irinka

Denna vecka har varit ingen bra vecka för mig. Jag har känt mig trött, ledsen, oengagerat,kraftlöss, förbannad och deprimerad.  Vet inte varför... Kanske är det mörkret som har påverkat negativt på hela mig och som har orsakat en stor våg av massa olika känslor i min kropp och själ.
Som vanligt på hösten kommer längtan efter mina älskade anhöriga växa som en bubbla, jag känner mig ensam och utfrysen, liten och svag. När min lilla man flög utomlands i måndags blev jag alldelles ensam i denna stad med min trogna katt och då ville jag skrika högt av smärta i själen.

Jag sitter här och ingen vet,
att jag har livets hemlighet,
det är så hemskt att vara ensam, tro jag,
Jag skriker högt men ingen hör
och ingen knackar på min dörr
och bara stjärnor viskar Haliluja
Haliluja, haliluja...

Igår orkade jag inte med att följa min man till rysk/kubansk kväll hos en vän. Jag skjutsade honom dit kl.19.00 och hämtade 24.00. Jag valde att stanna hemma, landa i badkar, tända ljus, sätta på fin musik och njuta av den så mycket jag orkade. SEdan ringde jag min lilla syster, som är min bästa vän och rådgivare. Vi brukar prata varje vecka och jag struntar i höga telefonräkningar. Jag berättade för henne en glad nyhet : i fredags hittade jag ett silver halsband och likadant armband för min syster. Hon fick ett sådant sätt av mig för 4 år sedan men i augusti slog tjuvarna till hennes lägenhet och tog hennes smycken. Hon var då i Vitryssland hos mamma och rånet gjorde henne så ledsen och nästan sjuk. Värsta var med saker som hon hade fått av mig. Hon var väldigt rädd om dem och nu var dem borta...jag hatar tjuvar!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
Jag bestämde mig för att hitta i handel åtminstone något liknande smycke men till min stora glädje hade jag hittat exakt likadan kedja och armband, ett vacker silversätt som min syrra hade gillat så mycket.
Ett litet plåster på såret men ...