Äntligen får min kropp och själ att njuta av solen!
Bussiga solstrålar lekte kuragömma på mitt ansikte. Så skrev jag förra sommaren i en av mina sånger. Imorse hände det igen. De tog sig in genom svarta rullgardiner och... började utforska mitt ansikte. Efterlängtade och akut behövande av mig solterapeuter.
- Välkomna, viskade jag med min hesa halvvakna röst. - Ni får göra med mig precis vad ni vill. Smeka mig, pussa mig, nypa mig i kinder, jag blir bara glad av er underbara beröring.
Jag öppnade balkongdörren och kastade en snabb blick mot havet. Det låg fortfarande stilla fängslat i isbur. Jag har aldrig sett havet så hjälplösst och passivt som denna vinter. Hela 14 långa veckor har det varit gömt under en tjöck istäcken. Och trots solens mäktiga krafter liggen det fortfarande stilla och vem vet hur lång tid till?
Termometer på balkongen visar hela +20 grader men det går inte att lura mig. Tar på mig en varm jacka och smyger ut på balkongen med dammsugare i handen. Massa damm har lagrats här under vintermånaderna och jag gör en extra avsträng för att lyckats med att städa ordenligt.
Katten Leo välkomnar friska luften från balkongen och följer mig ut. Fåglarnas kvittranden paraliserar honom för en stund och hans vilda blick riktas mot himlen. Det blåser svaga vinden men min stackars innekatt blir skrämd även av denna temperaturskillnad och han kapitulerar snabbt från balkongen. Efter en stund hittar jag honom inne sittande i en påskkorg.
- Ute är bra men hemma är bäst, säger Leos ögon och jag håller med honom för en stund. Det är fortfarande kallt ute och jag bestämmer mig för att stanna hemma och plantera om mina växter. Men nästa helgen kommer jag att åka bort till Sidsjön för att njuta av långa promenader ute i naturen.
Välkommen våren!
- Välkomna, viskade jag med min hesa halvvakna röst. - Ni får göra med mig precis vad ni vill. Smeka mig, pussa mig, nypa mig i kinder, jag blir bara glad av er underbara beröring.
Jag öppnade balkongdörren och kastade en snabb blick mot havet. Det låg fortfarande stilla fängslat i isbur. Jag har aldrig sett havet så hjälplösst och passivt som denna vinter. Hela 14 långa veckor har det varit gömt under en tjöck istäcken. Och trots solens mäktiga krafter liggen det fortfarande stilla och vem vet hur lång tid till?
Termometer på balkongen visar hela +20 grader men det går inte att lura mig. Tar på mig en varm jacka och smyger ut på balkongen med dammsugare i handen. Massa damm har lagrats här under vintermånaderna och jag gör en extra avsträng för att lyckats med att städa ordenligt.
Katten Leo välkomnar friska luften från balkongen och följer mig ut. Fåglarnas kvittranden paraliserar honom för en stund och hans vilda blick riktas mot himlen. Det blåser svaga vinden men min stackars innekatt blir skrämd även av denna temperaturskillnad och han kapitulerar snabbt från balkongen. Efter en stund hittar jag honom inne sittande i en påskkorg.
- Ute är bra men hemma är bäst, säger Leos ögon och jag håller med honom för en stund. Det är fortfarande kallt ute och jag bestämmer mig för att stanna hemma och plantera om mina växter. Men nästa helgen kommer jag att åka bort till Sidsjön för att njuta av långa promenader ute i naturen.
Välkommen våren!
Kommentarer
Trackback
