I am back...
Jag är hemma efter 5 veckors långa vistelse i Vitryssland och känner mig överlycklig över att kunna slappna av och andas fritt. Verkligen har jag lämnat bakom mig alla sömnlösa nätter, plågsamma dagar i värsta hetta när termometer visade ca 38 grader och min hjärna höll på att krypa ihop.
Sommaren överraskade alla oss med otrolig hög temperatur i alla fall nere i Europa, bla i länder där min familj bor.
När jag landade nere i Minsk 23 juni blev jag mött av dimma och friska vindar. Min bästis hade på sig en varm jacka och kastade blick på mig som bara hade en somrig kavaj på sig och sa: - Du är klädd fel, här är ganska kallt.
Jag mötte hennes ord med leende och svarade att jag kom men värme från min vackra Sverige. Då visste jag inte att mina ord skulle stämma så bra... Nästa morgonen sken solen varmt och min bästis sa till mig: - Du är en fé...
I MInsk tillbringade jag två dagar och de var mest lyckade dagar av hela min semester.
Sedan åkte jag hem till Zirovichi och då började otrolig varmt väder som förstörde alla mina planer.. Min stackars kropp orkade inte med fuktighet och hetta, jag drabbades av sömnlöshet, min sjuka mamma kollapsade och fördes till sjukhus, det var verkligen kamp för mig att smälta alla dessa problem och försöka hitta krafter för att kunna möta min syrra som skulle anlända 2 juli med sin tvååriga son.
Nu när jag sitter här hemma i min vackra stora lägenhet vid havet och blickar tillbaka på mmin resa som hade omvandlats till ett riktigt prov förstår jag hur bra vi har här i Sverige och ändå klagar och klagar på massa små saker, bråkar av ingenting, pratar skit bakom ryggen , gnäller mm. Alla dessa saker är så små när jag gämför dem med problem som uppstår och som människor i Vitryssland handkas om.
Där kämpar man för att besegra naturkatastrofer, ekonomiska problem, sjukdomar och fattigdomen... Och ändå hittar man tid och lust för att umgås med varandra och ha det kul...
Jag kommer att minnas min semester både på ont och gott.
