Men du måste tro på dig mer, viskade vinden.
- Din styrka hittar du i dina elever, vibrerade i huvud kloka ord som en av mina kollegor hade sagt...
Det kändes lättnad i kroppen och jag bestämde mig för att släppa bort alla dumma tankar. Plocka dem i sen stor säck och kasta i havet. För nu är jag på semester. Äntligen!
Kommentarer
Trackback
