irinka

Jag tycker inte om regnet. Det gör mig deprimerad och kraftlöss. Det räcker till att det bara regnar en dag för att jag skulle börja längta efter sol och sommar. Men när det regnar några dagar i rad... blir jag helt förkrossad och söker tröst i någon fin och glad musik eller.. i mina glada sommarbilder...
Igår regnade det hela dagen. Jag kände mig trött och ledsen, ensam och sviken...Min kära man var bortrest och hade det kul i dotters sällskap i Stockholm. Även katten verkade vara ledsen och trött. Då öppnade jag dator för att ta fram sommarbilder och få bort trista tankar. Men även dator var utråkad av vädret och informerade mig om att min hårddisk inte hade tillräckligt med tom utrymme och på grund av detta kunde jag inte se några bilder.
Tänk på min besvikelse! Men jag gav inte upp och gjorde nåt jag aldrig hade gjort förut utan min mans hjälp. Jag tog fram cdskivor, sorterade all data och bilder och brände detta på cd. Det gick lätt. Och jag fick massor av ledig utrymme på min hårddisk. Det tog massa tid och jag hann inte att njuta av sommarbilder.
Det ska jag göra idag. För det regnar fortfarande ute och jag vägrar att deppa.

På väg till Skansen 14.08.10



En glad ekorre

Gosspelfestival



Promenad i Bromma

Åskväder som jag hade fått uppleva under min vistelse i Vitryssland väckte i min kropp och själ inte bara rädsla och panik. Jag fick se med egna ögon hur svaga vi människor är när det gäller naturens krafter. Vi kan vara väldigt smarta och väldigt rika men vi kan inte lura naturen ändå, det är den som får bestämma...

Efter en kraftig storm i mitt samhälle Zirovichi tog jag dessa skrämmande bilder...

Jag är hemma efter 5 veckors långa vistelse i Vitryssland och känner mig överlycklig över att kunna slappna av och andas fritt.  Verkligen har jag lämnat bakom mig alla sömnlösa nätter, plågsamma dagar i värsta hetta när termometer visade ca 38 grader och min hjärna höll på att krypa ihop.
Sommaren överraskade alla oss med otrolig hög temperatur i alla fall nere i Europa, bla i länder där min familj bor.
När jag landade nere i Minsk 23 juni blev jag mött av dimma och friska vindar. Min bästis hade på sig en varm jacka och kastade blick på mig som bara hade en somrig kavaj på sig och sa: - Du är klädd fel, här är ganska kallt.
Jag mötte hennes ord med leende och svarade att jag kom men värme från min vackra Sverige. Då visste jag inte att mina ord skulle stämma så bra... Nästa morgonen sken solen varmt och min bästis sa till mig: - Du är en fé...
I MInsk tillbringade jag två dagar och de var mest lyckade dagar av hela min semester.
Sedan åkte jag hem till Zirovichi och då började otrolig varmt väder som förstörde alla mina planer.. Min stackars kropp orkade inte med fuktighet och hetta, jag drabbades av sömnlöshet, min sjuka mamma kollapsade och fördes till sjukhus, det var verkligen kamp för mig att smälta alla dessa problem och försöka hitta krafter för att kunna möta min syrra som skulle anlända 2 juli med sin tvååriga son.
Nu när jag sitter här hemma i min vackra stora lägenhet vid havet och blickar tillbaka på mmin resa som hade omvandlats till ett riktigt prov förstår jag hur bra vi har här i Sverige och ändå klagar och klagar på massa små saker, bråkar av ingenting, pratar skit bakom ryggen , gnäller mm. Alla dessa saker är så små när jag gämför dem med problem som uppstår och som människor i Vitryssland handkas om.
Där kämpar man för att besegra naturkatastrofer, ekonomiska problem, sjukdomar och fattigdomen... Och ändå hittar man tid och lust för att umgås med varandra och ha det kul...
Jag kommer att minnas min semester både på ont och gott.