irinka

Ja, fredag igen, det känns underbart!
Trots att jag slutade min arbetsadag klockan 17.30 hann jag ändå omvandla kvällen till en fest.
Klockan 19.00 satt vi vid dukat bord och åt god mat, en fin avslutning på arbetsveckan.




Jag är riktigt snabb i köket och kan mina saker så på 40 minuter har jag fixat en luxig middag. Den bestod av ägg med kavjar;

rukkola-sallad med cherry tomater och feta ost:

... franziska med ris...

och en flaska vit vin BIGI som passade perfekt till alla maträtter..

Jag var nöjd så klart...

Stämningen förstärkades med levande ljus.

Tack, Gud, för denna vackra stund!
Hoppas att ni har lika myssigt som jag , trevlig helg, vänner!!!!

Idag har jag svikit min skog i Bredsand och har åkt i helt motsatt riktning än hem för att ladda batterierna och fresha upp huvudet efter tunga arbetsdag. Jag har varit vid Sidsjön, Sundsvalls vackraste fritidsområde. Sist var jag där i mars på skidspår.
Solen sken, fåglarna sjöng, alla vackra träd avspeglades i lugna vattnet.



 Jag kunde inte låta bli att fotografera Sidsjöns gudomliga ställen. Min första runda var långsam och tog i nästan 40 minuter. Jag försökte att få i mig alla små nyanser och naturens magiska bilder.




Andra runda var mer dynamisk, jag hängde med tre glada mammor med barnvagnar men efter en stund förstod jag att en sådan sliten fröken inte hade en chans att få ikapp de starka mammorna

Tiden gick snabbt men jag ville stanna vid Sidsjön en stund till. Jag ringde min man och bad honom att jobba extra...

Jag själv satt på bryggan och njöt av tillvaro..



När jag var på väg till bilen såg jag en vacker svan..




Han satt och tittade på mig och jag märkte inte i början att han var skadat. Jag trodde att han var van vid människor och lät dem att närma sig.

Sedan kom en springande hund och skrämde svanen. Då försökte han kliva upp och jag upptäckte att hans ving såg konstigt ut. Två tjejer kom fram till mig och jag bad en av dem ringa polisen för att de skulle ta hand om svanen och skutsa honom till djurkliniken. Tjejerna tog initiativet i sina händer och ringde polisen. Jag skyndade
mig till stan för att hämta min man.

Tack Sidsjön för en underbar kväll!!!

Efter min tunga arbetsdag när huvudet håller på att explodera och ibland är jag nära att spy skyndar jag mig hem där jag får fred och harmoni, min egna frizon som håller mig vid livet i detta land med så många konstigheter och ofattbara lagar. Jag saknar min riktiga jag och ibland känner jag mig så misslyckat och knäckt att jag vill bara flytta bort. Alla mina drömmar är förstörda för länge sedan och jag är trött på att leva i ovisshet och med ständiga förändringar.
Är det ålderskris? Kanske.
Eller kanske min ovilja att vara som alla andra för att jag inte är som alla andra!!!!
Jag vill fortsätta att skriva mina glada sånger och hålla på min musik trots inspirationbrist och tråkiga vardagar!!!!
Jag vill fortsätta att tro på livets glada stunder och dela med dem andra läsare mina tankar och åsikter trots att många hindrar mig att göra det!!!!
Jag vill fortsätta att vara en älskade mor och kärleksfull fru trots att mitt hjärta och min själ har tömts på kärlek varje dag...
Hur länge kommer jag att orka stå ut????

Det fattas ord att beskriva kvällens himmel. Bilder säger för sig själva.
Jag stod på balkongen och bara njöt... Gud vilken skönhet!!!!

Jag vaknade ganska sent i morse ca 9.30. Med tunga steg kom fram till fönstret och drog upp de svarta rullgardinerna. Jag hoppades på regnvädret, helst skulle det spöregna. Men tyvärr allt såg ljust ut. Till min stora besvikelse men samtidigt till en stor glädje.
Det är nämlingen så här ligger det till- jag behöver dåligt väder för att kunna stanna hemma och ta hand om min lägenhet. Det finns så många saker som väntar på mig dag efter dag men jag orkar inte hålla på någon revolutionerad ommöblering när det står fantastiskt väder ute. Jag flyttar alla mina engagemang hemma till lämpligt tillfälle men...Helgen kommer med värme och sol och att stanna hemma och hålla på möbelsortering känns dumt och tråkigt.
Så var det likadant imorse. Jag pressade apelsinljuce, drack det och stack ut på promenad. Två timmar vandrade jag bland klippor, i skogen, nära havet, upptäckte väldigt många hösttecken. Men jag hade inte kamera med mig så imorgon tänker jag upprepa samma sträcka och ta många fina kort.
På kvällen ägnade jag ändå lite tid åt att få ordning i ett av två vardagsrum. Jag kallar det "blåa rummet". Leo älskar detta rum och sover ofta i mjuka fåtöljen i väntan på mig.
Jag har plockat bort några saker  men har det svårt att kasta dem. Det finns så många grejor hos mig som jag har fått från mina resor utomlands. Varje föremål har sin historia men de alla tillsammans skapar kaos på mina hyllor och jag måste börja med att sortera bort vissa saker....
Så här ser ut mitt blåa rum just nu( imorgon ska jag byta gardiner orange gardiner mot blåa)



Kung Lejon på sin plats:



MInnesaker från olika länder i mitt blåa rum:

Denna fråga ställer jag till mig själv för att jag beskriver hösten som en tråkig årstid i alla mina egna låtar. Jag tror att det är dags att ändra tonen och börja beskriva hösten som en vacker upplevelse.
Idag hra jag verkligen kommit igång med mina stavpromenader. Kom hem strax efter 17.00, stekte fläskfile med svampar, kokade pasta, fixade ruccolasallad med tomater och små bitar av feta ost och stack i... skogen.
Jag bestämde mig för att inte plocka svamp, ta en rask promenad men stanna för fptpgraferingen om det behövdes.
Då fick jag en givande stund med Mister Höst på tu hand. Vad duktig han är denna oslagsbara konstnär som på så kort tid har hunnit att kasta sina glada färger och nyanser här och där..
 


Jag blev förstenad en stund vid havet när en stor båt dykte upp.



varje årstid har sina skönheter




Vackra rönnträd gläder alla blickar

Jag har plockat några blommor som jag tänker ta till skolan och rita med barnen

Mörkret kom smygande och jag blev överraskad av oväntad "spöke".
Spöken var snäll och vi gick hem together...


Vad vore livet utan hösten...
Ingenting!

Jag hade inga stora förväntningar med min födelsedag. Visste för länge sedan att min kära man skulle jobba just denna dag så jag valde själv att inte bjuda in någon. Nelia och Thomas kunde inte komma heller. Så jag planerade ingenting.
Men i fredags fick jag veta att min mans arbete hade flyttats till nästa vecka. Tänk vad besviken hade jag blivit!
Men jag är inte en person som sitter och gnäller, jag försöker alltid  att tänka positivt och tro på livets glada stunder.
Jag vaknade kl.10 och upptäckte att min man var redan borta.
- Det blir nog någon överraskning, tänkte jag spontant.
Klockan 11 ringde telefonen och kuriren från Riviera blommor meddelade att hon hade ett paket för mig och blommor.
- Det är säkert Nelia och Thomas,-drog jag slutsatsen och satte på en vacker musik. Jag dansade glatt en halvtimme och svettig och trött landade i mitt badkorg för att njuta av morgonen.
Telefonen ringde igen. Min bästa kompis från Minsk Galja och hennes man önskade mig all lycka i värden. Galja bad mig att sjunga för henne så jag hämtade gitarren och sjöng i luren.
Min man dykte upp med ett paket. Det var efterlängtade spikmatta. Jag fick en av min dotter i fjol men den var för liten och för svår att montera. Nu fick jag en riktig skön matta med underlag.
- Det blir en festlig middag, sa min man. Lämna köket, jag ska regera här nu.
Vad glad jag blev! Kopplade kareokemaskin och "plågade" mina grannar med mitt sjungande.
- Vi ska tipsa dig till Idol, sa en av grannar häromdagen.
- Om jag hade varit ung hade jag sökt till Idol själv, svarade jag med leende.
På kvällen pratade jag med min syster, hennes man och dotter. Min andra syrra ringde inte och det var lite konstigt. jag kunde inte heller få tag på min lilla mamma, hon var inte hemma, kanske igen var hon sjuk...
Bordet såg fint ut tack min älskade man.



Han lagade min favomaträtt och fixade en flaska min favochampagne



Jag klädde mig i lilla- min favofärg



Min egen present till 45 års jubileum- nya glasögon som var svindyra..



Efter middagen öppnade jag många paket som jag fick redan i juli av mina nära och kära i Vitryssland.



Syster Tamara köpte en fin svindyr väska( törs man ta den på jobbet?)


Vännen Luda skickade vackra kaffekoppar


Syster Marina och hennes familj gav mig en guldring med gravering  Att GUD bevakar över dig
( den ska jag bära varje dag)

JOsé köpte ett vackert silverhalsband, kraftigt och magiskt, jag kommer att använda det efter 50..



Jag fick en speciell present från ...en man som har älskat mig hela sitt liv ( min man vet om det), min barndomskompis som lärde mig att spela gitarr någon gång i livet och som ersatte mig en brorsa som jag aldrig hade fått... Han heter Ura och han var på besök hos mig i somras och glömde inte om min 45 års Jubileum.



Men så klart bästa present var från min lilla princessa och hennes prins. Deras blommor och chokladen kunde jag inte gemföra med något.



Och självklart var min mans engagemang det bästa som hände mig denna kväll.
Tack att ni finns alla i mitt liv!!!!!!!!!!!!!!!!!

Vad kul att kunna skriva dessa magiska ord som har så stor betydelse för mig: jag är frisk igen! Imorse besökte jag vårdcentralen, lämnade massa prov men kunde andas ut för att jag mådde betydligt bättre än i fredags. Läkaren sa att jag fick själv avgöra om jag behöver vara hemma mer tid, det ville jag inte, jag saknade umgänge med människor alla dessa 8 dagar som jag tillbringade i sängen, jag åkte till jobbet, till mina barn och kolleger, till stormiga livet och nya utmaningar.
Dagen gick fort. När jag kom hem visste jag exakt vad min utmattade kropp ville att ha. Jag saknade min skog, mitt hav, mina sköna stunder på tu hand med naturen. Jag ville ut så klart.
Skogen mötte mig med tystnaden. Jag kände tydligt på mina kinder  höstens kyliga pussar. Ja, jag missade det. Höstens ankomst.
Nu var hon här, regerande skönhet. Välkommen!

Jag har inte börjat skicka mina material till min vitryska tidning men de fortsätter att publicera mina reportage som de inte hunnit att publicera under året. 
- Du är i tidningen varje vecka, reporterade min lilla mamma när jag pratade med henne i morse. När hinner du att skriva så mycket?
Jag blev fundersam i början. Jag har inte skickat än någon reportage efter min resa dit. Men när jag satt och undersökte alla mina insändare som hade blivit publicerad där förstod jag att det fattades 3. Dessa tre passade tidningen på och använde nu när jag var upptagen med svampplockningen och sommarhyllningen.
Men roligaste av allt är att jag finns kvar på tidningens framsida på nättet som nyhet, på så sätt vill mina vitryska kollegor hylla mitt arbete i tidningen och påminna mig att de väntar på mina insändare...

Jag gjorde det igen. Uttråkad av tvådagars höstliknande väder glömde bort att dra ner svarta rollgardiner. Och typiskt och oväntat – söndags sovmorgon blev avbruten av bussiga solstrålar som tog sig lätt in i mitt sovrum och började leka kurragömma på mitt ansikte.

Jag blev glatt överraskad av vädrets förbättring och efter några minuter sjöng i duschen om sommaren:

-         Och efter regnet så kommer solen igen.

 Jag skyndade mig ut, ner till havet för att fånga sommarens kanske sista soliga dag.

Jag ”landade” på en klippa vid stranden omfamnad av kärleksfulla vinden. Vågornas avslappande viskande fyllde min kropp med harmoni och balans och jag kände tydligt och klart hur  den magiska energin från vatten, solen och luften strömmade in i min morgontrötta och svaga kropp.

-         Är inte det en stund av lycka då vet jag inte vad lyckan är, pulserade i mitt huvud någons kloka fras och jag höll med tagen av sommarens skönhet.

Den nakna solen tog sitt morgondopp i havet och tusentals solstrålar avspeglades i vattnet. Jag blev bländad för en stund men ögonen vande sig snabbt till solens sagolika uppenbarelse.

Det luktade bär och svamp från den närliggande skogen. En stark doftblandning av nyponrosor och renfanor berusade mitt huvud och otrolig känsla av välbefinnande och lycka paralisserade min kropp.

Jag älskar svenska sommaren,

som är det finaste, jag vet,

som kan förtrolla var och en

med sin gudomliga skönhet , sjöng jag tillsammans med vågorna min alldeles egen hyllning till svenska sommaren.

Jag blundade en stund och sorterade alla mina sommarminnen. Upplevelser, dofter, färger, smaker. Alla dem som skulle kunna fylla min kropp med styrka och glädje under mörka kalla höst och vinterdagar, som kunde inspirera och berika min vardag just då jag mest behövde det.

 Långa promenader ute i naturen, lyckliga stunder med skolbarnen på badet, sena kvällar på klippan vid havet, nya upptäckelser av blommor i skogen och vid ängen, picknicker och första smultronplockanden…

Dofter av syren och liljekonvalj, nyklippt gräs, grillat kött och vått asfalt, havsalt och åskväder.

Färger av sommarhav och himlen, växer och blommor som just denna sommar överraskade min fotokamera med otroliga nyanser, tusentals ballonger på Nationaldags firande och nymålade Sundsvalls drakar .

Smaker av glass och sommartårtor, jordgubbar och surströmming, räkor och svampar..

Ljud av lastbiltutande vid studentfiranden, fiskmåsarnas dialoger, vågornas glada sånger, mopedisternas sena hälsningar, regngråtande och långa skrattstunder från grannarnas balkonger.

Sommaren var underbar med många soliga dagar och ljusa nätter, med generösa temperaturer och lagom stora naturöverraskningar.

Jag satt stilla på klippan och tänkte på att jag aldrig skulle bli mätt av sommaren, aldrig trött på den…

Men djupt i min själ önskade jag ändå att den skulle ta slut för att ersättas av regniga Hösten.

Och vet ni varför?

För att kunna uppskatta Den som naturens gåva och längta efter Den . Dag efter dag  till vårt nästa möte…

Det har jag bestämd idag. Att jag ska börja skriva på nytt , sortera dagens upplevelser, ge kloka råd och på så sätt hålla min blogg i livet.
Som jag hade sagt förut berodde min tillfälliga tystnad på sommarens fantastiska dagar och jag passade på att vara ute så mycket som möjligt för att hinna få i mig alla dessa gudomliga sommarens dofter, färger och överraskningar.
Imorse var det inte något undantag. Jag väcktes av några hungriga kråkor som gapade ute och var tacksam för det. Öppnade fönstret och ovilligt släppte in stressiga vinden som började på en gång leta efter något i mitt sovrum. Vinden var kall och obehaglig så jag var inställd på en kall dag. Tur att jag hade fel.
Efter halvtimme var jag i skogen som låg bara 200 meter från mitt boende och plockade svamp. Efter två regniga dagar hade svamparna dykt upp där och här så jag behövde inte avstränga mig och gå långt för att kunna plocka en hel korg.
Halvtimme senare lämnade jag svampkorg hemma , tog mina gångstavar och drog mig på en lång morgonpromenad.
Jag älskar verkligen denna magiska stunden av umgänge med naturen när jag får vara mig själv, lite bussiga, romantiska, barnsliga och mycket skrattfulla tjej som går ensam med sina stavar, pratar med alla blommor, växter och fåglar, skickar kärleksförklaringar till havet och himlen, ståller frågor till sig själv och svarar på dem..
Efter en stund av rask promenad lade jag mig på en livräddsbåt, som var halvnedgrävd i sanden, blundade för en stund och tänkte på pappa. Som inte finns kvar i livet och aldrig mer får se denna fantastiska sol, aldrig mer får höra fåglarnas sånger, aldrig mer får uppleva livets glada stunder.
Jag älskar livet och ber Gud att kunna njuta av det i många år....
Amén!!!