irinka

Jag har ingenting emot måndagar. Visst kan det kännas ibland lite jobbigt att kliva upp på någon måndag efter intensiv och ostrukturerad söndag. Men det är helt okej ändå.
Men idag har jag upplevt en värsta måndag i hela mitt arbetsliv. Efter 5 dagars ledighet har jag fått en stor"ära" att börja mitt arbetspass kl.6.00. Som tur händer detta inte så ofta. Det är nämligen skollovet som hade orsakat en oväntad ändring i mitt arbetsshema. Många av mina kollegor(fritidspedagoger) tog ledigt på jullovet och någon visst måste offra sin sovmorgon för att släppa in på fritids fritidssugna och alltid pigga barn.
Katten stormade inte mitt rum när väckaklockan bröt tystnaden kl.5 på morgonen. Det var tidigt även för honom. Jag vågade inte stanna i sängen en enda extra minut: jag var rädd för att somna igen. Jag föreställde mig några nedfrusna barn och föräldrar på skolgården som omvandlades till snögubbar i väntan på mig.
Ute var kallt och mörkt.  Och hallt. Jag saknade min mans pannlampa som kunde underlätta för mig min farliga väg till parkeringen. Då skulle jag se ut som Lucia i mörkret. Tanken var kul men bilen var kall. Jag glömde bort att ändra tiden på motorvärmaren. Förbannade måndag.!!!
Jag var inställd på alla negativa saker som skulle hända mig idag. Men vänliga trafikljus blinkade glatt åt mig med sina gröna ögon på varje korsning.  Sundsvall sov och för första gången i mitt liv körde jag alldeles ensam och ingen galning andades i min nacke och förstörde morgons harmoni. Ja det finns åtminstone någon fördel med tidiga måndagar mitt i julhelgen.