Kvällen är lång i ensamheten!
Kvällen närmar sig till sitt slut och jag sitter igen ensam i köket och utvärderar min dag. Min kära man åkte ner till Stockholm klockan 6 på morgonen och lämnade bara efter sig en berusande doft av perfum i korridoren och på kattens nos, doften som vekligen är min favorit och utvald av mig -Marko Polo.
Kvällen går till sitt slut men doften finns kvar i luften och den ger mig inspiration och vilja att skriva. Radio Guld låter i bakgrunden och gör min ensamhet ännu starkare. Alla dessa 80 talets låtar som nån gång i tiden jag hade varit galen i...
Katten är inte heller till nån hjälp under sådana trista kvällar. Han gömmer sig i min mans arbetsrum och sörjer hans frånvaro på sitt sätt. Jag vet att katten saknar José lika mycket som jag. Men han kan inte prata och vi kan inte ge stöd till varandra. Visst får han sin tonfisk och glömmer bort bekymmer. Ligger och sover, snarkar och nyser lika högt som José . Det finns åtminståne någon tröst i den..
Kvällen har varit lång. Efter jobbet har jag gått 6 kilometer med stavar, har ätit en enkel middag bestående av tomatsoppa och bönsallad, har sjungit en ny /very old!!!) klassiker Sailing av Rod Stewart, har legat en kvart med ansiktsmask och klockan visar fortfarande 20.00. Nu blir det lugn läsning av En plats i solen av Liza M.
Och sedan - sömn med många drömmar som vanligt!
Min mans arbetsrum saknar honom lika mycket som jag...
Kvällen går till sitt slut men doften finns kvar i luften och den ger mig inspiration och vilja att skriva. Radio Guld låter i bakgrunden och gör min ensamhet ännu starkare. Alla dessa 80 talets låtar som nån gång i tiden jag hade varit galen i...
Katten är inte heller till nån hjälp under sådana trista kvällar. Han gömmer sig i min mans arbetsrum och sörjer hans frånvaro på sitt sätt. Jag vet att katten saknar José lika mycket som jag. Men han kan inte prata och vi kan inte ge stöd till varandra. Visst får han sin tonfisk och glömmer bort bekymmer. Ligger och sover, snarkar och nyser lika högt som José . Det finns åtminståne någon tröst i den..
Kvällen har varit lång. Efter jobbet har jag gått 6 kilometer med stavar, har ätit en enkel middag bestående av tomatsoppa och bönsallad, har sjungit en ny /very old!!!) klassiker Sailing av Rod Stewart, har legat en kvart med ansiktsmask och klockan visar fortfarande 20.00. Nu blir det lugn läsning av En plats i solen av Liza M.
Och sedan - sömn med många drömmar som vanligt!
Min mans arbetsrum saknar honom lika mycket som jag...
Kommentarer
Postat av: Nelia
Nä va gullig haren var! :) Ser precis ut som pappa! ;)
Trackback
