irinka

Jag har inte börjat skicka mina material till min vitryska tidning men de fortsätter att publicera mina reportage som de inte hunnit att publicera under året. 
- Du är i tidningen varje vecka, reporterade min lilla mamma när jag pratade med henne i morse. När hinner du att skriva så mycket?
Jag blev fundersam i början. Jag har inte skickat än någon reportage efter min resa dit. Men när jag satt och undersökte alla mina insändare som hade blivit publicerad där förstod jag att det fattades 3. Dessa tre passade tidningen på och använde nu när jag var upptagen med svampplockningen och sommarhyllningen.
Men roligaste av allt är att jag finns kvar på tidningens framsida på nättet som nyhet, på så sätt vill mina vitryska kollegor hylla mitt arbete i tidningen och påminna mig att de väntar på mina insändare...

Jag gjorde det igen. Uttråkad av tvådagars höstliknande väder glömde bort att dra ner svarta rollgardiner. Och typiskt och oväntat – söndags sovmorgon blev avbruten av bussiga solstrålar som tog sig lätt in i mitt sovrum och började leka kurragömma på mitt ansikte.

Jag blev glatt överraskad av vädrets förbättring och efter några minuter sjöng i duschen om sommaren:

-         Och efter regnet så kommer solen igen.

 Jag skyndade mig ut, ner till havet för att fånga sommarens kanske sista soliga dag.

Jag ”landade” på en klippa vid stranden omfamnad av kärleksfulla vinden. Vågornas avslappande viskande fyllde min kropp med harmoni och balans och jag kände tydligt och klart hur  den magiska energin från vatten, solen och luften strömmade in i min morgontrötta och svaga kropp.

-         Är inte det en stund av lycka då vet jag inte vad lyckan är, pulserade i mitt huvud någons kloka fras och jag höll med tagen av sommarens skönhet.

Den nakna solen tog sitt morgondopp i havet och tusentals solstrålar avspeglades i vattnet. Jag blev bländad för en stund men ögonen vande sig snabbt till solens sagolika uppenbarelse.

Det luktade bär och svamp från den närliggande skogen. En stark doftblandning av nyponrosor och renfanor berusade mitt huvud och otrolig känsla av välbefinnande och lycka paralisserade min kropp.

Jag älskar svenska sommaren,

som är det finaste, jag vet,

som kan förtrolla var och en

med sin gudomliga skönhet , sjöng jag tillsammans med vågorna min alldeles egen hyllning till svenska sommaren.

Jag blundade en stund och sorterade alla mina sommarminnen. Upplevelser, dofter, färger, smaker. Alla dem som skulle kunna fylla min kropp med styrka och glädje under mörka kalla höst och vinterdagar, som kunde inspirera och berika min vardag just då jag mest behövde det.

 Långa promenader ute i naturen, lyckliga stunder med skolbarnen på badet, sena kvällar på klippan vid havet, nya upptäckelser av blommor i skogen och vid ängen, picknicker och första smultronplockanden…

Dofter av syren och liljekonvalj, nyklippt gräs, grillat kött och vått asfalt, havsalt och åskväder.

Färger av sommarhav och himlen, växer och blommor som just denna sommar överraskade min fotokamera med otroliga nyanser, tusentals ballonger på Nationaldags firande och nymålade Sundsvalls drakar .

Smaker av glass och sommartårtor, jordgubbar och surströmming, räkor och svampar..

Ljud av lastbiltutande vid studentfiranden, fiskmåsarnas dialoger, vågornas glada sånger, mopedisternas sena hälsningar, regngråtande och långa skrattstunder från grannarnas balkonger.

Sommaren var underbar med många soliga dagar och ljusa nätter, med generösa temperaturer och lagom stora naturöverraskningar.

Jag satt stilla på klippan och tänkte på att jag aldrig skulle bli mätt av sommaren, aldrig trött på den…

Men djupt i min själ önskade jag ändå att den skulle ta slut för att ersättas av regniga Hösten.

Och vet ni varför?

För att kunna uppskatta Den som naturens gåva och längta efter Den . Dag efter dag  till vårt nästa möte…

Det har jag bestämd idag. Att jag ska börja skriva på nytt , sortera dagens upplevelser, ge kloka råd och på så sätt hålla min blogg i livet.
Som jag hade sagt förut berodde min tillfälliga tystnad på sommarens fantastiska dagar och jag passade på att vara ute så mycket som möjligt för att hinna få i mig alla dessa gudomliga sommarens dofter, färger och överraskningar.
Imorse var det inte något undantag. Jag väcktes av några hungriga kråkor som gapade ute och var tacksam för det. Öppnade fönstret och ovilligt släppte in stressiga vinden som började på en gång leta efter något i mitt sovrum. Vinden var kall och obehaglig så jag var inställd på en kall dag. Tur att jag hade fel.
Efter halvtimme var jag i skogen som låg bara 200 meter från mitt boende och plockade svamp. Efter två regniga dagar hade svamparna dykt upp där och här så jag behövde inte avstränga mig och gå långt för att kunna plocka en hel korg.
Halvtimme senare lämnade jag svampkorg hemma , tog mina gångstavar och drog mig på en lång morgonpromenad.
Jag älskar verkligen denna magiska stunden av umgänge med naturen när jag får vara mig själv, lite bussiga, romantiska, barnsliga och mycket skrattfulla tjej som går ensam med sina stavar, pratar med alla blommor, växter och fåglar, skickar kärleksförklaringar till havet och himlen, ståller frågor till sig själv och svarar på dem..
Efter en stund av rask promenad lade jag mig på en livräddsbåt, som var halvnedgrävd i sanden, blundade för en stund och tänkte på pappa. Som inte finns kvar i livet och aldrig mer får se denna fantastiska sol, aldrig mer får höra fåglarnas sånger, aldrig mer får uppleva livets glada stunder.
Jag älskar livet och ber Gud att kunna njuta av det i många år....
Amén!!!

Idag har jag besökt djuraffär och har köpt ett nytt koppel för Leo. Min lilla pojke behöver frisk luft och uteumgänge så jag har bestämd mig för att börja med hans nya liv redan idag.
Leos första promenad nere vid stranden har blivit dagens upplevelse för honom och för mig.
Han fick skratta mig så mycket!!!