irinka

LIlla prinsen har hunnit att bli sex veckor gammal. Tiden går väldigt fort men man märker tydligt alla förändringar som sker i bebisens kropp och själ, hur denna lilla männsika "suger" i sig allt som händer omkring honom.

Det är en otrolig känsla att berusas av  hans doft, pussa hans händer och fötter, njuta av hans röst, smekas av hans blick, känna hans värme och svaghet och bara se honom , denna underbara varelse och skapelse, är magiskt och gudomligt! 

Jag försöker hitta tid i min kaotiska vardag för att umgås med Wiljam minst en gång i veckan. Denna vecka  tillbringade jag hos dotter två långa kvällar och igår fick Wiljam åskåda sin första melodifestivalen. Ett brinnande piano och andra eld effekter bearbetades i bebisens ansiktutryck så tydligt att jag inte kunde hålla skrattet inuti mig.

Sex veckors individ utforskar världen på sitt eget sätt och detta är så faschinerande!

Jag älskar dig så mycket, min prins!

Imorse vaknade jag klockan 8 och kände att kroppen hade  samlat på sig massa energi som behövde släppas ut.  Åt snabbt frukost i sällskap av Leo. Min mans snarkningar ( han hade en liten fest igår hemma hos oss med två killkompisar)hjälpte på traven att välja dagens strategi. Att börja repetera sånger på gitarren och pianot verkade orymligt så tidigt på morgonen så jag tog skidor och gav mig av.

Det var tyst ute. Vid skidspåret marcherade en gammal dam med sin hund i  samma monotona takt som igår. Just  denna dam gjorde mig riktigt förbannad när jag såg henne att trampa på skidspåret.

- Ni har hela fotbollsplanen på er, sa jag till henne. Men ändå måste ni förstöra spåret, har ni nån medkänsla för fannnnnnnnnnn..

Damen tappade andan men lämnade spåret på engång och flyttade till stiget som låg en halvmeter från spåret.

Jag förstår inte och tål inte sådana egoistiska individer som struntar i dem andra och jävlas med dom andra. Att trampa på spåret när stiget finns bara halvmeter från spåret kallar jag för att JÄVLAS inte ett mindre.

I alla falla tanten kunde inte få mig ur balans. Jag tog mina rundor, en efter en, två långa timmar. Solen smekte mitt ansikte, kroppen njöt av solens smekningar och stryk som jag utsatte den för. 15 kilometer på två timmar- min eget Vasalopp idag, 24 februari. Hej på er!

 

Jag vet inte hur mycket man måste kunna för att bli en kompetent musiklärare. Jag som har arbetat  med musikundervisning i 13 år har aldrig föreställt mig att jag ska tröttna på musik och få ångest. Just nu håller jag på att spela allt möjligt som går att spela på och mitt rum har omvandlats till en musikverkstad. Hur orkar mina grannar? Min man och min katt ska snart få en hörselskada och.... en medal för deras tålamod...

 

Imorgon är det måndag igen och jag sitter och gnäller på mitt liv och kan inte acceptera att helgen slutar så snabbt. Man längtar efter och väntar på och sedan kommer de, dessa två lediga dagar och man tappar andan av lyckan och planerar massor av aktiviteter och på söndags kväll konstaterar man besviken att alla planer hade gått åt helsike, man orkade liksom inte att genomföra en hälften av det som man planerat. Hemskt!

Men det finns självklart några ljusa ögonblick som färger helgen i glada nyanser. Jag åkte skidor både på lördag och söndag och det blev en sträcka på 2 mil ungefär.  Jag spelade olika instrument och skrev en ny sång om rymden.En stor glädje och en enorm tränings värk. Jag hade en avslappnings kväll med ansiktsbehandling, kroppmassage och yoga. Då passade jag på  och färgade mitt hår.

Och helgens höjdpunkt blev mitt barnbarns vistelse hos oss, hans första besök hos mormor och morfar. Vår lilla nallebjörn är så underbar!

 

 

 

 

Måndagen är min favorit dag, det har jag sagt många gånger. Denna dag tillbringar jag på universitet, möter fantastiska människor som liksom mig har musik som en stor passion. Vi har så kul tillsamms trots att jag ibland  får panik och prestations ångest. Vilka häftiga saker testar vi tillsammas!

Idag t ex skrev vi en egen låt i 50 talets anda och nu måste jag träna spela den på basgitarr, det blir en riktig utmaning för hela veckan.

Vi har visat för vår mentor  en plankning på Shadows hits Do you wanna a dance, jag spelade elgitarr och sjöng med solisten i refrängen. Synd att vi inte kunde sätta ihop även dansen som vi alla tränade hemma framför var sin spegel.

Vi har tränat sjunga hip hop och Eminems och Timbuktus texter satt inte så lätt i huvud. Där fick vi skratta och skämta väldigt mycket.

Körlektion blev en höjdpunkt på dagen då mina två kollegor presenterade så underbart förslag på sånger. Vi sjöng, dansade, rörde oss till musiken och spelade trummor. Det var skitkul!

Efter en sådan underbar dag av studier drog jag ner på stan och besökte kulturhuset, lämnade mina böcker och tog en kort köprunda i Galleriet. Jag tog några bilder vid Sergels torg.

 

 

blev en härlig upplevelse. Jag vågade aldrig ta mig ut på isen på Mällaren. Men det var så mycket folk där ute så att jag vågade testa isen och ta ett solbad. Solen sken så starkt !

 

 

Imorse vaknade jag tidigt och åkte ner till stan för att närvara på mässan i en rysk kyrka. Fördelen med huvudstaden är att allt finns här. Ryska kyrkan är något som jag längtade efter uppe i Sundsvall. Nu kan jag besöka den när jag vill och det känns rätt.

I kyrkan kan man höra sitt mådersmål och hela mässan förflyttar dig på något sätt hem. Jag fick uppleva där en härlig stund av fred och kunde sortera mina tankar och kunde tänka bara på dom som jag älskar och som är så långt från mig.

Efter mässan passade jag på och tog en lång promenad vid Slussen. Stockholm är så vacker och jag älskar denna sagolika stad mer och mer..                                             

  .

 i

 

Jag var vaken redan klockan 8, drack upp en kopp kaffe med mjölk och tog mig iväg på joggningsrunda. Nu när jag inte kan åka skidor ska jag försöka förbereda mig till våren med min jogging.

Solen belönade mig med sitt vackra leende och jag valde att springa till Karlberges slott för att undersöka hur det ser ut i vinters tider.

På vägen till slottet hälsade jag på mina "vänner" : hästar, pony och getar. Möte med dom planterar alltid en varm känsla i min själ, jag var ju uppväxt på bondgården!

Morgon var underbar med stillhet och harmoni, behagliga några minusgrader och solsken. Det blev en bra start på dagen!

 

 

 

och jag ska få för den 900 spänn som jag kommer att använda för att köpa en present till mitt lilla barnbarn som snart kommer att fylla EN MÅNAD! Hurra!

Igår fyllde min lilla  mamma 72 år och igår var det 6 år som pappa dog.Så märkligt tänker jag ibland. Det är forfarande oklart vad som hände med min pappa och vem som tog livet av honom och  för mig är allt så overklig!

Jag ringde igår min mamma, ville bara höra hennes röst och säga hur mycket jag älskar henne. Hon var inte hemma. Då ringde jag till sjukhuset. Hon var där. Det är hennes andra hem och jag är van att hitta henne på något sjukhus.

Vi pratade bara en kort stund för att mamma lyssnade på ett radioprogram där de skulle gratulera henne från oss och spela för henne en vacker sång.

Vi pratade inte om pappa. Men jag vet att hon tänkte på honom hela denna dag och spolade tillbaks minnerulle.