irinka

Nu är det över. .Läsåret tog slut och jag känner mig tom och lite nedstämd.  Igår hade vi en skön skolavslutning där vårt personalband fick spela. Det kändes så roligt. Jag skulle vilja gärna kunna filma sådana härliga stunder men jag hade ingen som kunde ta på sig ansvaret att fotografera och filma. Nästa år bjuder jag dit min dotter med barnbarn, kanske blir det något för dom?

Denna gång var jag inte lika nervös som på min första skolavslutning här. Men natten blev ändå sömnlös och klockan 5 på morgonen lämnade jag sängen. Jag bestämde mig för att ta en lång promenad till skolan( cirka 10 km.) för att väcka mig ord enligt.

Promenaden var härlig. En nyvaken Stockholm mötte mig med sitt vackraste leende. Solen badade naken och från Västerbron åskådade jag solens kärleksfulla lekar.

Det blir nog en härlig dag, blev min första tanke.

Klockan 8 var jag framme på skolan och vid scenen på skolgården pågick förberedelserna i full fart. Min musikkollega Staffan pysslade med massa sladdar och mikrofoner och alla instrument stod redan ute.

Vid 8.45 var allt inkopplad och vi, musiker, påbörjade genrep.

Alla föräldrar stod och lyssnade på vårt spelande. Men det var inget fel på. Vi spelade jättebra och alla låtar satt. En enda sak som var jobbigt för mig att det var jag som skulle vara solist i alla sånger och sjunga istället barnen. Vissa låtar hade så höga toner att även min falsett klarade inte dom.

Men man vänjer sig till allt. Jag försökte ignorera så stor objuden publik och vi repeterade alla 7 låtar. Sedan hade jag 6 minuter på mig att springa in och byta kläder. Jag tog på mig min vackraste kjol i beige, matchande blus och vackra högklackade skor . När jag kom ut och smög förbi föräldrar som såg mig nyss i jens och tröja och mötte deras beundrande blickar.

9.30 började skolavslutningens ceremoni. Mina ettor och tvåor levererade ett fantastiskt uppträdande med rörelser och vackert sjungande. Förskoleklasserna sjöng vackert och starkt en av programmets svåraste låtar...men de gav järnet!!!!

Ettorna som jag skrev dikter till läste dom så fint att många fick tårar.

Ja, mina underbara, vad ska man säga: sådana ögonblick förlänger livet!

Föräldrarna var mer att nöjda. Under dagen fick jag massor av kramar och tiotals fina komplimanger. Skolavslutningen blev en upplevelse! Jag mina underbara spelpartner, vad glad jag är att ni finns på denna skola!!!!

 

 

 

Två dagar i rad hade jag inte kamera med mig och missade så många sällsynta upplevelser att jag nästan hade blivit arg på mig själv. Hela vintern hade jag kamera i min rygga och fotade ointressanta och deprimerande miljöer men nu när livet kokar omkring mig, har jag plötsligt blivit för trött för att bära en 100 gram tung kamera.

Det som jag hade missat att fånga på bilden går inte att återställa men jag kan ju beskriva dem bilderna med hjälp av ord. Det blir inte lika tydligt men ändå ska jag försöka.

Igår på lunchrasten vid 12 tiden tog jag mig ner till bryggan som ligger i närhet av min skola. Jag hade planer att slappna av en stund och lyssna på vind och vågor. Vid bryggan fick jag syn på en stor båt som fortfarande var på en lång avstånd men som gjorde så mycket oljud! Efter en stund förstod jag hela saken. På båten fanns nybakade studenter och ganska snabbt blev det klart att de skulle gå i land nära min brygga.

Oljudet växte med varje minut och på kajen samlades massa människor som väntade på båten. En stor grupp med tamburiner och konstiga trumpeter började sina välkommens sånger. Jag blev faktiskt riktigt imponerad av deras skickliga spelande. På båten dansades det vilt och många studenter hade olika flaggor på sina axlar. En av tjejer i slöjan  dansade med en iransk flagga och vid kajen väntade på henne hela orkester av iranier med tamburiner.

Båten kom närmare och närmare och jubel växte och växte.

Jag såg några föräldrar som väntade på sina "studenter" i lugn och ro och tittade med stora- stora ögon på "spelmän" som stal hela festen.

När studenter klev av båten  blev det en annan svängning där. I vissa länder är det kanske helt normallt att spruta champagne på nybakade studenter och alla som står i närheten. Men i Sverige vill man inte få  sin vackra kavaj eller kjol nerblött. Stackarna ni som stod där och visste inte hur ni skulle reagera när

helt främmande människor sprang runt med stora flaskor och jagade sina "studenter". Och du lilla mannen som hade en ljus kavaj som fick massa stora fläckar vilken tålamod har du verkligen!

En somalisk flicka/student samlade på bryggan en hel by. Jag undrade bara var alla män tog vägen för att det fanns bara massa somaliska kvinnor och dom försökte blåsa i konstiga trumpeter men iranier med sina tamburiner tvingade dom att "hålla käften"..

Medan en blond blyg flicka fotograferades med sin hund och sin lilla familj bestående av pappa, mamma, store bror och pojkvännen, dansade iransk flicka galet med minst tjugo olika gosedjur/presenter runt halsen och jag blev imponerad att dem inte störde henne. Jag tänkte på min stackars hals som inte orkar att bära en vanlig halsband...och här var det minst tjugo olika gosedjur och plus en stor flaska (leksak) av champagne.

Jag avundades denna flicka..Inte för att hon fick så många presenter, nej för att hon hade så många vänner och släkt som kom och delade hennes glädje...trots att hon hade en iransk flagga på axlarna...

 

 

Det var en fantastisk dag igår som man verkligen inte ville missa. På morgonen hann jag med att ladda batterierna vid Karlsbergs slott, klockan 2 var jag i gamla stan och lyssnade på en fin musik, på kvällen njöt jag av sol och värme på bryggan. Sådana dagar fyller kropp med energi och krafter.

Sommaren i Sverige är en upplevelse om det inte regnar. Det gjorde inte igår. Så njöt jag av naturens kärlek och ömhet...   

Ja, mina underbara, denna ljusa dag har kommit!

Idag har jag haft min sista exsamenation på universitetet!  Så nu är jag färdig med mina studier och kan äntligen andas ut! Overkligt! Studierna har naturligt blivit en del av mitt liv och om ni har bara vetat hur många timmar sammanlagt har jag spelat på olika instrument. I mitt sista projekt redovisade jag mina framgångar med dragspelet som har blivit min ständiga vän och som har berikat mina lektioner med många svängiga melodier.

Efter en tung dag med en del redovisningar och pedagogiska diskussioner gick vi alla( exsamenerade) på stan och år på berömda restaurangen Rice på Nybrogatan. Alla var glada och nöjda med en god buffé och en härlig stund av prat.

Hej då studier! Jag kommer inte att sakna er, men jag kommer att sakna mina fantastiska kurskamrater  och alla roliga stunder vi hade tillsammas!.