irinka

Efter min tunga arbetsdag när huvudet håller på att explodera och ibland är jag nära att spy skyndar jag mig hem där jag får fred och harmoni, min egna frizon som håller mig vid livet i detta land med så många konstigheter och ofattbara lagar. Jag saknar min riktiga jag och ibland känner jag mig så misslyckat och knäckt att jag vill bara flytta bort. Alla mina drömmar är förstörda för länge sedan och jag är trött på att leva i ovisshet och med ständiga förändringar.
Är det ålderskris? Kanske.
Eller kanske min ovilja att vara som alla andra för att jag inte är som alla andra!!!!
Jag vill fortsätta att skriva mina glada sånger och hålla på min musik trots inspirationbrist och tråkiga vardagar!!!!
Jag vill fortsätta att tro på livets glada stunder och dela med dem andra läsare mina tankar och åsikter trots att många hindrar mig att göra det!!!!
Jag vill fortsätta att vara en älskade mor och kärleksfull fru trots att mitt hjärta och min själ har tömts på kärlek varje dag...
Hur länge kommer jag att orka stå ut????

När jag tittar på min älskade katt får jag avundas ibland. Han får så mycket uppmärksamhet och kärlek som vissa människor inte kan få i sitt liv. Om jag vore ett djur skulle jag välja att få Leos öde, bara om jag hade kunnat spela gitarren på något sätt... Men kanske framtidens katter kommer att vara lite annorlundna och moderna och spela på olika instrument??? Och att latta sig någon gång skulle bli också skönt..
..

Jag älskar att skriva och när jag promenerar får mina tankar möjlighet att sorteras så det är oftast väldigt snabbt arbete för mig att landa framför bordet och skriva ner allt jag tänker..
Nu går jag och funderar  mycket över pedagogernas roll i barnens vardag. Nutidens skola ser mycket annorlundna ut och det går inte att lösa alla problem genom att bara vara pedagog. Varje pedagog måste ha det lilla eller stora extra som saknar många barn hemma- värme och förståelse som barnen märker tydligt i din blick i dina ord och dina handlingar.
Under denna vecka har jag fått 3 varma brev från flickor på min fritids. Tre olika grupperingar utan att veta det satt och skrev fina brev till mig. Men i varje brev stod en magisk fras som gjorde mig glad och lycklig: Fröken Irina, du är världens bästa fröken...Jag hittade tid och mötte alla tjejer och tackade för fina ord.
Det är väldigt viktigt för oss pedagoger att hitta tid, att ägna tid åt alla barn på skolan. Ibland gäller det bara att säga hej eller få ögonkontakt. Barnen behöver känna att de är viktiga, var och en, att de är sedda och bekräftade.
Och för dem som vill bli sedda lite extra, kan en duktig pedagog alltid planera  något speciellt. På min skola har jag börjat köra ute på rasterna spontan konsert Skolans talanger. En förstärkare med mikrofonen finns till hands och jag försöker hitta kareokeinspelningar. I onsdags körde vi igång med För att du finns låten av Sonja Aldén, nästa onsdag kommer det att bli minst 6 skolans talanger som ska ge järnet på skolgården.
Det behövs så lite för att göra barnen nöjda och lyckliga. Bara lite vilja av oss vuxna och engagamang...

De kommer att värma mitt hjärta under vinters kalla kvällar...

Hemma hos mig regerar vackra hösten:

Det fattas ord att beskriva kvällens himmel. Bilder säger för sig själva.
Jag stod på balkongen och bara njöt... Gud vilken skönhet!!!!

Idag har jag skrivit en ny krönika som jag kommer att skicka till ST. Det handlar om Idolprogrammet, livets mening och min egen erfarenhet som artist. Idol gör mig ledsen när jag ser att så många unga människor söker sig till Idolutmaningar utan att ha minsta talang eller artisteri... 
Jag hade en stor chans i livet att stå i rampljuset men valde en annan väg.
Krönikan väckte gamla minnen och jag tog fram ett kassetband från min sista konsert i Vitryssland 1995 och tittade på den en gång till.... Sedan var det en timme sjungande med mikrofonen med min kareokemaskin och några låtar med gitarren. Jag älskar musiken utan tvivlan och den hjälper mig att ta bort saknaden efter min familj...
Och medan jag hade gjort ordning i mitt blåa rum lyssnade jag på mina stora idoler - gruppen BEATLES.

Så här såg jag ut för 14 år sedan..

Jag vaknade ganska sent i morse ca 9.30. Med tunga steg kom fram till fönstret och drog upp de svarta rullgardinerna. Jag hoppades på regnvädret, helst skulle det spöregna. Men tyvärr allt såg ljust ut. Till min stora besvikelse men samtidigt till en stor glädje.
Det är nämlingen så här ligger det till- jag behöver dåligt väder för att kunna stanna hemma och ta hand om min lägenhet. Det finns så många saker som väntar på mig dag efter dag men jag orkar inte hålla på någon revolutionerad ommöblering när det står fantastiskt väder ute. Jag flyttar alla mina engagemang hemma till lämpligt tillfälle men...Helgen kommer med värme och sol och att stanna hemma och hålla på möbelsortering känns dumt och tråkigt.
Så var det likadant imorse. Jag pressade apelsinljuce, drack det och stack ut på promenad. Två timmar vandrade jag bland klippor, i skogen, nära havet, upptäckte väldigt många hösttecken. Men jag hade inte kamera med mig så imorgon tänker jag upprepa samma sträcka och ta många fina kort.
På kvällen ägnade jag ändå lite tid åt att få ordning i ett av två vardagsrum. Jag kallar det "blåa rummet". Leo älskar detta rum och sover ofta i mjuka fåtöljen i väntan på mig.
Jag har plockat bort några saker  men har det svårt att kasta dem. Det finns så många grejor hos mig som jag har fått från mina resor utomlands. Varje föremål har sin historia men de alla tillsammans skapar kaos på mina hyllor och jag måste börja med att sortera bort vissa saker....
Så här ser ut mitt blåa rum just nu( imorgon ska jag byta gardiner orange gardiner mot blåa)



Kung Lejon på sin plats:



MInnesaker från olika länder i mitt blåa rum:

Denna fråga ställer jag till mig själv för att jag beskriver hösten som en tråkig årstid i alla mina egna låtar. Jag tror att det är dags att ändra tonen och börja beskriva hösten som en vacker upplevelse.
Idag hra jag verkligen kommit igång med mina stavpromenader. Kom hem strax efter 17.00, stekte fläskfile med svampar, kokade pasta, fixade ruccolasallad med tomater och små bitar av feta ost och stack i... skogen.
Jag bestämde mig för att inte plocka svamp, ta en rask promenad men stanna för fptpgraferingen om det behövdes.
Då fick jag en givande stund med Mister Höst på tu hand. Vad duktig han är denna oslagsbara konstnär som på så kort tid har hunnit att kasta sina glada färger och nyanser här och där..
 


Jag blev förstenad en stund vid havet när en stor båt dykte upp.



varje årstid har sina skönheter




Vackra rönnträd gläder alla blickar

Jag har plockat några blommor som jag tänker ta till skolan och rita med barnen

Mörkret kom smygande och jag blev överraskad av oväntad "spöke".
Spöken var snäll och vi gick hem together...


Vad vore livet utan hösten...
Ingenting!

Jag hade inga stora förväntningar med min födelsedag. Visste för länge sedan att min kära man skulle jobba just denna dag så jag valde själv att inte bjuda in någon. Nelia och Thomas kunde inte komma heller. Så jag planerade ingenting.
Men i fredags fick jag veta att min mans arbete hade flyttats till nästa vecka. Tänk vad besviken hade jag blivit!
Men jag är inte en person som sitter och gnäller, jag försöker alltid  att tänka positivt och tro på livets glada stunder.
Jag vaknade kl.10 och upptäckte att min man var redan borta.
- Det blir nog någon överraskning, tänkte jag spontant.
Klockan 11 ringde telefonen och kuriren från Riviera blommor meddelade att hon hade ett paket för mig och blommor.
- Det är säkert Nelia och Thomas,-drog jag slutsatsen och satte på en vacker musik. Jag dansade glatt en halvtimme och svettig och trött landade i mitt badkorg för att njuta av morgonen.
Telefonen ringde igen. Min bästa kompis från Minsk Galja och hennes man önskade mig all lycka i värden. Galja bad mig att sjunga för henne så jag hämtade gitarren och sjöng i luren.
Min man dykte upp med ett paket. Det var efterlängtade spikmatta. Jag fick en av min dotter i fjol men den var för liten och för svår att montera. Nu fick jag en riktig skön matta med underlag.
- Det blir en festlig middag, sa min man. Lämna köket, jag ska regera här nu.
Vad glad jag blev! Kopplade kareokemaskin och "plågade" mina grannar med mitt sjungande.
- Vi ska tipsa dig till Idol, sa en av grannar häromdagen.
- Om jag hade varit ung hade jag sökt till Idol själv, svarade jag med leende.
På kvällen pratade jag med min syster, hennes man och dotter. Min andra syrra ringde inte och det var lite konstigt. jag kunde inte heller få tag på min lilla mamma, hon var inte hemma, kanske igen var hon sjuk...
Bordet såg fint ut tack min älskade man.



Han lagade min favomaträtt och fixade en flaska min favochampagne



Jag klädde mig i lilla- min favofärg



Min egen present till 45 års jubileum- nya glasögon som var svindyra..



Efter middagen öppnade jag många paket som jag fick redan i juli av mina nära och kära i Vitryssland.



Syster Tamara köpte en fin svindyr väska( törs man ta den på jobbet?)


Vännen Luda skickade vackra kaffekoppar


Syster Marina och hennes familj gav mig en guldring med gravering  Att GUD bevakar över dig
( den ska jag bära varje dag)

JOsé köpte ett vackert silverhalsband, kraftigt och magiskt, jag kommer att använda det efter 50..



Jag fick en speciell present från ...en man som har älskat mig hela sitt liv ( min man vet om det), min barndomskompis som lärde mig att spela gitarr någon gång i livet och som ersatte mig en brorsa som jag aldrig hade fått... Han heter Ura och han var på besök hos mig i somras och glömde inte om min 45 års Jubileum.



Men så klart bästa present var från min lilla princessa och hennes prins. Deras blommor och chokladen kunde jag inte gemföra med något.



Och självklart var min mans engagemang det bästa som hände mig denna kväll.
Tack att ni finns alla i mitt liv!!!!!!!!!!!!!!!!!

Vad kul att kunna skriva dessa magiska ord som har så stor betydelse för mig: jag är frisk igen! Imorse besökte jag vårdcentralen, lämnade massa prov men kunde andas ut för att jag mådde betydligt bättre än i fredags. Läkaren sa att jag fick själv avgöra om jag behöver vara hemma mer tid, det ville jag inte, jag saknade umgänge med människor alla dessa 8 dagar som jag tillbringade i sängen, jag åkte till jobbet, till mina barn och kolleger, till stormiga livet och nya utmaningar.
Dagen gick fort. När jag kom hem visste jag exakt vad min utmattade kropp ville att ha. Jag saknade min skog, mitt hav, mina sköna stunder på tu hand med naturen. Jag ville ut så klart.
Skogen mötte mig med tystnaden. Jag kände tydligt på mina kinder  höstens kyliga pussar. Ja, jag missade det. Höstens ankomst.
Nu var hon här, regerande skönhet. Välkommen!

Som jag har sagt förut är jag en riktig svampfantast. Att vara i skogen och plocka svampar är för mig ett sätt att vila och slappna av..
Denna sommar har jag varit mycket ute på jakt efter nya upptäckter av blommor, fåglar , svampar med min trogna vän - fotokamera.
Idag vill jag presentera mitt egna svampgalleri med många okända för mig svampar som har väckt mitt intresse och har stoppat min blick...
Titta och njut!!!

Typiskt mig....Skolan har bara börjat och jag har redan blivit smittat av influensa. Som tur är det inte världberömda svininfluensa som sprider skräck och oro i hela världen... Fast vem vet....På vårdcentralen blev jag övertygad om att det var en vanlig influensa och jag köpte det.
Ligger hemma, har så himla ont i halsen att inte kan svälja egen saliv...och väntar på förbättring. MIn stackars mage klarar inte alla mina  mediciner som jag stoppar i mig mot infektion i stora fingret, öroninflammation, feber och halsinflammation. Jag har inte ätit något idag, bara druckit blåbärssoppa så känner en viss svaghet i bena...
Men ute skiner solen och himlen är blå! Orrätvisst och elakt!!!!
Leo vakar hos mig, han ligger på min säng och lyssnar på mina andetag. Min trogna lilla älskling...Ibland vaknar jag av hans pussar och då går jag in i badrummet och hämtar hans tandborste.. Men jag tror att min andedräkt just nu i dessa sjuka tider  är mycket sämre än Leos men han bryr sig inte om det ändå och pussar mig. Min lilla ängel...