Jag saknar min lilla syster som bor så långt från mig...

Det gör jag verkligen varje dag. Vaknar på morgonen och tänker på henne och hennes alla barn, ber Gud att bevaka henne och hjälpa med alla livets svåra prov.
Min syrra är för mig som mitt andra barn. Jag tog hand om henne när hon var liten och våra blodband är starkare än någon kan föreställa sig.
I alla svåra situationer finns jag där för henne trots all distans och långa separationer.
Min syrra fyllde år 29 mars och jag ville överraska henne med en ny sång. Sången skulle bli en glad hyllning åt henne men min saknad efter henne omvandlades i någon slags sorg och sången blev ganska trist. Så tycker jag i alla fall.
Man behöver inte bähärska språket för att kunna förstå mina känslor.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0