irinka

Läste i tidningen häromdagen om Centralpartiets arbetsgrupps förslag om förkortning av sommarlovet och införing av tredje skoltermin i grundskolan. Om denna nyhet hade publicerats den första april hade jag reagerat på den som på ett passande skämt. Men centralpartiets Sofia Larsen tänkte på allvar när hon hade lämnat sitt förslag till årets Centerstämman.

Hur tänker man då? - är min spontana fråga. Hur effektivt och inspirerat arbetar vi ,vuxna under soliga och  så efterlängtade varma sommardagar? Hur skulle vi reagera om vi hade blivit av vår rätt till sommarsemester?

Vi kan inte ta från våra barn deras dröm, deras års högpunkt och en viktig del av deras barndom. Redan på vinter börjar många barn räkna dagar till sommarlovet och planera sommarens äventyr.

Som förälder kommer jag fortfarande ihåg hur min dotter längtade efter sköna sovmorgnar, sol och bad, mattefria veckor, avslappnad tillvaro och umgänge med kompisar. Redan i början av maj brukade hon följa noggrant sin kalender och stryka bort dag efter dag kvarstående veckor till sommarlovet. Och redan då, några veckor innan sommarlovet kunde jag konstatera att hennes studieförmåga hade minskat betydligt med kommande vårvärme och sol.

Som pedagog kan jag föreställa mig hur en skoldag kan se ut om vi tvingar våra elever att "hämta kunskaper" i en het sommardag.  Halvtomma klasser (många familjer med invandrar- bakgrund besöker sina hemländer på sommaren), omotiverade och okoncentrerade elever som sitter med tankarna om ett dopp i bassängen eller havet, stressade fröknar som "grillas" av värme i klassrummet, som med hjälp av persienner försöker att "skydda" sina elever från sommarutmaningar och gör allt möjligt och omöjligt för att hålla dem kvar på skolbänkarna till skoldagens slut..

Jag tvivlar på att förkortning av sommarlovet och extra skoldagar på sommaren kommer att berika elevernas kunskaper. Men att detta kan påverka negativt på deras hälsa och minska deras ork under skolåret - det är jag säker på...

Vår långa norrlands vinter lägger sina tydliga spår på vår välbefinnande och stimulans. På sommaren brukar vi alla pigga upp oss och njuta av livet på nytt. Barnen njuter också av livet på sitt sätt. De gillar att hoppa på studsmattor och bada i havet, cykla och plocka smultron, leka i gröna kohagen och springa så mycket att bena blir" fulla med spring" som är solklart i Idas sommarvisa.  Låt dem att bevara sitt livs njutning - sommarlovet som en viktig del av deras barndom och försök att hitta bättre lösningar för att öka lärarledda lektioner...

Jag kände på mig att NÅGON skulle reagera på mitt sista inlägg om friskolornas påverkan på kommunala skolans status och att dessa reaktioner kommera att publiceras i söndags tidning. Jag hade rätt. Imorse hittade jag på engång kommentarer i Ordet fritt av Maria som försvarade friskolorna genom att berätta om enskild friskola där hennes barn kommer att börja till hösten. Att 25 % föräldrar på informations möten hade invandrarbakgrund kunde inte övertyga mig om att friskolorna är lika öppna för alla barn i samhället. Engelska skolan som kommer att öppnas i Sundsvall kunde utan att avstänga sig nå denna grupp av invandrare som kommer från engelsk talande länder. Självklart är de välkomna till friskolan , barnen som redan har engelska som sitt modersmål. Utan att "leka" detektiven kan jag gissa att invandrarföräldrar som närvrade på informations möten behärskade engelska...
Jag vill inte försvara kommunala skolans "svaghet" genom att lägga skulden på friskolan. Man kan inte kamma alla med samma kam. Och att många kommunala skolor  har tappat inte bara sin status men även sin kvalitet- är inte något nytt. Så jag är glad att få olika reaktioner och kritik på mina inlägg och jag hoppas att dessa reflektioner läser dem som arbetar i kommunala skolor och som har tappat greppet om sin viktiga roll som pedagog. För att om barnen springer runt i klassen och gör vad de vill beror på pedagogens brister....Och när jag försvarar kommunala skolan tänker jag i första hand på min egen skola där görs massa positiva förändringar för att göra skolan mer attraktiv. Men görs samma saker på andra kommunala skolor? Det är tveksamt!  Så lyssna på kritiken och börja omorganiseras!

Jag tror att det är dags för mig att börja ägna mer plats i mitt blogg åt pedagogiska diskussioner och reflektioner. Jag är nog tillräckligt erfaren för det och kan ge många nyttiga råd till många pedagoger som behöver det.  Det är dags att sortera mina tankar, ideer och upplevelser och ge dem livet på nytt! Det är dags komma ut från "garderoben" och säga högt vad jag tycker och tänker.
Förresten, jag är bra på att ordna shower på fritids. Nutidens barn vill bli sedda, hörda och betraktade. De vill ha kul och vill härma sina idoler. Många älskar att sjunga, många- att dansa, finns de som älskar att vara med i teater och vill ha någon roll...Det finns barn som skriver vackra dikter men har aldig haft någon chans att läsa dem upp.
Jag "spånar" efter alla dessa talanger på min fritids och bjuder dem att vara med i månads show. Självklart är det viktigt för mig att hitta tid för att lyssna på alla "nybakade" artister, hjälpa dem med akompanemang, kläder, vissa dansrörelser, teaterrepliker.. Den rollen som jag tar på mig (arrangören) kräver ibland min lediga tid hemma. Men det står jag för...Resultaten blir så överraskande och glädjande att jag glömmer bort min trötthet och stressmoment..
Imorse skrev jag en ny låt som jag tänker sjunga på månadsshow på onsdag. Jag kommer att klä mig som Pippi Långstrump och ska bjuda på några roliga gåtor och överraskningar... Redan nu kan föreställa mig barnens glada ögon och höra deras förtjusta skratt.. Och detta är högsta belöning för mig , pedagogen...

Det blir kanske inga papperstidningar i framtiden men just nu läser många fortfarande pappers variant. Jag har blivit förvånad idag när jag har fått massa reflektioner från alla möjliga "hål" på mitt inlägg i Sundsvalls tidning. Folk läser, folk bryr sig men varför ingen mer reagerar och skriver något för att stödja mina tankar och funderingar???
Jag i alla fall är nöjd att jag hade fått säga högt vad jag tycker och tänker...

Jag har min första paus på dagen och känner mig väldigt trött. Undrar vad kan det bero på.. Solen skiner och våren är på väg men det hjälper inte att kämpa mot trötthet...Kanske behöver jag extra tillskott av vitaminer i denna tid på året? Eller minska mina fysiska aktiviteter och ligga mer i soffan.
Nu har jag ställd mina skidor i förrådet för gott denna gång. Tror inte att kommer att kunna åka mer fast vem vet? Naturen överraskar oss mer och mer..
På lördag publicerar dem kanske mi krönika... Det var svårt att minska den från 4000 tecken till 3000, kändes allt rolig och viktig men jag var tvungen att minska texten för att kunna publicera den.
Min man tog på mig kort( man skulle skicka en bild på sig) och den passade bra till min krönika...
Vi får se vilka reaktioner får jag höra nu...
Nu tar slut min korta lunchrast och jag ska träna några rapplåtar med mina "rappkungar"
ha en bra fortsättning på dagen!!!

Det har varit en fantastisk söndag och jag är helt nöjd och tagen. Men vet ni vad som har varit en extra glädjande för mig på Kvinnors dagen? Samtal med min lilla mamma. Oh, jag saknar henne så mycket men vad kul att jag fått prata med henne idag. Det har varit bästa present för mig ...Tänk hur lite man behöver ibland för att känna sig helt lycklig!Bara några varma ord av dem som vi älskar... Och mina fantastiska vänner i Vitryssland som har besökt mamma på sjukhuset med blommor och presenter... Och jag har inte bett dem om detta...

Min kära man har visat mig en gång till vem som bär byxorna hemma. Halva dagen har han ägnat åt att skruva, spika, sätta ihop möbler. Igår köpte vi ett fint datorbord med massa lådar och tillbehör till hans rum så idag har han satt igång med det. Jag skulle aldrig i mitt liv klara det. Jag har bara sett ritningar och upplevde ett stort behov att ta friskl luft. Medan jag har promenerat ute i skogen och lyssnat på fåglar har min man jobbat hårt och allt blivit färdigt ganska snabbt.
Jag är stolt över honom, självklart. Tack denna fantastiska människa är jag så energifylld och inspiratiosrik. Igår ägnade jag en dikt åt honom:
Du är mitt allt - min vän, min man, min bror,
Min domare, min älskare,min Gud.
Du är min kärlek, min svaghet, min tro,
min glädje, mitt hopp och mitt förnuft.

Som vän är du rättvis, omjuk och cool,

du lyssnar på och stödjer mig i allt.

Du skyddar mig liksom en store bror,
du följer mig i livet överallt.
Jag känner mig utvald och speciell,
med dig, min underbara, kära man,
du gör mig lycklig, värdefull och hel,
du lär mig vemär falsk och vem är sann.
Som domare är du rättvis och klok,
Du peppar mig och ger mig stimulans,
Jag läser upp för dig min nya bok,
du hittar alltid tid och jag får chans...
Som älskare är du den som ger mer
än får tillbaks, din kärlek är som eld.
Den värmer starkt men bränner aldrig mig,
den väcker lust i hjärta, kropp och själ.
Som Gud ger du mig Tro och visar väg
från Ovisshet till Livets Paradis,
om jag har tagit nåt felaktigt steg,
och har misslyckats vet du var jag finns..
Oväntat har du kommit i mitt liv,
min vackra prins från ett olyckligt land,
Din väg var lång och även tusen mil
har inte hindrat dig att få min hand.
Jag älskar dig och varje ögonblick
vill ha dig bredvid mig så stark och stor,
Jag känner mig otrolig yng och snygg
med dig min vän, min man, min store bror!!!!

Har ni märkt en ny tendens i Melodifestivalens omröstning och vilka som får folkets sympati och kärlek? Nu för tiden duger inte att du har en vacker röst och ser fin ut. Det är för enkelt och för banalt. Barbidockor med ideela figurer och svängande låtar når inte till folkets hjärta och hjärna. Vi har tröttnat på allt normalt , vi vill ha något som är udda och...stickande... Som tex. Maria Lundberg, en vanlig musikfröken med synhandikapp vars Trying to recall räckte till Globen eller bögig Gud Salo med sin The Ark som tog sig fram ändå till Europa och nu sist och inte minst Carolina av Ugglas med sin urtråkiga ballad som säkert blev ett tröstande plåster på "lidande hjärta" för många svenska kvinnor.. Kan föreställa mig hur många tårar fälldes  igår medan Carolina stod på scenen i andra chansen och plågade publiken med sin ballad... Men vet ni...låten fastnade i min hjärna och jag börjar mer och mer tycka om den... Är jag också en udda person då?

Ja, det var dags igen att banka framför TVen och rösta på sina favoriter. Av alla 8 bidrag var BWO den grupp som jag har önskad mest att se med i finalen. Jag vet att låten inte var jättestark och kläderna såg riktigt töntiga ut men jag hoppades ändå på deras bästa. Min besvikelse blev stor... Som vanligt väljer tittarna artister som har lite chans att väcka intresse i Europa.. Nu är det dags för Måns och EMD, mina två favoriter , ge gärnet i Globen.. De kan konkurera på internasionell nivå, tycker jag men resten... är bara kompleterring till vackra showen.. Men tänk om Carolina av Ugglas kommer att vinna hela skiten. Då bränner jag upp min gitarr och slutar att titta på detta program! För alltid...

Jag läste någon gång för länge sedan om att man aldrig blir gammal om man arbetar med barnen. Sanningen ligger i dessa kloka ord och barnen smittar oss pedagoger inte bara med sin livsglädje och energy men även med sin barnsyn på många olika saker..
Idag på förmiddagen satt jag med några sexåringar och åt lunch i skolrestaurangen. Barnen hade en livlig diskussion om... Melodifestivalen.
- Jag älskar Agnes för att hon har så vackert hår och guldbyxor, resonerade en av flickor.
- Jag blev besviken på BWO, de hade töntiga kläder, sa andra flicka.
- Amy Diamonds är bäst, kom tredje flicka i samtal,jag har alla hennes cdskivor...
En sexårig pojke lyssnade på flickornas tjat och väntade på sin tur.
- Har du någon favorit i Melodifestivalen? frågade jag honom...
- Självklart, sa pojken glatt. Kevin Borg är min idol. Jag röstade på honom en gång och då svarade han själv i telefonen och sa till mig: Hej , det är Kevin och tack för din röst...

Jag har pratat om detta väldigt länge.Kanske för länge. Men imorse blev det dags för att bevisa att jag faktiskt inte kastar mina ord i luften. Jag vaknade ganska tidigt, åt frukost och åkte ner till Sidsjön. Som ni förstår  berättar jag om min skidtur, första skidtur på.... nej, inte så farligt, på tre år... Det var kallt vill jag erkänna och på väg till parkeringen klockan 9.30 mötte jag inte en enda levande männsika. Termometer visade - 10 och jag var så nära att vända mig hem och hoppa under täcket. Men en sak hindrade mig från att göra detta. Jag tänkte på alla deltagare som befann sig på världens längsta maraton till Mora. Nej jag kunde inte missa det -min egen liten insats i stora Vasaloppet.
Det var tomt i spåret men jag uppskattade det. Det är bättre på något sätt att ingen annan skidåkare andas i din rygg och du slipper att känna dig svag och otränad i gemförelse med alla andra som bara brukar glida förbi...Jag hade det lugnt. Njöt av vackra natur och frihet.. Första 3 kilometer visade att mina stavpromenader gav sitt resultat och mina armar mådde mycket bättre än mina ben. Svåraste var det att forsera backen. Mina skidor gled för mycket och jag avsträngde mig kraftigt för att kunna ta mig upp.
Andra och tredje runda gick mycket snabbare. Jag åkte 12 kilometer på 2,5 timmar och var helt slut när jag tog av mig skidor och gick till bilen. Men jag var nöjd och stolt över mig, självklart.  Mitt eget lilla Vasa lopp blev verklighet!!!!