Väninnans hemlighet...
Det är otroligt med nutidens kommunikation på nätet. Jag satt igår och läste min post på en speciell rysk sajt som heter Klasskamraterna. Sajten har hjälpt mig att hitta många av mina journalist-kamrater som jag har tappat under åren. Och igår dök upp en av mina bästisar som jag delade ett rum i ett år och som också var förälskad i en kille från Kuba.
Hon blev otroligt glad att kunna se mig inkopplad och vi började prata. Jag - om min höstdepression och besvikelser över vissa saker i mitt liv, hon- om saknaden efter riktig kärlek.
- Jag avundas dig, sa hon efter en stund. Du vågade att vara annorlundna, motstå samhällets dumma lagar och gifta dig med en invandrare. Du bekämpade sjukdomen och flyttade till ett helt annat land, du följde ditt hjärta trots allt. Och jag? Lever hela mitt liv med ångest att jag var så feg då , 25 år sedan och valde helt annan väg.
Jag förstod exakt vad hon menade. Nästan i samma tid, hösten 1984 blev hon och jag förälskade i kubanska killar som bosatte sig i vårt studentboende. Vackra kubaner-fysiker tog med storm våra kärleksökande själar och vi tappade huvuden för en stund... För mig resulterade allt i ett lyckligt långt äktenskap. Hon i sin tur begravde sin kärlek när hennes kille flyttade tillbaks till Kuba och lämnade henne för att avsluta studierna. Ett år levde hon med vackra drömmar men sedan var det kört. Pappa och mamma insisterade på ett nytt förhållande med en kille som satsade på hög militär karriär som var väldigt populär på denna tid. Och hon... accepterade deras val.. Hon kunde inte motstå sin pappa-polis.
Nu , efter 25 år, fick jag veta att hon... ångrade det och att hennes hjärta fortfarande darrade när hon tänkte på dåtiden...Hon har levt med sin dolda kärlek i 25 år... Vad är min höstdepression i jämförelse med det???
Hon blev otroligt glad att kunna se mig inkopplad och vi började prata. Jag - om min höstdepression och besvikelser över vissa saker i mitt liv, hon- om saknaden efter riktig kärlek.
- Jag avundas dig, sa hon efter en stund. Du vågade att vara annorlundna, motstå samhällets dumma lagar och gifta dig med en invandrare. Du bekämpade sjukdomen och flyttade till ett helt annat land, du följde ditt hjärta trots allt. Och jag? Lever hela mitt liv med ångest att jag var så feg då , 25 år sedan och valde helt annan väg.
Jag förstod exakt vad hon menade. Nästan i samma tid, hösten 1984 blev hon och jag förälskade i kubanska killar som bosatte sig i vårt studentboende. Vackra kubaner-fysiker tog med storm våra kärleksökande själar och vi tappade huvuden för en stund... För mig resulterade allt i ett lyckligt långt äktenskap. Hon i sin tur begravde sin kärlek när hennes kille flyttade tillbaks till Kuba och lämnade henne för att avsluta studierna. Ett år levde hon med vackra drömmar men sedan var det kört. Pappa och mamma insisterade på ett nytt förhållande med en kille som satsade på hög militär karriär som var väldigt populär på denna tid. Och hon... accepterade deras val.. Hon kunde inte motstå sin pappa-polis.
Nu , efter 25 år, fick jag veta att hon... ångrade det och att hennes hjärta fortfarande darrade när hon tänkte på dåtiden...Hon har levt med sin dolda kärlek i 25 år... Vad är min höstdepression i jämförelse med det???
Kommentarer
Postat av: Nelia
Ibland behöver man verkligen få saker i andra perspektiv. När man har det bra kan man bli bländad från allt det fina man har i livet. Och du vet likväl mig att vi har det riktigt riktigt bra i jämförelse med många andra människor vi känner. Så egentligen borde vi glädja oss och inte deppa! Massa kramar och pussar
Trackback
