irinka

Ja, det var dags igen att banka framför TVen och rösta på sina favoriter. Av alla 8 bidrag var BWO den grupp som jag har önskad mest att se med i finalen. Jag vet att låten inte var jättestark och kläderna såg riktigt töntiga ut men jag hoppades ändå på deras bästa. Min besvikelse blev stor... Som vanligt väljer tittarna artister som har lite chans att väcka intresse i Europa.. Nu är det dags för Måns och EMD, mina två favoriter , ge gärnet i Globen.. De kan konkurera på internasionell nivå, tycker jag men resten... är bara kompleterring till vackra showen.. Men tänk om Carolina av Ugglas kommer att vinna hela skiten. Då bränner jag upp min gitarr och slutar att titta på detta program! För alltid...

Jag har pratat om detta väldigt länge.Kanske för länge. Men imorse blev det dags för att bevisa att jag faktiskt inte kastar mina ord i luften. Jag vaknade ganska tidigt, åt frukost och åkte ner till Sidsjön. Som ni förstår  berättar jag om min skidtur, första skidtur på.... nej, inte så farligt, på tre år... Det var kallt vill jag erkänna och på väg till parkeringen klockan 9.30 mötte jag inte en enda levande männsika. Termometer visade - 10 och jag var så nära att vända mig hem och hoppa under täcket. Men en sak hindrade mig från att göra detta. Jag tänkte på alla deltagare som befann sig på världens längsta maraton till Mora. Nej jag kunde inte missa det -min egen liten insats i stora Vasaloppet.
Det var tomt i spåret men jag uppskattade det. Det är bättre på något sätt att ingen annan skidåkare andas i din rygg och du slipper att känna dig svag och otränad i gemförelse med alla andra som bara brukar glida förbi...Jag hade det lugnt. Njöt av vackra natur och frihet.. Första 3 kilometer visade att mina stavpromenader gav sitt resultat och mina armar mådde mycket bättre än mina ben. Svåraste var det att forsera backen. Mina skidor gled för mycket och jag avsträngde mig kraftigt för att kunna ta mig upp.
Andra och tredje runda gick mycket snabbare. Jag åkte 12 kilometer på 2,5 timmar och var helt slut när jag tog av mig skidor och gick till bilen. Men jag var nöjd och stolt över mig, självklart.  Mitt eget lilla Vasa lopp blev verklighet!!!!

Det är något fel på min dator och min älskling är utomlands och kan inte komplettera mitt tekniska okunnande. Så tänker jag göra ett försök till för ett nytt inlägg. Vad skulle jag skriva egentligen? Ja, vad kul att kronprinsessansViktorias dröm har förverkligats och kronprinsessan och hennes kära Daniel kan planera sin framtid tillsammans. Jag tycker att de är ett vackert par och kommer att leva lyckligt tills de blir gamla.. Hoppas att  de hinner få många barn för att biologiska klockan ticker för kronprinsessan och bröllopet kommer vi att åskåda bara om 1,5 år.. Nu längtar vi efter detta eller hur?

Klockan visar bara 21.00 men jag tänker gå och lägga mig. Det är tomt i vår stora lägenhet utan min älskade man som kommer att vara borta nästan i en vecka. Jag blev glad när jag fick höra att han skulle åka utomlands på en affärsresa. Han flög till Stockholm ikväll för att kunna flyga vidare imorgon bitti. För första gången kunde inte jag  ge honom en kram innan hans resa utomlands. Jag var på jobbet, på en speciell kurs med föräläsare från Stockholm. Mötet slutade 17.30 och i samma tid blev min älskling hämtat av taxi.  Jag satt på bussen och glodde i mörkret med hoppet att se hans taxi och vinka åt honom.. Redan då saknade jag honom...
Hemma möttes jag av nedstämda katten. Han såg min man med resväska och förstod allt. Katten hatar när vi reser bort. Han vill ha hela familjen samlad och får panik när någon reser... Nu är vi bara två hemma, han och jag ....
Jag ville ta en promenad för att ta bort min besvikelse.. Jag borde sticka hem från jobbet lite tidigare för att kunna krama min man och påminna honom om små grejor som han hade glömt utan mig.. Blev jag klokare på att stanna på kursen en halvtimme längre? Nej. Blev min kväll förstörd eftersom arbetsplikt hade gått före min familj? Ja! Nästa gång gör jag annorlundna.
När jag var på väg hem från min timmers stavpromenad hörde jag ett ljud från himlen och tittade upp. Då såg jag ett flygplan som tog sin kurs till Stockholm. Tittade på klockan och konstaterade att det var just detta flygplan som min älskling satt i.  Sprang till stranden för att kunna se bättre och då flög han förbi mig med sitt blinkande ljus. En liten ljusande pricka som innehöll min dyraste skatt - min älskade man. Jag skickade mina luftpussar åt honom och viskade  i mörkret :Trevlig resa..Jag älskar dig!

Jag var på väg att sätta mig framför dator och informera Tobbe och Karin om att vår tävling går åt röken. Under denna vecka har vi observerat våra krukor noggrant men allt har varit förgäves. Ingenting har hänt och jag har bestämd mig för  att lägga kortet på bordet och erkänna att varken min kära make eller jag har "gröna händer".  Men just då när jag har kommit närmare fönstret för att ta ett kort på våra "ledsna av tomhet" krukor har jag upptäckt att..... Ja, jag måste verkligen köpa nya  glasögon annars hur hade jag kunnat missa det i morse!. Min gräslök har kommit upp och det betyder att tävlingen fortsätter och jag leder... Hurra!!! Nu sitter jag och sjunger en glad sång för min gräslök och det låter så underbart: We are the champions my friend!
Och nu får ni se mitt bevis....



Och min mans tomma kruka:

Idag har jag haft en riktig teaterdag. Klockan 8 mötte min teatergrupp Friends och repeterade med dem vår musikal Vi behöver varann till klockan 9.30. För första gången på 3 år tog jag min synt till repetitionen och alla barnen enades om att den lät mycket bättre än gitarr. OK, bestämde jag, då kan jag spela keybord på teaterföreställningen. På korta rasten stannade jag inne med mina "rapkungar" och vi tränade alla våra 5 låtar med synt. Effekten var imponerande. Självklart ger synt mycket mer vackrare nyanser och sätter melodier både i hjärna och i hjärta...
Efter lunch följde jag med klass 2b till teaterföreställningen  Fallna från Månen på Konsertteatern. Jag satt förtrollat i en timme och njöt av ett underbart spel på scenen. Ja, jag satt som ett  litet barn och skrattade och applåderade  lika mycket  som "mina" barn. Trots att pjäsen var lite för svår för åttaåringar lyckades artisterna med att fånga barnens uppmärksamhet och ta dem med på sin resa...
- Vad kul, tänkte jag, att vi i Sverige har så många underbara förmånar för våra barn! De kan gå grattis på teater, på kulturmagasinet, undervisas i simningen, äter grattis skolmat  mm. De har rätt till så fantastisk barndom som man bara kan drömma om.. Och även om någon av dem kände sig  igen i Rosas gestalt  var det inte så illa med  hennes liv trots alla hennes problem.