Dan före dan före dan
Det var visst igår, 23 december. För mig denna dag är mycket speciell då min lilla preincessa Nelia fyller år.. Och som det var 25 år sedan när jag födde henn med otroliga smärtor, hade jag igår smärtor i mage hela dagen. Konstigt sammanträffande med det var det.
Jag jobbade igår på skolan och hade stor tur att stänga på fritids. Men det gjorde nog inget, min lilla man skulle komma hem från Stockholm efter 20.00. Jag hade bra tid på mig. När jag stänhde skolan 17.00 upptäckte jag att alla dörrar i min bil blev ihjälfrysna så att jag inte kunde ta mig in. Det tog minst 20 minuter för mig att värma upp föraredörren med hjälp av varm tråsa och en hink av varmt vatten. Mina händer frös so aldrig förut, näsan tappade känslan och när jag hade satt mig i bilen upptäckte jag att termometer visade förskräckliga -27 grader, Rekord denna vinter utan tvivlan..
Jag kom hem trött och kall som en snögubbe, satte på TVen och fick kall dusch när jag såg nyheter. Tågkaoset son rådde överallt, ledsna och trötta julfirare. På en gång ringde jag "min" jultomte, men till min stora glädje satt han på tåget mot Sundsvall. Denna glada nyhet fyllde min kropp med energi och jag som trogen tomtemor började förberedelserna till julafton. Katten Leo fanns på min sida och nosade på alla mina frukter som fanns på bordet.
Min älskade Tomte ringde mig vid 19.30 och meddelade att tåget drabbades av signalfel och skulle fortsätta köra sakta, bara 50 km i timmen. Detta betydde att det skulle bli försenat med 1,5 timme.
- Bara att ni kommer hem, lugnade jag min Tomte, jag kommer att vänta på dig hela natt...
jag behövde inte vänta på min Tomte hela natt. Han kom hem vid 21.30 tiden och då åt vi god middag.
Tack, Gud, att min älskling är hemma!!!!
Jag jobbade igår på skolan och hade stor tur att stänga på fritids. Men det gjorde nog inget, min lilla man skulle komma hem från Stockholm efter 20.00. Jag hade bra tid på mig. När jag stänhde skolan 17.00 upptäckte jag att alla dörrar i min bil blev ihjälfrysna så att jag inte kunde ta mig in. Det tog minst 20 minuter för mig att värma upp föraredörren med hjälp av varm tråsa och en hink av varmt vatten. Mina händer frös so aldrig förut, näsan tappade känslan och när jag hade satt mig i bilen upptäckte jag att termometer visade förskräckliga -27 grader, Rekord denna vinter utan tvivlan..
Jag kom hem trött och kall som en snögubbe, satte på TVen och fick kall dusch när jag såg nyheter. Tågkaoset son rådde överallt, ledsna och trötta julfirare. På en gång ringde jag "min" jultomte, men till min stora glädje satt han på tåget mot Sundsvall. Denna glada nyhet fyllde min kropp med energi och jag som trogen tomtemor började förberedelserna till julafton. Katten Leo fanns på min sida och nosade på alla mina frukter som fanns på bordet.
Min älskade Tomte ringde mig vid 19.30 och meddelade att tåget drabbades av signalfel och skulle fortsätta köra sakta, bara 50 km i timmen. Detta betydde att det skulle bli försenat med 1,5 timme.
- Bara att ni kommer hem, lugnade jag min Tomte, jag kommer att vänta på dig hela natt...
jag behövde inte vänta på min Tomte hela natt. Han kom hem vid 21.30 tiden och då åt vi god middag.
Tack, Gud, att min älskling är hemma!!!!
Kommentarer
Trackback
