En fantastisk musikal överraskade alla på vår skola
Ja, vad kan man säga efter en sådan lyckad föreställning? Att jag är nöjd, glad, stolt över mina artister och...lättad.
Det var mycket svett, tårar och problemlösningar under våra repetitioner.
18 artister med 11 olika nationaliteter kämpade verkligen hårt för att tillfredställa publik och beröra. Fullsatt Aula kunde inte rymma alla som önskade se musikalen denna dag. Många lärare blev så rörda av barnens starka uppträdande att de brast i tårar.
Bakom kulisserna satt jag och dirigerade hela föräställningen. KUlisserna byttes 5 gånger, jag hade 2 roller, sjöng och dansade på scenen med barnen, mixade musiken, ansvarade för ljud, spelade på gitarren när barnen sjöng under musikalen.
Och mina artister gjorde sin bästa, de var fantastiska!!!!
När vi sjöng vår sista rappsång och publiken bröt tystnaden med en våg av applåder, tog en av flickor mikrofon och tackade mig för ett fantastiskt arbete med dom och kallade mig "världens bästa teaterfröken". Sedan kom mina rappkillar med en stor bukett av blommor som jag fick ta emot. Och många björnkramar.....
Ni kan förstå vilken glädje får man uppleva efter sådana föreställningar.
Vi kommer att köra 2 föreställningar till och bjuda föräldrar. De måste se hur duktiga är deras barn...
Jag presenterade mintt land Vitryssland i musikalen och sjöng en vacker sång på mitt språk.
Du är primadonna, kallade mig en av kollegor som själv är musikalisk och har sjungit mycket i ditt liv.
Om du inte får stor löneförhöjningen efter detta, då vet jag inte om någon ska få den, sa min andra kollega.
Jag kan inte tro att bara en person kan fixa så fantastisk musikal, sa till min rektor en nyanställd kollega.
Men roligaste var på rasten när jag kom ut.. Många killar från 4 kom till mig och frågade om de kan få plats i min nästa musikal...
Om ni ska vara snälla och inte bråka mer med varandra då kanske får ni chans, svarade jag till dom.
jag presenterar Vitryssland
En vacker bukett som jag fick av min teatergrupp
jag har flyttat ...till balkongen
Ja, nu har jag fixat ett annat arbetsrum där jag trivs bäst.
Jag har kastat bort allt från min inglassade balkong med havsutsikt och har skaffat ett nytt rum som inspirerar mig och ger balans och harmoni.
Att sova på balkongen är en upplevelse. Fiskmåsar skriker, havet svär, vinden viskar men jag sover som ett barn..
Hörnsoffan är lite obekväm för min rygg så jag vågar sova här bara på dagen (lördag, söndag). Katten hänger med och vi ligger och snarkar både två så att fiskmåsarna skräms och vågorna tystnar.
Här får jag inspiration för mina krönikor och reportage. Igår skrev jag hela 4 A4 sidor om min resa till Kuba och skickade till min vitryska tidning.
Jag har satt på en underbar naturmusik och har tränat yoga, solen har smekt min kropp och vinden har kysst mitt ansikte.
Här kan jag kasta pil när jag blir jätteseg och rastlös...
Eller bara ligga och latta mig...
Våren inspirerar mig...
kom tillbaks till oss,
våren, vären,
vi älskar dig, förstås!
Våren, våren,
naturens bästa tid,
våren, våren,
min favorit årstid!
Jag älskar våren som den är och den är färgglad och starktdoftande...
Min krönika i ST
Allt som händer oss i livet har sin mening. Vissa saker kan vi kontrollera men vissa har sina oförklarliga kopplingar till varandra.
Det var en gång en liten flicka som redan från första skolår hade lärt sig att hennes land var starkaste och tryggaste i hela världen och att alla bästa författare, forskare och artister hade funnits just i detta land. Men en dag hände det. Flickan besökte byns bibliotek och blev förtrollad av bussiga Karlsson som blinkade åt henne från bokhyllan. Karlsson "följde" flickan hem och hon läste färgglada boken halva natten. På litteraturlektionen berättade flickan framför hela klassen om sin nya "idol" och om Astrids Lindgrens talang. Läraren avbröt henne och föreslog läsa böcker om kriget från landets kulturella arv. Betyget blev också sänkt för att Karlsson inte passade som bra förebild i lärarens värld.
Flickan "stängde sig i eget skal" efter detta och skaffade en egen värld där fanns plats för Karlsson, Lille bror och Pippi.
Tiden gick fort. Som tonåring upptäckte flickan ett annat intresse - musik. Hennes starka röst och scennärvaro uppskattades av musiklärare som hade stora planer för henne. Men när var det dags att välja repertoar blev det konfrontation mellan läraren och flickan. Flickan ville inte sjunga låtar om "mäktigt fosterland " och krigshjältar. Hon ville sjunga ABBAs svängiga melodier.
- Som medlem i pionerorganisation får du inte sprida borgerliga ideèr, sa läraren. ABBA kan inte bli någon förebild för oss. Flickan accepterade lärarens tankeställning. Hon ville inte hamna på en "svart lista" som kunde påverka hennes framtid. ABBA låtar fortsatte hon sjunga hemma framför spegel.
Tio år senare stod samma flicka som till dess hann skaffa sin egen familj och bli mamma och redovisade sitt arbete om Sveriges ekonomi för gruppkamrater på journalistutbildningen.
Redovisningen var bra men professor "grillade" sin elev som i professors ögon hade svikit fosterland med sitt val av livspartner.
- Efter din förtjusande redovisning om Sveriges ekonomi bör du sitta och studera närmare din mans land, Kuba. Det är en stor motsats till Sverige. Om man vill fly sitt land då flyr man till något värdigt land med ljus framtid.
Tio år senare satt flickan som hade blivit 33års gammal på flyget mot Stockholm. Föreningen med sin kubanska man och ett nytt liv väntade på henne framme i "Karlssons" och ABBAs land. Det kändes naturligt och självklart att just detta land med obehagliga minnen från barndomen skulle bli flickans andra hem.
Allt som händer oss i livet har sin mening. Jag hann inte möta ekonomiprofessor och berätta om mitt liv i Sverige. Jag hann inte ge i present Astrids Lindgrens böcker till min gamla litteraturlärare. Det finns inte heller kvar vid liv min musiklärare som kanske skulle våga nu beundra mina låtar på svenska. Jag har förlåtit de alla för min nedtrappade personlighet. Jag bor ju i världens vackraste och friaste land och det kvittar.
9 maj är en viktig dag i Sovjets historia
Min farfar Pavel var en av hjältar som krigade alla fem år och som skrev sitt namn på Berlins myren. Han var min stora förebild och jag beundrade hans mod och styrka. Han var nästan 2 meters lång och min lilla pappa såg ut som en liten lilleput när han stod bredvid sin långa pappa.
9 maj brukar jag tända ett ljus för alla de som hade dött i detta grymma kriget och för min farfar som inte finns kvar i livet...
Tack farfar för min lyckliga barndom!!!
Äntligen har jag tid för att skriva...
Veckan har varit otroligt stressad och jag har orkat inte göra något nyttigt hemma. Synd att mitt blogg har varit orört trots alla positiva tankara som har besökt mitt huvud under denna vecka.
Vad glad jag är i dag för att det är fredag och jag har klarat en arbetsvecka gallant trots att jag har varit jätte trött och svag och... ledsen.
I onsdags fick vi nyhet från Kuba att vår faster Yolande gick bort. Hon klarade bara 2 veckor efter vår resa. Jag visste det att hon väntade på oss och när hon fick se oss, tog alla hennes krafter slut. Hon var en fin människa och var helt galen i min dotter Nelia.
- Vad vacker du är, sa hon sist till henne. Som jag när jag var ung.
Yolanda var modell när hon var ung och reklamerad varor från Christian Dior..
Hon kände inte igen mig, för att jag var för ung för att vara Irina, sa hon till mig.
Jag kramade och pussade henne och tårarna rann som ett regn.
Nu är hon borta, vår glada Yolanda.
Och jag vet att hon kommer att vakta över oss från himlen, precis som pappa och Mercedes gör, för att jag känner deras stöd och hjälp...
Jag välkomnar Våren
Nu har jag varit borta från dator i hela tre dagar men idag har jag suttit ett par timmar med några resaskildringar som jag tänker att skicka till ST och till min vitrysska tidning.
Igår kom det en rolig överraskning i lördags tidning där jag hittade min krönika, Detta inspiterade mig till nya skrivelser och som profesionell journalist känner jag att jag måste skriva om Kuba och dela mina upplevelser om detta land.
Våren regerar ute och jag har ordnat en gömställe på min inglassad balkong. Jag har kastat bort alla onödiga möbler från balkongen och har plockat några kuddar och en filt till hörnsoffan. Alla tre dagar har hag sovit min "siesta" på balkongen, otroligt skönt!!!
Katten får också plats på långa soffan och när jag skriver detta ligger han och pruttar som en männsika, tänk vad han har lärt sig av oss...
Våren har väckt klädintresse, jag har rensat min garderob och har hittat otroligt många nya plagg som jag redan har glömd..Jag behöver inte köpa något, det känns verkligen kul. Efter Kubaresan behöver jag skärpa mig lite och begränsa mina behov. Snart är det dags att åka till min lilla sjuka mamma. Där behöver jag råd!!!
Hör fiskmåsar från stranden, de stör inte mig efter Havannas livliga ljud! Kul att vi har sommaren framme, det värmer hjärta eller hur???
Kubaresan är över och jag saknar detta land redan nu..
Hej alla glada och välkomna åter till min efterlängtade(hoppas jag) blogg! Jag kom hem från långa Kubaresan i onsdags natt jättetrött och förkyld och bara idag har jag orkat med att ta mig från sängen. Allt känns konstigt, jag somnar och drömmer om Kuba, land som för första gången i mitt liv har fyllt mitt hjärta med stor värme och kärlek.
Ja, det hände en del saker som jag gärna vill reflektera men det kommer att ske imorgon när jag utvilad och kry kan fastna vid dator. Idag vill jag dela med er bara några av 408 kort som jag har med mig från Kuba.
Tankarna snurrar runt i huvudet, jag känner mig förrvirrad över att vara hemma alldelles ensam när bara två dagar sedan hade jag haft runt mig en hel "armé" av kubansk släkt, vänner, granner och bara bekanta.
Resan var fantastisk och jag fick erkänna en gång till att "vänner och familj är största rikedom" precis som jag sjunger i min egen låt Du är inte ensam...Det är så orättvisst att ödet skilde oss från varandra i svåra tider och var och en av oss har byggt sitt eget liv med egen styrka och eget val och nu är svårt att ändra på något även om man vill det från hela sitt hjärta.
Jag har blivit förelskad i Kuba igen...på nytt . Det hände för första gången år 1990 när jag anlände dit för att börja mitt nya liv. Men min förelskälse avbröts av grymma speciella perioden som tvingade mig att fly landet år 1992.
Nu blir det annorlundna. Ingen kan ta från mig min Kuba som lämnade sina eviga spår i mitt hjärta och mitt minne i april 2009. Jag saknar detta land redan nu...
Världens vackraste strand Varadero
På Zoo i Havanna. 
Glad påsk på er!!!!!!!!!!!
Dags att packa resväska
En av mina elever frägade mig om min resa och visade sin förtjusning genom en kort fras: vad luxigt att du ska resa till Kuba! Jag tänkte på hennes ord och blevledsen av en tanke att vissa människor kanske avundades mig och tänkte likadant som denna elev. Är det verkligen luxigt att kunna möta sina anhöriga en gång på 7 år? Är det luxigt att komma dit och upptäcka att många av dina grannar och bekanta hade gått bort och de som finns kvar är slitna och sjuka? Alla ni som är födda i Sverige har möjlighet att möta sin familj när ni vill... Det är luxigt i mina ögon just nu... Jag avundas inte min arbetskamrat som vilar just nu på varma stränder i Tailand. Men jag avundas alla invandrare som lyckades med att återförena hela sin familj i Sverige och även tagit hit kusiner och annan släkt..
Jag ska möta min mans vänliga och stora familj och ska ge dem så mycket kärlek och uppmärksamhet som bör räcka för några år..Mitt hjärta är så storrrrrrrrrrrrrt !!!!
Fina ord som värmer hjärtat
Tack, att du litar på mina kunskaper och bekräftar min potential , min rättvisa mattelärare! Jag uppskattar det verkligen!
Jag vinner tävlingen med gräslöken...
Jag har inte lust för nåt...
och på mörka dagar.
jag är sjuk och sliten,
sitter här och klagar.
Vill att våren kommer
och tar bort min smärta.
Fyller kropp med hoppet,
sprider ljus i hjärta.
Jag vill vara ledig
en kort stund från skola.
Njuta av sovmorgon,
bada, träna,sola.
Ja, jag har inga krafter kvar efter denna urlånga vinter. Jag har inte lust att göra något nyttigt hemma, jag vill inte heller gå ut i kylan och hala väggar har dödat min önskan att ta promenader... Så finns bara en räddning - en bra bok och varm kudde under ryggen... Litet plåster på såret...
Min krönika i tidningen
Utan 1000 tecken som jag var tvungen att ta bort från min 4000 teckens variant har krönika tappat lite humor och tankar. Men ändå är jag nöjd och kan tänka mig att skicka mer mina funderingar och roliga berättelser...Nu har det varit min 4 publicering på bara 2 veckor.. Det känns stimulerande och inspirerande!
När jag skriver mina reportag till en vitrysk tidning känns det för mig helt naturligt när de publiceras där. Men att få bekräftelse om att du är kunnig att skriva på svenska väcker helt annan känsla.. Jag kommer självklart att fortsätta skriva, tycka och tänka..
Hej då , Fanny!
Och nu är konkurs...ja, svåra tider drabbar inte bara skolor och stora företag..
Jag besökte Fanny igår och köpte min sommar "garderob", allt med 50 % rabatt... Det kommer att bli ett fint minne..
.
En solig onsdag
Jag har min första paus på dagen och känner mig väldigt trött. Undrar vad kan det bero på.. Solen skiner och våren är på väg men det hjälper inte att kämpa mot trötthet...Kanske behöver jag extra tillskott av vitaminer i denna tid på året? Eller minska mina fysiska aktiviteter och ligga mer i soffan.
Nu har jag ställd mina skidor i förrådet för gott denna gång. Tror inte att kommer att kunna åka mer fast vem vet? Naturen överraskar oss mer och mer..
På lördag publicerar dem kanske mi krönika... Det var svårt att minska den från 4000 tecken till 3000, kändes allt rolig och viktig men jag var tvungen att minska texten för att kunna publicera den.
Min man tog på mig kort( man skulle skicka en bild på sig) och den passade bra till min krönika...
Vi får se vilka reaktioner får jag höra nu...
Nu tar slut min korta lunchrast och jag ska träna några rapplåtar med mina "rappkungar"
ha en bra fortsättning på dagen!!!
Min inspirerande vecka
I måndags hade vi på slolan fackligt möte där vi pratade om aktuell situation i svenska kommunala skola. Jag kom hem upprörd trots att nedkärningarna inte kommer att riktas mot mitt yrke denna gång. Men situationen i kommunala skola bör beröra oss alla. Jag tog stavar och gick ut för att lugna mig men när jag kom tillbaks ville jag bara sitta framför dator och skriva min insändare till Sundsvalls tidning. Så föddes min inlägg KOmmunal slola är bra som jag skickade i väg samma kväll.
Vilken överraskningen var för mig att kunna se min inlägg i tidningen redan i onsdags! På mitt jobb läste den många av mina kollegor och kramade mig för modiga ord.
I onsdags kväll tog jag en lång promenad med stavar ner till havet och fångade på bilder otrolig vacker natur. Havet var pratsam toch glatt, det friades av is och sjöng sin segersång. Jag satt på stranden en stund och funderade över mitt liv i detta vackra land. Det kändes vår i luften som berusade och samtidigt uppfriskade mitt huvud.
När jag kom hem och åt middag med min sjuka man började tankarna snurra i mitt huvud. Jag satt mig framför dator och om en timme föddes en krönika. Jag kände mig nöjd och samma kväll skickade krönikan till ST.
Kan ni föreställa min reaktion när i torsdags fick jag svar och tack för krönikan som kommer att publiceras! Jag var på sjätte himlen!
I fredags kom en annan överraskning. I ST hittade jag kanslichefs från friskolornas risksförbund kommentarer på min inlägg om Sundsvalls kommunala skola. Vissa hans repliker gjorde mig upprörd och i fredags satt jag på kvällen och skrev min nya insändare som svaret på kanslichefs kommentarer. Den kommer jag att skicka iväg imorgon.
Så här har min vecka sett ut. Turbulent eller hur? Igår laddade jag batterierna på spår vid Sidsjön, åkte 3 varv och var super stolt över mig. Imorse drog jag dit igen. Det var ett fantastiskt väder men mina skidor var jobbiga och gled för mycket bak. Jag är ingen proffs på att valla skidor till rätt väder!!!
Tog några vackra bilder och njöt av fint sällskap vid dammen.
Nu ska jag köra yogapass och sedan landa i "jury" soffan framför TVen. Ha ni en fantastisk kväll och tack för att ni tittade!!!!
Det var en fantastisk söndag
Det har varit en fantastisk söndag och jag är helt nöjd och tagen. Men vet ni vad som har varit en extra glädjande för mig på Kvinnors dagen? Samtal med min lilla mamma. Oh, jag saknar henne så mycket men vad kul att jag fått prata med henne idag. Det har varit bästa present för mig ...Tänk hur lite man behöver ibland för att känna sig helt lycklig!Bara några varma ord av dem som vi älskar... Och mina fantastiska vänner i Vitryssland som har besökt mamma på sjukhuset med blommor och presenter... Och jag har inte bett dem om detta...
Du ska vara en udda person för att lyckats...
Har ni märkt en ny tendens i Melodifestivalens omröstning och vilka som får folkets sympati och kärlek? Nu för tiden duger inte att du har en vacker röst och ser fin ut. Det är för enkelt och för banalt. Barbidockor med ideela figurer och svängande låtar når inte till folkets hjärta och hjärna. Vi har tröttnat på allt normalt , vi vill ha något som är udda och...stickande... Som tex. Maria Lundberg, en vanlig musikfröken med synhandikapp vars Trying to recall räckte till Globen eller bögig Gud Salo med sin The Ark som tog sig fram ändå till Europa och nu sist och inte minst Carolina av Ugglas med sin urtråkiga ballad som säkert blev ett tröstande plåster på "lidande hjärta" för många svenska kvinnor.. Kan föreställa mig hur många tårar fälldes igår medan Carolina stod på scenen i andra chansen och plågade publiken med sin ballad... Men vet ni...låten fastnade i min hjärna och jag börjar mer och mer tycka om den... Är jag också en udda person då?
Jag leder i tävlingen..
Trevlig helg på er, Tobbe och Karin!!!!
