Mitt eget lilla Vasa lopp
Jag har pratat om detta väldigt länge.Kanske för länge. Men imorse blev det dags för att bevisa att jag faktiskt inte kastar mina ord i luften. Jag vaknade ganska tidigt, åt frukost och åkte ner till Sidsjön. Som ni förstår berättar jag om min skidtur, första skidtur på.... nej, inte så farligt, på tre år... Det var kallt vill jag erkänna och på väg till parkeringen klockan 9.30 mötte jag inte en enda levande männsika. Termometer visade - 10 och jag var så nära att vända mig hem och hoppa under täcket. Men en sak hindrade mig från att göra detta. Jag tänkte på alla deltagare som befann sig på världens längsta maraton till Mora. Nej jag kunde inte missa det -min egen liten insats i stora Vasaloppet.
Det var tomt i spåret men jag uppskattade det. Det är bättre på något sätt att ingen annan skidåkare andas i din rygg och du slipper att känna dig svag och otränad i gemförelse med alla andra som bara brukar glida förbi...Jag hade det lugnt. Njöt av vackra natur och frihet.. Första 3 kilometer visade att mina stavpromenader gav sitt resultat och mina armar mådde mycket bättre än mina ben. Svåraste var det att forsera backen. Mina skidor gled för mycket och jag avsträngde mig kraftigt för att kunna ta mig upp.
Andra och tredje runda gick mycket snabbare. Jag åkte 12 kilometer på 2,5 timmar och var helt slut när jag tog av mig skidor och gick till bilen. Men jag var nöjd och stolt över mig, självklart. Mitt eget lilla Vasa lopp blev verklighet!!!!
