Min långa paus...
Förlåt mina läsare att jag har nästan glömt om att jag har en egen blogg att ta hand om.
Livet i Stockholm har sugit in mig i sin enorma" käft" förlåt för ordval men jag känner mig inte så poetiskt just nu...När klockan visar nästan 23 och jag har inte en minsta vilja att somna känns det lite oroande. Imorgon måste jag kliva upp vid 6.00 tiden och vara i bra form med tanke på intensivitet som i morgons dag kommer att erbjuda.
Skit samma, jag måste tröttna min hjärna eftersom min kropp har redan fått en rejäl stryk av yogapasset. Nu gäller det bara att släppa ut alla tankar som sitter fängslade i mitt huvud och orsakar sömnlöshet.
Katten ,han står inte till med min koncentrerade blick och kapitulerar från vardagsrummet. Nu är jag här ensam med tickande klockan på byrån och skällande hund någonstans ute som hörs så bra denna tid. Jag har lust att skälla, jag med...Inte av ilska neej, bara att alla får höra mig och reagera på min skäll.. för att bara skrämma bort denna otäckta tystnad och tillfällig ensamhet( älskade make är på resa)...Sov gott alla!
