Jag utmanar mäktiga vinter
Äntligen! En sådan fantastisk vinter med mycket snö och stabila minusgrader har jag drömt om under många år i Sverige.
Vaknar på morgonen och upptäcker att mitt sovrumsfönster är till häften täckt av snön. När jag kastar blick ut mot stranden konstaterar djupt förvånad att även havet har blivit fångat av kyla och fängslat in i isiga buren. Otroligt! Vilken makt har vinter över naturen!
Idag eller aldrig, uppmuntrar jag mig själv och slänger bort varma täcket. Ingenting kan stoppa mina planer även kyla. Termometer visar minus 20 och min kropp önskar hoppa in i sängen, bort från vinters grymheter. Men min själ tar ett annat beslut. Den längtar ut i den fria, den är inställt på en efterlängtad skidtur.
Det finns inte dåligt väder, det finns bara dåliga kläder, sjunger jag svagt medan packar ryggsäcken. Varm choklad blir en måste idag liksom ett par extra sockor.
Tänker tacksam på min man som har köpt(till min stora besvikelse) underställ för mig i julklapp. Jag anade inte på julafton att den kommer att användas så fort.
Jag öppnar balkongdörren i köket och blir omfamnad av stickande kyla. Kalla luften trycker min kropp mot vägen och smyger förbi mig in. Katten Leo blir paralisserad för en stund av kyliga vågen men återhämtar sig snabbt och kapitulerar från köket mitt i maten.
Du har ju päls, försöker jag lugna ner katten medan jag letar efter min gammaldags tjocka mössa som kan rädda mitt huvud från kyla.
Vinter du är bra,
tack för frost och snö, dikterar jag efter en stund på väg till parkeringen med skidorna på axel. Men min röst börjar svika mig och min optimism håller på att dö när jag märker att min bil har försvunnit i två meters snöhög.
Relax take it easy! ger jag kommando till mig själv. Skidorna kastas åt sidan och ersättas med en spade. Jag tänker inte lägga av nu och återvända hem till min katts stora glädje.
En timme senare efter en rejäl uppvärmning är jag äntligen framme på spåret vid Sidsjön på min första skidtur. Sjön ligger stilla och alla träd och buskar leker tysta leken klädda i vinters vackraste dräkter. En välbekant doft av brinnande ved kittlar min näsa och mina tankar tar mig långt bort i min barndom.
Alla vintrar var då väldigt kyliga, långa och snörika. Men ingen kyla kunde skrämma oss barn och vi tillbringade varje ledig stund utomhus och njöt av vinters överraskningar. Vi åkte pulka, lekte snökrig, byggde grottor och utforskade närliggande skog med skidorna på. Vi mumsade i sig alldeles egen naturglass – istoppar och kände oss superlyckliga. På kvällen trötta men belåtna satt vi vid öppen spis och värmde våra nedfrusna kroppar för att slippa förkylningen och kunna vara på bena nästa dag och utmana vinter med nya aktiviteter.
Just detta – utmana vinter med rörelse och energi tänker jag göra igen efter många års uppehåll. Bäst sent än aldrig. Och trots alla vinters eländen måste jag erkänna att jag älskar denna magiska årstid som berikar vår vardag med harmoni och stillhet och belönar oss med otroliga julupplevelser.
