irinka

Jag tycker inte om söndagar. Självklart är dem bättre än någon annan tråkiga och stressiga vardag men ändå... Redan på morgonen börjar min kropp markera att den inte är så lugn och avslappande som på lördagar. Det går inte att lura kloka kroppen. Den vet exakt vad det gäller och hur mycket tid är kvar till hans värsta fiende- vardag.
På söndagar vaknar jag plösligt från en obekymrande tillvaro och förstår att jag inte har hunnit fixa allt som jag har planerat. Inte hälvten av det förstås. Och då växer i min kropp en stor våg av panik.Tvätten ligger ostrykat, kläder är osorterat, sopporna står i hörnet, katten behöver tvättas, räkningarna måste betalas, mjölken räcker inte till,- alla dessa signaler stormar min avslappande  hjärna och kräver svar.
- Allt ordnar sig, säger jag tre magiska ord till mig själv och försvinner i badrummet för en lång stund.  Jag behöver ju färga håret och detta prioriterar jag idag.
Jag måste "putsa" mig då och då för att må  bra. Gråhår irriterar mig ordenligt och försöker att färga det i god tid. Problemet är att mitt hår växer otroligt snabbt och jag måste vara i ständigt jakt vad  mitt gråa hår gäller.
Medan färg bahandlade mitt gråa hår ägnade jag en viss tid åt ansiktsbehandling. Jag är bra på att göra ansiktsmassage, tömma porer och producera egna ansiktsmasker. En av mina bekanta i Vitryssland arbetar som skönhetsterapeut och hon lärde mig alla viktiga knepp.
Efter en timme kom jag ut från badrummet som en helt annan människa. Håret var fint och nyfärjat och hela jag var utvilad och lugn.
- Älskling, kan du gå ut, kasta sopporna och köpa mjölk? frågade jag min man. Jag har nyss badat och vill inte bli förkyld.
- Jag kan göra det efter jag slutar här att stryka, svarade min man med leende, förresten jag har sorterat din hög med kläder, tillade han.
Ja, livet har sina överraskningar.