irinka

Imorse vaknade jag klockan 8 och kände att kroppen hade  samlat på sig massa energi som behövde släppas ut.  Åt snabbt frukost i sällskap av Leo. Min mans snarkningar ( han hade en liten fest igår hemma hos oss med två killkompisar)hjälpte på traven att välja dagens strategi. Att börja repetera sånger på gitarren och pianot verkade orymligt så tidigt på morgonen så jag tog skidor och gav mig av.

Det var tyst ute. Vid skidspåret marcherade en gammal dam med sin hund i  samma monotona takt som igår. Just  denna dam gjorde mig riktigt förbannad när jag såg henne att trampa på skidspåret.

- Ni har hela fotbollsplanen på er, sa jag till henne. Men ändå måste ni förstöra spåret, har ni nån medkänsla för fannnnnnnnnnn..

Damen tappade andan men lämnade spåret på engång och flyttade till stiget som låg en halvmeter från spåret.

Jag förstår inte och tål inte sådana egoistiska individer som struntar i dem andra och jävlas med dom andra. Att trampa på spåret när stiget finns bara halvmeter från spåret kallar jag för att JÄVLAS inte ett mindre.

I alla falla tanten kunde inte få mig ur balans. Jag tog mina rundor, en efter en, två långa timmar. Solen smekte mitt ansikte, kroppen njöt av solens smekningar och stryk som jag utsatte den för. 15 kilometer på två timmar- min eget Vasalopp idag, 24 februari. Hej på er!