irinka

Jag utforskade närliggande skog med skidorna på. Gud var roligt det var! Jag skrattade som ett litet barn när jag fastnade i djupa snödrivor och kunde inte ta mig loss. Tur att jag hade stavar och humöret som var på toppen..

 Snart ska jag gå och lägga mig.. Igen... Det känns som bara igår njöt jag av fredags berusande frihet framför TVen med en spännande film på programmet och idag är det redan onsdag.  Visst har det varit inte vilken onsdag som helst. Den har överraskad oss med enorma portioner av snön.
På parkeringen på mitt jobb hjälpte vi åt varandra att "knuffa" ut bilar från stora snöhögar. Jag fick skrapa min bil minst en halvtimme och upplevde en spännande "slalom" åkning på väg till stan. Hemma på parkeringen fick vi  jobba hårt för att kunna parkera bilen på vår plats. En ung kille, vår högergranne på parkeringen  hjälpte oss  med att rensa från snön vår gemensamma plats. När vi var nästan färdiga kom stora traktorn in på parkeringen och började plogga snön. Typiskt oss. Men jag tycker att det har varit kul att skotta snön tillsammans med min man , det gör man inte ju varje dag. Trötta men nöjda kom vi hem till kattens stora glädje. Då bestämde jag mig för en fin middag, laxfilé med potatis och sallad.

Efter midddagen fick jag se min favo Medium som jag hade missat i måndags. Och nu ska jag gå och lägga mig för att kunna njuta av min nästa bok av Lisa Marklund.. God natt på er alla!

Äntligen! En sådan fantastisk vinter med mycket snö och stabila minusgrader har jag drömt om under många år i Sverige.

Vaknar på morgonen och upptäcker att mitt sovrumsfönster är till häften täckt av snön. När jag kastar blick ut mot stranden konstaterar djupt förvånad att även havet har blivit fångat av kyla och fängslat in i isiga buren. Otroligt! Vilken makt har vinter över naturen!

Idag eller aldrig, uppmuntrar jag mig själv och slänger bort varma täcket. Ingenting kan stoppa mina planer även kyla. Termometer visar minus 20 och min kropp önskar hoppa in i sängen, bort från vinters grymheter. Men min själ tar ett annat beslut. Den längtar ut i den fria, den är inställt på en efterlängtad skidtur.

Det finns inte dåligt väder, det finns bara dåliga kläder, sjunger jag svagt medan packar ryggsäcken. Varm choklad blir en måste idag liksom ett par extra sockor.

Tänker tacksam på min man som har köpt(till min stora besvikelse) underställ för mig i julklapp. Jag anade inte på julafton att den kommer att användas så fort.

Jag öppnar balkongdörren i köket och blir omfamnad av stickande kyla. Kalla luften trycker min kropp mot vägen och smyger förbi mig in.  Katten Leo blir paralisserad för en stund av kyliga vågen men återhämtar sig snabbt och kapitulerar från köket mitt i maten.

Du har ju päls, försöker jag lugna ner katten medan jag letar efter min gammaldags tjocka mössa som kan rädda mitt huvud från kyla.

Vinter du är bra,

tack för frost och snö, dikterar jag efter en stund på väg till parkeringen med skidorna på axel.  Men min röst börjar svika mig och min optimism håller på att dö när jag märker att min bil har försvunnit i två meters snöhög.

Relax take it easy! ger jag kommando till mig själv. Skidorna kastas åt sidan och ersättas med en spade. Jag tänker inte lägga av nu och återvända hem till min katts stora glädje.

En timme senare efter en rejäl uppvärmning är jag äntligen framme på spåret vid Sidsjön på min första skidtur. Sjön ligger stilla och alla träd och buskar leker tysta leken klädda i vinters vackraste dräkter. En välbekant doft av brinnande ved kittlar min näsa och mina tankar tar mig långt bort i min barndom.

Alla vintrar var då väldigt kyliga, långa och snörika.  Men ingen kyla kunde skrämma oss barn och vi tillbringade varje ledig stund utomhus och njöt av vinters överraskningar. Vi åkte pulka, lekte snökrig, byggde grottor och utforskade närliggande skog med skidorna på. Vi mumsade i sig alldeles egen naturglass – istoppar och kände oss superlyckliga. På kvällen trötta men belåtna satt vi vid öppen spis och värmde våra nedfrusna kroppar för att slippa förkylningen och kunna vara på bena nästa dag och utmana vinter med nya aktiviteter.

Just detta – utmana vinter med rörelse och energi tänker jag göra igen efter många års uppehåll. Bäst sent än aldrig. Och trots alla vinters eländen måste jag erkänna att jag älskar denna magiska årstid som berikar vår vardag med harmoni och stillhet och belönar oss med otroliga julupplevelser.

Hej min blogg och tack att du finns kvar trots att jag inte skämmer dig bort med min närvaro. Mina trogna läsare har kanske märkt att jag har börjat dra undan oftare och oftare.  Det beror absolut inte på förlorad engagemag eller minskat intresse. Orsaken till mina enstaka "umgänge" med bloggen är att jag har börjat igen jobba heltid efter en och halv månaders sjukskrivning och min kropp fortfarande är svag, jag tar starka mediciner men på jobbet kan jag inte minska tempo och anpassa det till mina förutsättningar, så småningom tar jag på mig för många uppgifter, kör över gränser och känner mig helt slut när jag kommer hem. Det låter kanske för negativt men mitt liv har så många utmaningar och jag är intresserad av så många saker så att jag måste nog börja sortera bort några av mina intressen och hobby. Det blir inte lätt för att jag inte kan leva utan böcker, min gitarr och musik, yoga, promenader med stavar, skrivandet och brevväxling med mina anhöriga och vänner i Vitryssland, Ryssland och Kuba. Jag måste hinna med att sköta mina växter, katten Leo och maken José.
Denna vecka har jag sorterat bort bloggen. Jag har bestämd mig för att skriva min blogg en gång i veckan och reflektera över veckans händelser. Vi får se hur det blir.
Just nu känner jag mig himla trött och snart kommer att landa i sängen trots att klockan visar barntid- 21.00. I måndags började jag läsa Lisa Marklunds roman Sprängaren och kan inte låta bli läsa den så jag kanske orkar sätta näsan i några sidor och somna innan 22. Katten vill leka, han sover ju hela dagen, det gjorde vi tillsammans när jag hade varit sjuk men han får ju respektera mig och leka ensam kanske med sin svans...
God natt alla och var rädda om varandra!


 

Igår efter ett långt yogapass försökte jag vila en stund och lyssna på musik. Då kom Leo fram, lade sig bredvid mig och började härma alla mina rörelser. När min man tittade in kunde han inte tro sina ögon. Han sprang efter kamera och tog några roliga bilder.

Det snöade i två dagar och mitt fönster i sovrummet har blivit till hälften täckt med snön. Detta har aldrig inträffats förut så min katt Leo har reagerat på vinters överraskning på sitt sätt. Vilka tankar har rullats i hans lilla kloka huvud? Man kan gissa...

Otroligt hur tiden går fort! Tva dagar av nya året bara flugit iväg utan att lämna några intryck. Jag sover, tränar yoga, leker med katten, sjunger till min nya skiva, äter god mat, tittar på ryska filmer som jag hade fått i mängder från dotters resa till Ryssland och bara... njuter av ledigheten.  Tur att min mage mår mycket bättre och jag kan smaka på allt gott som jag har  lagat för min kära man.

31 december bjöd mig på en stor överraskning. Jag kräktes hela morgonen, kramade toastolen och grät av ilska.. Just denna dag önskade jag att vara frisk och kry för att kunna fira Nytt år i väldigt fint sällskap med mycket bra musik. Jag tänkte uppträda jag själv och skrev till denna fest två nya låtar. Men...
Jag mötte Nytt år på tom mage med min lilla man som stannade med mig hela kvällen och matade mig med blåbärssoppa.
Men idag , 2 januari, när jag mår underbart har jag fixat en festlig middag och skålade för Nya året. Bäst sent än aldrig eller hur???
God fortsättning på alla er och hoppas att ni har det lika trevligt som jag..