irinka

Jag vaknade imorse ganska tidigt och kände mig utvilad efter bara 7 timmars sömn. I Sundsvall kunde jag sova ibland 12-14 timmar i sträck och hade så lite ork ändå.
Nu är allt annorlundna. Min kropp vägrar att slösa värdefull tid åt många timmars sömn och reabiliterar sig på mycket kortare perioder. Kan det bero på massa andra faktorer som har påverkat mitt liv positivt( fantastiskt jobb, närhet till dotter, trivsamt område, nya vänner mm), ja det gör det säkert.
Mina lediga morgnar tillbringar jag ute i naturen.
I morse ville jag utforska vägen till Karlsberg slott. Och min 2 timmars joggingsrunda hade flera stoppstationer.
9.00 lämnade jag lägenheten med en liten ryggsäck. Dit packade jag lite mat till min nya bekant - katten Mursik som jag mötte igår vid bryggan.
9.20 var jag framme vid bryggan. Ropade på Mursik kis kis och han dykte upp igen från ingenstans hungrig som varg...





Leos foder smakade gott, inget fel var det på Royal Canin.


Mursik satt nöjd vid bryggan och jag önskade honom Glad påsk och sprang vidare.
Vid Huvudsta djurgård saktade jag steg och hälsade på pony och getter.







Sedan sprang jag fram till Pampas marina.
Men min nyfikna blick fastnade på ett konstigt föremål i skogen. Jag kunde inte avstå från att svänga in och se det.
Det var en stubbe med massa svampar på som såg ut som ett monsters huvud. Vad tycker ni???

Jag fortsatte vidare mot Karlbergs slott och om en kvart var framme. Först satt jag på bryggan och vilade.







OH vad skönt det var att sitta där en stund och bli ompysslad av solen!
Efter en snabb vila vände jag mig om och återvände till Huvudsta. Två träffar till värmde mitt hjärta.







Ha ni en fin dag!!!

Kvällen var ung. Jag tog en tupplur till klockan 17.00 och väcktes av solens insisterande smekningar på mitt ansikte.
Valet blev snabbt: jag ville ut i den fria och ta en promenad vid Solna strand. Promenaden utvecklades till 2 timmars vandring med massa oplanerade träffar och överraskningar.
Första träffen blev en hemlös katt som bor i närheten av Huvudsta gård. Han dykte upp av ingenstans när jag satt vid bryggan och mediterade. Utan att fråga mig om lovet hoppade han rakt i mina famn och satte sig bekvämt i mina knän.

Imorgon tänker vi mötas igen men då ska jag bjuda honom på Leos foder Royal Canin...


Andra träffen blev två vackra svanar vid Solna strand.


Tredje träffen var min drömbåt Constancia som kom tillbaks innan påsken. Sagoligt vacker i solens sken...



Sedan mötte jag massa blommor...


Sista mötet skedde i 200 meter från mitt hus. De kom springande från skogen.. en påskkanin??????





Och hemma väntade på mig ett påskdukat bord med goooooooooooooood mat!




Glad påsk på er alla!!!!!!!!!!!!

Jag är en person som måste synas i rutan  hela tiden. Jag gillar att vara i rampljuset på ett och annat sätt.
Jag har börjat med att skicka mina krönikor och bilder till olika tidningar här i Stockholm .
En trevlig överraskning väntade på mig när ett nytt nummer av Läraranas tidning kom ut i torsdag.
Där publicerades en av mina bilder och jag skulle få 900 spänn för detta lilla uppdrag.
Luxit eller hur?
I fredags bjöd jag mina kollegor på skolan på fika och skrev på en lapp:
- Fär jag nio hundra, vill jag dela det med dig i en äppelmelodi? Nej tack, men på fika kan jag visst, bjuda!
De var nöjda minst sagt!

I min ålder börjar man mer och mer tänka på framtiden...Hur mycket kommer jag att orka om 15-20 år? Är jag då lika klar i huvudet, är jag då lika aktiv fysiskt?  Visst, massa saker kan vi själva styra i livet. Att röra på sig vardagligen, äta sunt mat, förebygga stress, hitta egna energikällor, leva i nuet, koppla av och ge och få stora mängder av kärlek - är mina egna hörnstenar.
-Jag lever hälsosamt för att jag inte vill  bli gammal, sa jag en gång till en av mina kompisar.
- Menar du att du inte vill leva ett långt liv? frågade hon med ett leende.
- Nej jag menar att jag vill bromsa åldrandet, svarade jag. Att se ut och vara lika aktiv som nu även om 20-30 år...
- Då kan du uttrycka dig på ett annat sätt, sa kompisen. - Jag lever hälsosamt för att kunna hinna bli gammal...
Hon hade rätt!

Jag älskar verkligen min nya hemort Solna och mest av allt är jag förtjust i Huvudsta stranden.

Hit kommer jag nästan varje dag för att koppla av och ladda ”batterierna”.

Starka positiva krafter från vatten och närliggande skog försörjer min kropp och själ med oberäknad mängd av energi, fantasi och inspiration och bidrar med att jag älskar mitt nya liv ännu mer.

Sista mars tog jag min vanliga runda tidigt på morgonen vid Huvudsta stranden. Uppe vid klipporna satte jag mig ner på en bänk omfamnad av kalla vinden och slutade ögonen för en stund. Tystnaden kramade mig ömt och en välbekant känsla av harmoni och balans spred sig upp i kroppen.

När jag öppnade ögonen upptäckte jag på en gång att jag hade fått sällskap.

Två kvinnor satt på en bänk några meter från mig och pratade.  Jag såg inte deras ansikten men jag hörde deras röster och deras siluetter kunde avslöja en stor ålderskillnad mellan dem.

- Så ska jag sitta med mitt barnabarn om 20-30 år och prata om livet, var min första tanke.

-         Du är för sliten och måste ge upp, hördes unga rösten. - Åk hem och vila , du behöver  en rejäl behandling.

-         Jag har ett dåligt samvete, sa gamla damen. – Tänk på alla barn här som inte har fått sina drömmar att förverkliga på grund av mina riskfulla äventyr.

-         Nu är det för sent att plogas av skuldkänslor, sa unga rösten. – Vad tänkte du på när du åkte på en oplanerad semester till Svarta havet? Just där fick din hälsa de omfattande skadorna och du förlorade alla dina krafter.

-         Snälla, får jag vara här bara en dag till och jag lovar att imorgon försvinner jag gott för många månader.

-         Bara en dag, inte mer så att alla ska uppleva det som ett dåligt första aprils skämt. Men var varsam mot mina blommor, sa unga rösten och pekade med handen mot backen.

 Jag följde hennes hand med blicken och såg massa fina vårblommor som sträckte sina kroppar mot solen.

-         Jag ska vara försiktigt, sa gammal gumma och i samma ögonblick drabbades hon av en stark hostattack.

Jag ovilligt vände mitt huvud mot kvinnorna och kunde inte tro mina ögon. Gamla damen hostade upp… snön..

På några minuter blev all mark vitt. Jag vände mig mot backen och såg att blågula blomknopparna fick sina vackra vita hattar. Då förstod jag allt, vilka dem två som satt och förhandlade, att de var Vinter och Vår.

Telefonsignalen från fickan skrämde bort mina tankar och även mitt sällskap. Jag stirrade mot en tom bänk och kunde inte tro att detta bara var en dröm.

Blågula blomknopparna hälsade mig med sina vita snöhattar.

-          

Jag har verkligen tur med min nya arbetsplats. Här trivs jag som aldrig någonstans och här känner jag mig uppskattad och efterfrågat.
Jag älskar min nya skola och varje morgon åker till mitt jobb med glädje i hjärtat och stora förväntningar.
Jag arbetar med världens roligaste och goaste barn, de förtjänar alla fina ord som finns i världen. Det är dem som gör min vanliga  dag till en minnesvärd upplevelse.
Mitt nya jobb inspirerar mig och håller i balans min kropp och själ. Så harmonisk och nöjd har jag inte känt mig på länge.
Att arbeta i vackra Årstadal är också en stor fördel i mitt nya liv. Varje kväll innan jag åker hem brukar jag ta en promenad i närheten av min skola. Jag kan föreställa mig hur vackert det kommer att bli här när våren kommer!!!!

Det var varmt, det var lugnt, det var festligt inne på stan när jag vandrade där runt vid lunchtiden. Av en härlig julkänsla blev inte så mycket kvar trots en inspirerande omgivning runt omkring...Men jag njöt av vackra färger , fantasifulla skyltar och glada människor.

Klockan visar 22.24 och jag är forfarande i "matkoma", ångrar mig att jag ätit så mycket.
Sammanfattning av kvällen: god middag, glada sånger, lite dans och... lite tårar. Jag saknar så mycket mina anhöriga som bor lång ifrån mig just på dessa heliga tider, då kommer tårar självklar...

Jag lockades ut av glada solen och tog en lång stavpromenad vid Huvudsta stranden. Efter 4 månaders vistelse här slutar jag inte att beundra den sagolika naturen som överraskar mig varje gång med ny skönhet. Min första julafton i Stockholm har blivir grön, solig och färgglad med det har inte varit något besvär med det. Jag älskar denna plats mer och mer och möter varje ny dag här som Guds gåva. Och Huvudsta är verkligen en sagolik oas i huvudstadens jungel..