Mina tankar om flygkrashen
Jag kan inte sluta tänka om hemska olyckan över Atlanten!
En månad sedan flög jag själv från Paris och fick uppleva värsta turbulens någonsing!
Vi satt spända med bältena nästan hela vägen över Atlanten och turbulensen var så stark att det inte gick att dricka något om man inte ville spylla vätskan på sin granne eller på sig själv. Flygvärdinna satt spänd bakom oss och vi märkte oro i hennes ögon.
Vi kunde inte slappna av hela väggen och var jättetrötta när vi landade i Havanna.
Mina tankar är med alla anhöriga som aldrig mer få träffa sina nära och kära som Atlantik tog emot...
Ikväll kommer jag att tända ett ljus för dem...
En månad sedan flög jag själv från Paris och fick uppleva värsta turbulens någonsing!
Vi satt spända med bältena nästan hela vägen över Atlanten och turbulensen var så stark att det inte gick att dricka något om man inte ville spylla vätskan på sin granne eller på sig själv. Flygvärdinna satt spänd bakom oss och vi märkte oro i hennes ögon.
Vi kunde inte slappna av hela väggen och var jättetrötta när vi landade i Havanna.
Mina tankar är med alla anhöriga som aldrig mer få träffa sina nära och kära som Atlantik tog emot...
Ikväll kommer jag att tända ett ljus för dem...
Kommentarer
Postat av: Nelia
Jag har också kännt starkt kring detta.
Trackback
