Jag hatade hösten hela min barndom
Att sköta djur och hjälpa till med att passa små syskon var mycket lättare än att klara andra svåra uppgifter som jag hade fått i mitt liv. Redan som niorårig fick jag lära mig hugga ved och elda kaminen, skala potatisar och laga enkel middag, stryka kläder och handla mat. Många av mina klasskamrater delade med mig mitt öde och vår barndom var långt ifrån att beskrivas som lycklig och ljus.
Jag hatade hösten för att just då fick jag arbeta hårdast. Min familj hade en stor trädgård och grönsaksland och på hösten var det dags att fylla på förrådet med frukter och grönsaker. Min syster och jag hade som ett uppdrag att plocka tomater, gurkor, rödbettor, morotter, potatisar mm, skölja dem och hjälpa till mamma med konserveringen.
- En höstdag ger mat för hela vintern, brukade pappa repetera samma ordspråk om och om när jag klagade på min trötthet.
Jag brydde inte mig om min mat på vinter och ville gå ut och leka med mina grannar. Men arbetet var först och lek och vila var sedan.
- Man måste förtjäna sin mat, påpekade farsan ganska ofta. - Ingen vill ha hemma latmaskar...
Jag var ingen latmask. Men jag drömde om fritid som jag kunde ägna åt mina vänner och lekar. Jag drömde om vinter för att just då var jag minst upptagen med hushållsarbete och kunde vara ute länge.
Det fanns en annan anledning för mig att hata hösten. Jag fick aldrig fira min födelsedag i kretsen av mina vänner på grund av alla dom var upptagna med sina grönsaksländer och trädgårdar och tackade nej till mina inbjudan.
Och just september var "hetaste" månad i vårt jordbrukssamhälle.
- Ska vi ha en kalas? frågade jag varje höst min mamma för att höra samma svar.
- Vi måste passa på att vädret är så fint och plocka alla potatisar i tid, brukade svara mamma.- Nästa år kommer du att ha ett riktigt kalas.
Jag hade inte haft något kalas i hela min barndom. När jag hade blivit äldre ville jag inte ha något kalas för att undvika pappas fylla.
Mina födelsedagar har jag börjat fira på riktigt när jag har träffat min nuvarande make. Tack honom har jag börjat gilla hösten och min födelsedag. Men till dess har jag gått en lång väg fylld med besvikelse, lögner och räddsla.
Jag hatade hösten för att just då fick jag arbeta hårdast. Min familj hade en stor trädgård och grönsaksland och på hösten var det dags att fylla på förrådet med frukter och grönsaker. Min syster och jag hade som ett uppdrag att plocka tomater, gurkor, rödbettor, morotter, potatisar mm, skölja dem och hjälpa till mamma med konserveringen.
- En höstdag ger mat för hela vintern, brukade pappa repetera samma ordspråk om och om när jag klagade på min trötthet.
Jag brydde inte mig om min mat på vinter och ville gå ut och leka med mina grannar. Men arbetet var först och lek och vila var sedan.
- Man måste förtjäna sin mat, påpekade farsan ganska ofta. - Ingen vill ha hemma latmaskar...
Jag var ingen latmask. Men jag drömde om fritid som jag kunde ägna åt mina vänner och lekar. Jag drömde om vinter för att just då var jag minst upptagen med hushållsarbete och kunde vara ute länge.
Det fanns en annan anledning för mig att hata hösten. Jag fick aldrig fira min födelsedag i kretsen av mina vänner på grund av alla dom var upptagna med sina grönsaksländer och trädgårdar och tackade nej till mina inbjudan.
Och just september var "hetaste" månad i vårt jordbrukssamhälle.
- Ska vi ha en kalas? frågade jag varje höst min mamma för att höra samma svar.
- Vi måste passa på att vädret är så fint och plocka alla potatisar i tid, brukade svara mamma.- Nästa år kommer du att ha ett riktigt kalas.
Jag hade inte haft något kalas i hela min barndom. När jag hade blivit äldre ville jag inte ha något kalas för att undvika pappas fylla.
Mina födelsedagar har jag börjat fira på riktigt när jag har träffat min nuvarande make. Tack honom har jag börjat gilla hösten och min födelsedag. Men till dess har jag gått en lång väg fylld med besvikelse, lögner och räddsla.
Kommentarer
Trackback
