irinka

 

 

 Solen lyser med sin frånvaro och jag försöker att sysselsätta mig med hushållsarbete för att inte bli galen. Denna vår kommer jag att minnas. En kall mars påminde mest om december månad, april har överraskad oss med snö och kyla och när de försvann till slut började elände med regnet. Alla dessa tråkiga dagar påminner mest om gråhårig höst. Hur kan kropp återhämta sig om det inte finns en chans?

Jag har inte börjat med jogging..än. Nyinköpta träningsskor och kläder ligger och väntar på sin tur. Jag har provat dem ett par gånger och har lagt dem på hyllan igen. Jag känner mig som en häst som drömmer om sin första lopp efter ett långt uppehåll. 

Det är tur att det finns andra saker i livet att tänka på. Nu ska jag putsa alla fönstren och göra ordning på min balkong. Hoppas att snart kan jag sitta där och njuta av en kopp té och fåglarnas sång.

 Om 1,5 år fyller jag 50 år och detta gör mig väldigt ledsen på något sätt. Att känna sig som en tjej 40+ är helt annan sak är att bli en tjej 50+. Jag tror att jag  har drabbats av ålders kris som sänker min tillvaro totalt och sätter press på hela mig.

Min mamma som fyllde 72 år i januari säger ofta att hon fortfarande känner sig som 30 åring. Att just efter 30 års period tar livet sin oväntade snabba tempo har upplevt många av mina bekanta. Man ska njuta av varje stund och ögonblick innan man fyller 30, förlänga en period av drömmar och föreskelser, hinna med massa saker för att just då stannar tiden på något sätt eller kanske bromsar bara...Efter 30 är det körd, du omvandlas till en galopperande häst och när du stannar för att hålla andan upptäcker att du snart blir 50 år gammal.

 

 

 

Nu har jag fått en ny sysselsättning som kräver mycket tålamod från min man  och  min katt och inte minst mina grannar.Jag har börjat spela dragspel. Inte en riktig stor dragspel ,det är minidragspel men kräver lika mycket träning som vilken instrument som helst. Jag satt ett mål att kunna lära mej en ny sång varje vecka. Och detta mål kommer att ta alla  mina  krafter och styrkor och min lediga tid.

Hur låter mitt minidragspel?  Vill ni lyssna på? Varsågoda!

 

 

Hjaba!

Hur mår ni?

Det är fredag idag, min pluggdag som jag ofta ägnar åt mina olika musikprojekt. Jag vill presentera för er min nya barnsång som heter En sång om dinosaurier.

På min skola har jag en grupp elever som älskar dinosaurier och som leker massa dinosaurielekar. Många av lekar har dem kommit på med egen fantasi i kreativitet. Det är så roligt att observera hur dessa elever omvandlar skolgården till dinosaurieland  och själva omvandlas till dinosaurier. Då lever dem i en egen värld som heter Juracik park. Vi hittade ingen sång som handlade om Juracik park och jag skrev för elever min egen sång. med vilken passion och glädje framför de eleverna denna sång! Det finns inte ord att beskriva det, man måste komma till oss på vår musiklektion och höra det med egna öron.

Men detta är ju omöjligt för alla er och nu får ni chansen att lyssna på sången.

Kram på er!

P.S. nu har jag lyckats med att överföra klippet från YOu Tube utan att störa Nelia!!!! HURRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRA!

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Idag är det mycket speciell dag för vår familj. Vår ögonsten William fyller två månader. Världens gulligaste och vackraste kille har hunnit bli två månader gammal och han sprider glädje och hopp bland alla oss. Vår underbara lillebörn( han heter Björn i andra namn) älskar att le, att sova ute, att njuta av sina leksaker och självklart mest av allt älskar han att vara med mamma och pappa. Mormor( jag) gör all sin bästa för att få plats i lilles hjärta och hoppas han känner hur mycket jag älskar honom!  Barnen är livets blommor, brukar jag höra från mina kollegor.                                                                                                                                                                       Barnen är livets mening vill jag säga.

 

Igår hade jag en inventerings kväll. Jag plockade fram alla mina  plagg för att se om jag skulle behöva förnya min garderob till våren. Nej, det visade sig att jag har haft massa kläder som jag aldrig har använt och som kan passa perfekt till våren. De plaggen som jag tyckte mest om hade jag fotat. Varsågod, titta och kommentera vad som passar mig mest.

 

En fantastisk solnedgång observerade jag hemma hos mig...  

Jag orkar inte mer att plugga och min urtrötta kropp skriker efter nya förändringar i livet. Att sitta och skriva inlämninguppgifter, repetera stämmor på pianot och gitarren, att läsa vetenskaplig litteratur har blivit en del av min vardag. Jag känner mig jagad av studier och all ledig tid spenderar med boken eller instrument i handen.

- Det är bara tre månader kvar och  du blir en legitimrad musiklärare, tröstar min man mig. Han sitter och tittar på sina älskade filmer medan jag plågar hela huset med mina stämmor och monotona inspelningar på dragspel. Just detta instrument måste jag behärska och kunna i avslutning av kursen.

Idag har jag skrivit massa reflektioner över musik och språk i samverkan. Om man vill föreställa min arbetsprocess kan man titta på dessa bilder. Tänk att Katten Leo föreställer mig.   

 

                                         ..   

 

 

 

 

 

 

 

LIlla prinsen har hunnit att bli sex veckor gammal. Tiden går väldigt fort men man märker tydligt alla förändringar som sker i bebisens kropp och själ, hur denna lilla männsika "suger" i sig allt som händer omkring honom.

Det är en otrolig känsla att berusas av  hans doft, pussa hans händer och fötter, njuta av hans röst, smekas av hans blick, känna hans värme och svaghet och bara se honom , denna underbara varelse och skapelse, är magiskt och gudomligt! 

Jag försöker hitta tid i min kaotiska vardag för att umgås med Wiljam minst en gång i veckan. Denna vecka  tillbringade jag hos dotter två långa kvällar och igår fick Wiljam åskåda sin första melodifestivalen. Ett brinnande piano och andra eld effekter bearbetades i bebisens ansiktutryck så tydligt att jag inte kunde hålla skrattet inuti mig.

Sex veckors individ utforskar världen på sitt eget sätt och detta är så faschinerande!

Jag älskar dig så mycket, min prins!

Imorse vaknade jag klockan 8 och kände att kroppen hade  samlat på sig massa energi som behövde släppas ut.  Åt snabbt frukost i sällskap av Leo. Min mans snarkningar ( han hade en liten fest igår hemma hos oss med två killkompisar)hjälpte på traven att välja dagens strategi. Att börja repetera sånger på gitarren och pianot verkade orymligt så tidigt på morgonen så jag tog skidor och gav mig av.

Det var tyst ute. Vid skidspåret marcherade en gammal dam med sin hund i  samma monotona takt som igår. Just  denna dam gjorde mig riktigt förbannad när jag såg henne att trampa på skidspåret.

- Ni har hela fotbollsplanen på er, sa jag till henne. Men ändå måste ni förstöra spåret, har ni nån medkänsla för fannnnnnnnnnn..

Damen tappade andan men lämnade spåret på engång och flyttade till stiget som låg en halvmeter från spåret.

Jag förstår inte och tål inte sådana egoistiska individer som struntar i dem andra och jävlas med dom andra. Att trampa på spåret när stiget finns bara halvmeter från spåret kallar jag för att JÄVLAS inte ett mindre.

I alla falla tanten kunde inte få mig ur balans. Jag tog mina rundor, en efter en, två långa timmar. Solen smekte mitt ansikte, kroppen njöt av solens smekningar och stryk som jag utsatte den för. 15 kilometer på två timmar- min eget Vasalopp idag, 24 februari. Hej på er!

 

Jag vet inte hur mycket man måste kunna för att bli en kompetent musiklärare. Jag som har arbetat  med musikundervisning i 13 år har aldrig föreställt mig att jag ska tröttna på musik och få ångest. Just nu håller jag på att spela allt möjligt som går att spela på och mitt rum har omvandlats till en musikverkstad. Hur orkar mina grannar? Min man och min katt ska snart få en hörselskada och.... en medal för deras tålamod...

 

Imorgon är det måndag igen och jag sitter och gnäller på mitt liv och kan inte acceptera att helgen slutar så snabbt. Man längtar efter och väntar på och sedan kommer de, dessa två lediga dagar och man tappar andan av lyckan och planerar massor av aktiviteter och på söndags kväll konstaterar man besviken att alla planer hade gått åt helsike, man orkade liksom inte att genomföra en hälften av det som man planerat. Hemskt!

Men det finns självklart några ljusa ögonblick som färger helgen i glada nyanser. Jag åkte skidor både på lördag och söndag och det blev en sträcka på 2 mil ungefär.  Jag spelade olika instrument och skrev en ny sång om rymden.En stor glädje och en enorm tränings värk. Jag hade en avslappnings kväll med ansiktsbehandling, kroppmassage och yoga. Då passade jag på  och färgade mitt hår.

Och helgens höjdpunkt blev mitt barnbarns vistelse hos oss, hans första besök hos mormor och morfar. Vår lilla nallebjörn är så underbar!

 

 

 

 

Måndagen är min favorit dag, det har jag sagt många gånger. Denna dag tillbringar jag på universitet, möter fantastiska människor som liksom mig har musik som en stor passion. Vi har så kul tillsamms trots att jag ibland  får panik och prestations ångest. Vilka häftiga saker testar vi tillsammas!

Idag t ex skrev vi en egen låt i 50 talets anda och nu måste jag träna spela den på basgitarr, det blir en riktig utmaning för hela veckan.

Vi har visat för vår mentor  en plankning på Shadows hits Do you wanna a dance, jag spelade elgitarr och sjöng med solisten i refrängen. Synd att vi inte kunde sätta ihop även dansen som vi alla tränade hemma framför var sin spegel.

Vi har tränat sjunga hip hop och Eminems och Timbuktus texter satt inte så lätt i huvud. Där fick vi skratta och skämta väldigt mycket.

Körlektion blev en höjdpunkt på dagen då mina två kollegor presenterade så underbart förslag på sånger. Vi sjöng, dansade, rörde oss till musiken och spelade trummor. Det var skitkul!

Efter en sådan underbar dag av studier drog jag ner på stan och besökte kulturhuset, lämnade mina böcker och tog en kort köprunda i Galleriet. Jag tog några bilder vid Sergels torg.

 

 

blev en härlig upplevelse. Jag vågade aldrig ta mig ut på isen på Mällaren. Men det var så mycket folk där ute så att jag vågade testa isen och ta ett solbad. Solen sken så starkt !

 

 

Imorse vaknade jag tidigt och åkte ner till stan för att närvara på mässan i en rysk kyrka. Fördelen med huvudstaden är att allt finns här. Ryska kyrkan är något som jag längtade efter uppe i Sundsvall. Nu kan jag besöka den när jag vill och det känns rätt.

I kyrkan kan man höra sitt mådersmål och hela mässan förflyttar dig på något sätt hem. Jag fick uppleva där en härlig stund av fred och kunde sortera mina tankar och kunde tänka bara på dom som jag älskar och som är så långt från mig.

Efter mässan passade jag på och tog en lång promenad vid Slussen. Stockholm är så vacker och jag älskar denna sagolika stad mer och mer..                                             

  .

 i